En kylig morgon i början av november klev jag av tåget i Mongoliets huvudstad Ulan Bator. Efter nästan fem dygn med den transsibiriska järnvägen från Moskva hade jag nått världens mest glesbefolkade land. Målet med min vistelse där var att bo och rida några dagar med en nomadfamilj på stäppen.

Läs artikeln i Östersunds-Posten.