Vår! Häärligt! Hade glömt bort hur det kan vara på vår jord när solen lyser =)
    Apropå solen och värmen. Finns fortfarande folk som tror att hästar fortare fäller sin vinterpäls om de står med varma täcken. Av ren välvilja klär de på sina långhåriga ponnyer termotäcken och släpper ut dem i 15 grader och sol.
    Det är precis tvärt om: Låt hästarna gå utan täcken så talar solen om för pälsen att det är dags att bli sommar…

    I mitt tycke ska hästarnas bästa alltid gå först. Det är för deras skull man fodrar, sopar rent på logen och harvar ridbanan. Tyvärr delar alla inte min uppfattning utan tycker det är ”så jobbigt” om de måste gå två steg och lägga höet under vattenkoppen istället för att slänga det innanför dörren, fylla på vatten i hagen även om man ställt ut en dunke, ta av ett par boots om hästen har benägenhet att trampa sig om den har broddar… Ja. Allt verkar vara ”jobbigt” till slut. Varför håller de på med hästar då?
    Jag kan inte tycka och kommer inte att lyckas övertalas om att det viktigaste, det är att det ska vara så lätt som möjligt för den som fodrar. Inte vad som är bäst för hästarna. Hästar är individer. Alla kan inte skötas om som på ”löpande band”. En häst kan inte stå på halm, en annan är allergisk för hösilage, en tredje rullar sig och fastnar i grimman så han måste vara utan grimma i hagen, medan den fjärde är omöjlig att fånga om hon inte får ha grimman på sig…
    Ja listan kan göras lång. I ett kollektivstall ska alla hjälpas åt. Där betalar man inte någon för att göra vårat jobb. Det trista är att det är alltid samma personer som gör allt det som vi inte betalar för: mockar och skottar ridbanan, sopar logen, städar sadelkammaren…
    I ett fullskötselstall betalar man för dessa saker. Då förväntar man sig att det finns kompetent personal som ger hästarna rätt foder av rätt mängd, att foder beställs i tid så att hästarna inte ska utsättas för onödiga foderbyten, att de släpper ut rätt häst i rätt hage och dessutom kan hantera hästar på ett säkert sätt utan att tappa och trassla in dem i eltråden. Sådana saker.
    I båda fallen anser jag att det är hästens väl och ve som man ska ta hänsyn till först. Jag skiter fullständigt i om man ”varit så stressad så man gjorde fel” eller så ny att man inte fått ordenliga instruktioner.  Det får inte bli fel. Att ge en häst fel foder kan få ödesdigra konsekvenser! Man har hand om andra individer, precis lika mycket som om man jobbar på dagis eller inom sjukvården.
   

   
Är det verkligen möjligt att man kan åka fast för dopning för att två hästar har bytt box med varandra? Eller för att ett par vaddstycken under lindorna används på två hästar utan att tvättats emellan?
    Ja. Det är det. Det visar pilotstudier som gjorts på hur läkemedel sprids i hästens omgivning.
    Att man ska hålla god hygien för att förhindra smittor känner de flesta till. Vad färre tänker på är att om en häst har medicinerats så ”smittar den ner” boxen genom att utsöndra läkemedlet genom urin och träck. Hästar som behandlas med läkemedel ska därför helst stå i särskilda behandlingsboxar så länge de behandlas. Boxarna ska noggrant rengöras. Vill man vara helt säker gör man även ren hästens ordinarie box efter avslutad karenstid.
    Det har inte kunnat bevisas att hästar fått i sig läkemedelssubstanser i hagen. Men för att vara på den säkra sidan ska man inte blanda tävlingshästar med hästar som står under behandling i samma hage.
    Alla läkemedel och otillåtna substanser ges inte till hästen via munnen. En del salvor och liniment som man smörjer på benen räknas också till denna kategori. Det första stora uppmärksammade fallet var när Tyskland miste sitt OS-guld i lag i hoppning. Detta efter att Ludger Beerbaums häst hade haft en klick salva på ett ben som inte var tillåtet. Förra året hittades tre hästar med den otillåtna substansen Capsaicin i blodet.

