Working equitation i Värmland
av
Ingela deltog själv på sin nordsvenska brukshingst Glomstadgutten. De tävlar annars i både western och bruksridning.
Det var ett trevligt och ambitiöst gäng som red sin första working equitation-kurs för mig i torsdags. Ingela Arpi och hennes sambo Magnus på Walllarp stuteri i Molkom hade lagt ner ett stort jobb på att bygga hinder, arrangera och bjuda in folk från flera olika ridklubbar runt om i Värmland.
Norskan Jorunn Jacobsen rider vanligtvis akademisk med sin Ask. Så rörelsen sluta var inget problem för dem
Nio ekipage deltog uppdelat på tre grupper. Jag hade bett Ingela dela upp dem som kände till dem sedan innan så det skulle bli så jämnt som möjligt. Det blev det också. Första tre var alla nordsvenska bruks- eller travarston under inridning. Andra gruppen var mittemellan. Tredje gruppen var ekpiage som var relativt högt skolade och kunde göra galoppombyten.
Bra vägar/rätt anridninng är viktig. Aldrig slarva med grunden. Här tränar Alma Lundstedt på sin ponny Chayenne.
Se till att det blir rätt från början. Använd flockinstinkten för att alla hästar ska komma över bron utan problem.
Förmiddagspasset hade jag mest dressyr plus att få över alla hästarna över bron. Det är viktigt att hästarna jobbas i rätt form så alla fick börja med att rida hästarna framåt-nedåt. Efter det öppna och sluta på volt, utom unghästarna som fick gå några steg sidvärts utefter staketet. Först därefter lät jag dem rida något hinder.
”Hjälp, jag har inte hoppat på sju år”. Men med början med bom på marken som sakta höjdes och infångare tog sedan Lena Kümäläinen och Tequila hindret i ett härligt hopp =)
Det finns ju så mycket i working equitation så en dag räcker ju inte till. Jag försökte ge dem lagom med smakprov och råd så att de kan träna och utveckla sig själva tills nästa gång jag kommer.
Folk ringer ofta till mig och frågar hur mycket man måste kunna för att börja träna we. Ingenting såklart! Det är mycket bättre att ha tränare till hjälp första gången man ska göra någonting och göra rätt från början än att sitta själv och göra fel. Man ska ju anpassa efter hästen. Unghästarna fick inte rida slalom överhuvudtaget, andra gruppen lite grand och tredje gruppen fick rida hela slalombanan med byten.
För den som vill ha mer hjälp med hästen brukar jag själv sitta upp. Det kan ju vara lättare för mig som ridit på detta vis i så många år att visa hästen vad vi är ute efter. Så blir det enklare för ryttaren efter. Här rider jag unghästen Sara som gått på travet och aldrig ridit dressyr förut. Hon behövde lära sig framåt nedå.
Mia Olsson på sin unghäst Ballerinatösa tränade både på att göra halt och miljöträning på samma gång i och med hindret ”bordet och flaskan”.
We är väldigt varierande. Här möts alla discipliner: hoppning, dressyr, western, tornéspel, bruksridning, fälttävlan och akademiskt. Att det är så mycket miljö- och lydnadsträning uppskattas av många.
En sak som jag själv tycker är viktigt med tränare och det är att alla är värda lika mycket! Jag är lika viktigt på min lilla arab som ”bara” hoppar 120 som den som har en svårklasshäst. Man ska ha kul och trivas med sin häst. Det är målet! Jag försöker alltid göra mitt allra bästa för att alla ska få lika mycket uppmärksamhet och lika mycket ut av lektionen. Men det är rätt irriterande med tvärtom också: att den som är sämre än du får massor med mer hjälp medan ridläraren bara säger ”ja det är bra”, varje gång du rider förbi. Därför är jag själv noga med dessa saker när jag undervisar.
Kristin Andersson tävlar annars i hoppning på sitt halvblod Stilo Crest. Hon är dessutom ridlärare på ridskola och ville få lite nya övningar till sina elever =) =) =)
Fördomar om hästraser är som sagt inte min stil. Men att inte inse att hästar är avlade för olika egenskaper är bara okunskap. Därför blev jag så glad när Elin Nilsson kom in på sin lilla fjording och red i galopp runt tunnor och slalom. För att få en fjording att bli så bärig och skolad, då har man lagt ner ett berömvärt jobb. Jättekul att se =)
