Så himla SKÖNT att få sova ut. Hanna och Lene klev ändå upp och tog hand om alla hästar. Inklusive mina. Vaknade tre våningar upp i Lenes hus av Pijanos enorma glädjeskiiiiiiiiiik: Förstod direkt att nu har han sett att Waggie är här.

Hade planerat länge att jag skulle ut själv tillsammans med Waggie i skogen och bara mysa vi två. Hon har inga skor nu för hon har så bra fötter. Skogarna runt Penarpsgården är dessutom mjuka och perfekta att rida runt i. Så vi hade en egen eftermiddag och njöt av att vara tillsammans igen bara hon och jag.

Sedan fick de två turturduvorna gå ut i en av de stora gräshagarna. Där de fortfarande går. Waggie har tyvärr inte blivit dräktig men Lene sa till mig att hon kom i brunst nu när Pijano är här. Just det faktumet har jag funderat på hela tiden. Hon är väldigt lycklig med sin fästman och tycker inte alls att han behöver bytas ut. Så kanske det kan bli nå´t nu på det sista försöket nu när hon träffat sin prins igen? De leker säkert mamma-pappa-barn även om det inte är hans biologiska unge. Har tagit bilder på dem jag ska visa när jag kommer hem. Så romantiska så.

När jag lämnat dem i hagen och kom tillbaka med kameran senare så ropade jag inte på dem för jag ville ju ha dem på bild som de var. Betandes och puffandes på varandra sida vid sida. Men när Waggie upptäckte mig så tog hon fart och Pijano med såklart och rusade emot mig. Å vad det värmde. Hade nästan tänkt att nu när de är tillsammans så är det allt de bryr sig om. Men det tyckte de inte. De tyckte VI skulle vara tillsammans.