    Vid pilotstudie har man har testat de två salvorna Orudis gel och Zon gel. Båda är för utvärtes behandling och används till exempel på benen vid lokala inflammationer. Den aktiva substansen i dem är ketoprofen.
    Ca 3 cm lång sträng salva ströks på benet som lindades med vadd och linda. Urinprov visade att hästen tog upp ämnet ketoprofen och utsöndrade det i urinen. Dessa vaddstycken och lindor sattes sedan på en annan häst. Den andra hästens visade spår av ämnet, men inte så mycket att den skulle dömas som positivt dopingfall.

Fakta källa: www.travsport.se

Som många av er säkert vet så är mina hästar med i reklamfilmer och TV-program ibland. Fick nu ett uppdrag för en reklamfilm där de vill ha en häst som ska stå i en studio bredvid en flicka och röra på läpparna.

Pijano som Gladiatorhäst åt Lagerbäck inför fotbolls-EM. Reklamfilm för TV 4.

Att stå i studio har ju Pijano gjort många gånger. Men jag har aldrig tränat på att han ska röra på läpparna. Raffe däremot brukar stå alldeles av sig själv och fladdra med läpparna i stallet. Men hur skulle jag få honom att göra det på kommando?

Självklart går det att träna en häst till detta. Bara det att jag har inte tränat just det. Filmen ska spelas in i april så läpprörelserna måste göras nu… Waggie körde jag ju till Skåne i tisdags. Hon hade nog varit det bästa alternativet annars.

Sent igår mailade jag foton på Pijano och Raffe till argenturen. Så kom de ut till stallen idag och provfilmade båda två. Först till Pijano i Kungsängen och sedan Raffe i SIgtuna.

Satte på Pijano en fin-grimma och ställde honom på planen bakom stallet. La grimskaftet över hans hals så han stod lös. För det ska han i så fall vara på filmen. Jag ska inte synas i bild. Så hade jag en bit knäckebröd som jag bröt i småbitar. Pijano gillar nämligen inte knäckebröd. Så varje bit jag matade honom med stod han sedan och spottade ut och grimaserade efter.

Blev rätt bra faktiskt. Fick beröm också för att han uppförde sig så bra.

– Ja han är ju tränad att bli filmad och fotograferad, svarade jag.

Ställde in Pijano i boxen, tog med fingrimman och körde till Raffe. Så tog jag ut Raffe på stallplanen. Han stod still ganska så bra. Men han tittade så mycket på allt att han inte rörde det minsta på munnen. Matade honom med lite knäckebröd men han åt bara upp det direkt utan grimaser. Provade att klia honom på svansroten men det funkade inte heller.

Raffe brukar självmant stå och leka med munnen. Men bara för att vi skulle filma honom så var han så nyfiken på allt att han gjorde inga grimaser överhuvudtaghet =(

Ställde honom på ridbanan och kliade och kraffsade överallt. Han gjorde en antydning till att dra på överläppen men det hände ingenting mer. Så saken var avgjord: Det blir Pijano som får göra filmen. På sätt och vis känns det tryggt då jag vet at han funkar i en studio. Samtidigt hade det varit kul att få göra någonting med Raffe också.

Den 30-31 maj arrangerar Svenska Ridtravarföreningen en av årets största evenemang för ridtravare på Plönninge Ridsportsanläggning! Det kommer att bil två heldagar där ridtravaren visar upp sin fantastiska mångsidighet.

Läs mer på polluxklubben.se

  
Lene framför sin dator på kontoret.
  Det finns så oerhört mycket man skulle vilja veta om en människa som Lene. Jag kan inte få nog av att sitta och prata och lyssna på hennes berättelser. Ett helt fantastiskt liv med hästar som hon har fått uppleva.
    – Ja hon hade ju turen att komma precis i rätt tid när allting hände där nere i Holstein, säger hennes bror Bjarne.
    Lene var under flera decennier en mycket framgångsrik ryttarinna. Fem gånger på 60- 70-talet blev hon tysk mästarinna. Hon har plockat upp häst efter häst till de svåra klasserna.

Lene på sin egen hingst: Mosquito, på tävlingarna i tyska Nörthen-Hardenberger.
– Där vann jag Grand Prixen mot bland annat Hans Günter Winkler. En av de berömdaste olympiska ryttarna. 
  
    Efter att ha bott många år i Tyskland med sin man Jasper Nissen återvände Lene till Sverige. Hon blev änka för ett antal år sedan och hon och hennes bror Bjarne Lembke bor i föräldrahemmet Penarpsgården, Förslöv i Skåne.

