När jag tidigare ikväll satt och skrev bloggen och var ledsen över Bell uppmärksammades detta av lilla Gizmo. Ivrigt pipande med tassarna på mina knän ville han komma upp i famnen. Och det fick han ju. Han riktigt kramade och pussade mig kärleksfullt. Kände nästan dåligt samvete att sitta och vara ledsen över Bell när jag har så fina hundar.

Så gick jag ut i trädgården med dem och fick ett par jättefina bilder på Gizmo som ni kan se. Oliver däremot kände inte alls för posering idag. Han tyckte det var roligare att dansa till radion i köket.