Pijanos medryttare Emma var med mig i stallet idag. Karin passade då på att kläcka den goda idén att jag skulle rida en av hennes unghästar. Det var ju bra för då kunde vi rida tillsammans.

Jag fick rida Espri, 4 år. Han tydde sig direkt till ”farbror” Pijano. Det är ju så man ska göra i unghästutbildningen: utnyttja flockinstinkten. Vi hoppade till och med ett vattenfyllt dike i skogen. Jag red direkt i svansen på Pijano och när Pijano hoppade följde Espri med.

Ordspråket ”Erfaren ryttare på oerfaren häst – oerfaren ryttare på erfaren häst” var något Emma och jag talade om på turen. Vi har båda sett folk som köpt unghästar, för att de inte har råd med en färdigutbildad, och olyckor som blivit till följd. Det är ett stort ansvar att utbilda en häst. Det räcker inte med att bara kunna rida redan färdigutbildade hästar, man måste också veta hur man lär en häst som inte vet. Bara den regeln att inte rida ut själv: unghästen känner sig otrygg, slänger av ryttaren och springer hem till stallet. En gång är ingen gång. Två gånger är en vana. Så har du fått en häst som lärt sig att göra så.

Man måste veta vad man håller på med. Var aldrig för stolt (eller snarare dum) för att ta hjälp av kunnigt folk.