Penarpsgården var en fruktträdgård. Speciellt under kriget såldes det stora mänger frukt.

Stallet.

Det finns tavlor överallt i huset på hoppande hästar. Det här stora skåpet fullt med pokaler och medaljer står i Lenes kontor.

Lene tävlar inte själv längre. Istället rider Niklas Arvidsson hennes hingstar.

En för oss svenskar mest kända Lene-hingst var Mowgli som ni ser på denna tavla.
       Första gången jag hörde talas om Lene var på 80-talet när hon och hennes hingst Mowgli var med i den teckande serien Broknäsflickorna i Min Häst. Seriens huvudperson och tillika författarinna Ylva Ericson betäckte sitt sto Fifi med Mowgli.

– Här i stora matsalen fick jag rida Mowgli runt bordet på jularna. Min pappa tyckte det var så roligt. Vi tog in hästen köksvägen. Då det var på vintern finns det fortfarande märken efter broddarna i golvet, berättar Lene.
    Vilken skön attityd! Som ni ser så är allting gammeldags och äkta rustikt. Men även om det är kallt på stengolven så fylls rummen med mänsklig värme, tillsammans med alla djurens.

Information från Göteborg Horse Show:

Göteborg Horse Show får arrangera världscupfinalen i hoppning 2013.
Beskedet att världens toppryttare återigen gör upp i det som kallas hoppningens inomhus-VM i Scandinavium kom från FEI, det internationella ridsportförbundet, sent på onsdagskvällen.
Göteborg Horse Show och Göteborgs stad presenterade upplägget för en final för FEI i början av mars.

– Ett glädjande besked, det betyder mycket för svensk ridsport att vi får förtroendet att arrangera en världscupfinal, säger Bo Helander, ordförande i Svenska Ridsportförbundet.
– Göteborg Horse Show har tidigare visat att de klarar att ta emot världseliten och göra en final på allra bästa sätt, och det ska vi naturligtvis göra igen, fortsätter han.

Hoppningens förbundskapten tar också emot beskedet med glädje.
– Det är jättekul med en final på hemmaplan och det är väldigt värdefullt för våra ryttare. Fler får chansen att rida finalen och mäta krafterna med de bästa i världen, och det finns alltid något att lära bara genom att se dem rida, säger Maria Gretzer.
– Det är också en liten fördel med hemmaplan för våra ryttare. De har inte så lång resa till Göteborg, ofta har ju våra hästar en tuff resa bakom sig när kommer till internationella tävlingsplatser.
– Och framför allt efter årets resultat i Göteborg, med seger och en tredjeplats i världscupen och många svenska placeringar, är det väldigt sporrande med en final på samma ställe, säger Maria Gretzer som ser fram emot en final i Scandinavium.

Det blir 13 gången en världscupfinal rids i Scandinavium.
– Vi är väldigt hedrade och glada över att få förtroendet att ha en final igen, säger tävlingsledare Tomas Torgersen.
– En final innebär alltid mer arbete, men är samtidigt en energikick och en injektion i tävlingen. Alla gör sitt yttersta för att våra gäster från hela världen ska få en så bra tävling och upplevelse som möjligt. Det ska bli väldigt skoj!

Tävlingsdatum för Göteborg Horse Show med FEI World Cup Final blir i april 2013.

   
Fick provrida Clicken. Dock var Niklas hjälm för stor så därför håller jag huvudet på sned för att den inte ska ramla ner i ögonen..
    Lene tar verkligen väl hand om sina gäster. Jag och mina hästar har bott flera gånger hos henne. Man känner sig alltid lika välkommen!
    På morgonen dagen efter ankomsten hade hon bokat med ryttaren Niklas Arvidsson att vi skulle komma och hälsa på Click and Cash. Clicken, Cagancho och Empire står hos Niklas på träning. Det var väldigt omtänksamt av henne att köra dit med mig tycker jag.
    Jag hade inte sett Clicken sedan han var två år och stod i en hage hemma hos Lene. Nu hade han hunnit bli sex år men jag kände ändå genast igen honom på hans stolta utstrålning och hållning =)

