Jag och ett par tjejer hade satt upp lite hinder i ridhuset vi skulle rida på. Jag skulle rida Raffe och han är ju inte hopptränad mer än på cavaletti och det kallar jag inte hoppning. Emma fick rida en gammal föredetta ridskolehäst och Sofie red sin lilla Wege.

Hästen Emma red hette Larry. den totalvägrade redan fyra meter innan bommen. Vilken bara var på 30 cm höjd. Emma gav sig inte, för det var ju inte värre än att han skulle kunna kliva över. När hon väl lyckats stannade han på nästa lilla bom. Han ville uppenbart inte alls hoppa.

Sofie var lite tveksam till att hoppa med Wege då hon inte hoppat på så länge och han kunde dra iväg. Jag satt då upp och jag förstår nu att hon blivit rädd. Han drog iväg som en lite iller och det var inte alls så enkelt att hålla honom mellan hand och skänkel precis. Men vi hoppade ganska många små ”hinder” (cavalettihöjd) tillslut. För jag ville han skulle få bra flyt och självförtroende. Att jag hade befäst det jag gjort med honom. Sofie var överlycklig när hon fick tillbaka sin häst och det var belöning nog att gjort henne så glad.

Så var det Raffes tur. Jag som tränat hoppning så mycket tyckte ju att han måste gå FRAMÅT. Galopp i hästen! Det är regel nummer ett. Fick driva på en hel del. Vilket man ju knappast är van vid när man rider Pijano, eller Waggie heller för den delen.

Det var inte så långt mellan hindren. Men det var ju det som var meningen med övningen: Hoppa, landning, galopp, hoppa nästa hinder. Raffe var väldigt vinglig och det var som om han inte hann med riktigt: ”Oj, vad är det där som dyker upp helt plötsligt, vad ska jag göra nu då?” Kände det som att han är väl ingen hoppehäst direkt. Hindrena (alla två) var bara på 50 cm och resten var bara bommar på cavalettistöd.

Men va då. Han är aldrig tänkt att  bli någon hoppehäst heller. Hoppning lade jag till i hans träning för att han ska träna upp konditionen. Han behöver få galoppera på och komma upp i puls lite. Lite hoppning är utmärkt gymnastik och intervallträning.

Sedan gick jag och bytte till Pijano. Vilken skillnad mot de andra tre! (Tack och lov får man väl säga när jag ska tävla SM på honom.) Det märks vilket jobb jag har lagt ner på honom, samt att han har väl visst intresse och talang själv också.

Red över hindren som ingenting. Klev av och höjde. Hoppade igen: Bara bra. Emma kom in och höjde ytterligare. Hade dessutom ett extrahinder som stod rätt upp från långsidan nära väggen som jag byggt endast för honom. Det klarade han också varje gång.

Så det kändes bara bra. Nu har jag ridit av mig ordentligt inför midsommarhelgen med släkten.