Idag har jag ridit Pijano utan stigbyglar och Raffe barbacka. Utmärkt balans och sitsträning med andra ord! Kände i benen redan på väg hem från stallet..

Fick inspiration av Lotta Björe som jag red lektion för på Aspvik för någon vecka sedan. Hon frågade alla hur ofta de rider utan stigbyglar. Varje månad kunde jag svara med gott samvete. Fast Lotta tyckte man borde rida så varje vecka!

Raffe är som en gunghäst att sitta på. Är hur mysig och bekväm som helst. Inte minsta kantig nån’stans. Han har också så mjuka gångarter och är så snäll att man egentligen rider lika bra utan sadel som med.

Red båda två på enkelt träns och utan sporrar. Känns bra ibland att skala av allting och bara vara naturlig. Ibland rider jag i full mundering som man ska ha när man tävlar. För det behövs ju att allt känns bra att rida på. Man ska ju inte sätta på ett kandar precis när man ska tävla som hästen inte blivit riden på. Det gäller att man har provat ut rätt utrustning som passar just den hästen. Men så när jag gjort det tycker jag det kan vara skönt att bara sätta på en sidepull (träns utan bett), rida barbacka och se efter att rörelserna sitter där de ska – utan några som helst”hjälpmedel”.