Ni ser vilka språng han tar bara Niklas samlar honom lite i galoppen!
    Lene köpte Clicken som ettåring från Tyskland. Men med sådan erfarenhet av hästar och uppfödning kan hon ju göra en sådan sak. Han ska ju bli pappa nu till Butterfly Flips föl. Alla kan ju förstå hur kräsen Kristina Larsson är med valet av hingst till ett sådant sto. Och nu kanske jag också kan få ett föl från honom jag med..
    – Kristina ringde mig och ställde en massa frågor om Click and Cash och jag svarade sanningsenligt på alla frågor. Så sa hon att det var precis vad hon var ute efter till sitt sto Butterfly Flip.
    – Du menar den riktiga Butterfly Flip? frågade jag. Och i samma sekund förstod jag att det här var ingen människa som satt och skämtade om en sådan sak. Det var den riktiga Butterfly Flip. Tänk att det skulle hända mig, berättar Lene.
    –Ja, varför ville hon ha just honom då? frågade jag.
    – Därför att han är det bästa som finns i Sverige just nu, svarade Lene helt uppriktigt.
    Det känns ju inte helt fel om man säger så.

Clicken är underbar att sitta på. Lätt och mjuk att följa i rörelserna.
    Clicken är hela 171 cm hög. Kändes som en giraff med sina långa ben och hals. Jag hade varit lite orolig för att få en hingst som skulle vara stötig att sitta på. För jag är känslig för det. Men den här killen hade så stora rörelser att man bara gungade med.
    Waggie är extremt mjuk att sitta ner på. Nu kan jag föreställa mig hur en blandning av de två kommer att bli =)

  
    Jag var ordentligt orolig för Waggie då hon insjuknade i akut kolik bara några dagar innan hon skulle åka. Men hon hann bli helt återställd och klarade resan utan problem.
    Hon fick en stor fin box med utsikt över baksidan. Så där stod hon med alla hingstarna på rad =)
    Lenes bror Bjarne hade lagat en urläcker fisksoppa till middag. Det var hela laxbitar i den så man blev ordentligt mätt.
    Lilla valpen Gizmo fick rejäl social träning bland alla hundarna i huset. Jag visste ju det att den långa resan skulle löna sig även för honom. Penarpsgården är rena paradiset för hundar! Efter middagen har Lene och Bjarne alltid köttbullsutdelning i köket.

    Lene tyckte så mycket om Bell. Greps av akut sorg och saknad efter henne när jag skulle åka. Tänkte bara på Lene och Bell tillsammans. Och hur Bell och jag sov i Lenes stora säng längst upp i tornet.
    Så i sista stunden tog jag med mig lilla Gizmo som sällskap. Satte honom på Bells plats i sele i framsätet. Där har han aldrig suttit förut för han och Oliver åker alltid i hundbur i bakluckan.
    Först så skulle han ställa sig upp på sätet i selen.
    – Sitt ner i bilen! sa jag med myndig röst sådär som föräldrarna sa till oss barn när vi skulle åka båt.
    Snart kom han dock till ro och somnade. När vi åkt i närmare ett par timmar vaknade han och gnällde. Jag klappade honom och då var han nöjd. Men så behövde jag båda händerna på ratten och kunde inte klappa honom hela tiden. Då la han på ett riktigt ”moff”,  varpå jag sa till honom ordentligt och höll om nosen på honom.
    Efter två minuter gjorde han likadant och jag sa till igen och så höll jag kvar handen runt nosen på honom längre. Då lydde han resten av resan.
    Vi stannade första rasten i Nyköping. Tog ut både hästen och hunden och gav dem vatten och gick en liten promenad. Vad folk stirrar jämnt när man rastar sin häst! En man var så nyfiken att han till och med kom fram och frågade om jag inte var rädd att jag skulle få in hästen igen.
    – Absolut inte, svarade jag. Det är en förtroendefråga. Hon litar på mig. Om jag säger vi ska gå in där så gör hon det. Jag är hennes trygghet.
    Nästa stopp jag lastade ur Waggie råkade praktiskt nog bli på Manstorp travbana. Där fick jag låna en rundkorall att rasta henne i.
    Sista gången jag stannade med Waggie var för att ge henne middag. Tog ut hennes rosa höpåse och en stor hink med betfor och vatten. Hon tuggade så där riktigt aptitligt: Gizmo blev så suktad så han försökte äta han med. Men han förstod inte var det goda var någonstans? Han tittade på det glupska stoet och försökte äta höet han med. Flera gånger. Det såg så oerhört kul ut och jag hann ta fram kameran och ta bild på dem =) =)