Jag undervisar ju sedan flera år i ridning och hästhantering. Upptäcker då hur mycket jag själv både lärt mig, och direkt tagit efter, mina egna tränare. De jag pratar (skriver om) är: Ingvar ”Ludde” Lundin,Ted Nätterqvist, Inger Höövik, Lotta Månsson, Christina Drangel, William ”Wille” Borggren, Erik Berggren samt Mads Hendeliowitz. Jag tar lite av varje person av dessa till en ”egen” mix allt efter behov.

Det är dels saker som har att göra med deras personlighet. Dels hur de undervisar och övningar som jag lärt mig av dem. Jag kan ge några konkreta exempel som jag har tagit efter mina förebilder:

”Ludde”(kunskap om hästar samt hoppning): Jag känner mig oerhört tacksam för att få ha upplevt en av dessa gamla ”kloka gubbar”. Som det tyvärr inte finns så många kvar av längre. Det Ludde inte kan om hästar, det behöver man inte kunna, brukar jag säga om honom. Jag hade förmånen att få stå i hans stall under flera år på 90-talet. Jag nästan ”förföljde” honom i allt han gjorde. Hans fantastiska kommunikation med hästar hade jag aldrig sett tidigare! Tex hade han löshoppning i hel korridor. Inga personer fick vara i manegen förutom hans själv och ibland ev en till på ena korsidan som fick stå där och endast göra exakt vad han sa. Inga springande människor, inga havrehinkar, ingenting. Bara han och hästen – som var helt lös – och man såg inte ens vad han gjorde. Jag blev otroligt imponerad!! Det han gjorde som jag också lärde mig var hans position i förhållande till hästen. Han lät mig (inte på en gång) få gå med honom och visade hur han backade undan för en het häst för att inte driva på den ännu mer. Tvärtom gå emot en häst som behövde gå mer framåt. Så fick hästarna hoppa ett par varv. Stanna på ena långsidan medan han byggde om hindret och sedan hoppa igen. Han höjde aldrig en röst eller pisk.

Ted (hoppning): Varje elev och häst är lika mycket värda. Han engagerar sig precis lika mycket i en liten tjej på en häst som hoppar 1 m och aldrig kommer att kunna hoppa högre heller. Som han gör för en tävlingsryttare på ett svårklassämne. Och han har hur mycket tålamod som helst. Inte minst för att svara på alla miljoner frågor (från en elev som mig som alltid vill veta och fråga om allt).

Inger (dressyr): Det bästa med Inger är att det är så himla KUL att rida för henne! Hon är alltid så positiv och får verkligen fram glädjen med ridningen. Och det är ju egentligen därför man håller på med det här, eller hur – för att man tycker det är så himla kul.

Lotta (centrerad ridning): Lotta är utbildad i centrerad ridning hos Sally Swift i USA. Hon förklarar mycket i hur man ska tänka i olika saker. Att man ska föreställa sig bilder så gör man det själv omedvetet med sin egen kropp. Ex tempoväxlingar: Tänka UPPFÖR backen när man ska öka tempo: ”Ja ta i då så du kommer upp”. Tänka NEDFÖR backen när man ska minska: ”Oj, oj ser du den branta backen framför dig och vilka små steg du måste ta när du ska ner.”

Christina (akademiskt): Utbildning av hästen så att den bygger upp sig på rätt sätt. Ryttaren ska bli medveten om sin egen kropp och hur den påverkar hästen. Liksom Lotta använder hon sig mycket av att man ska föreställa sig saker. Det är Christina jag har att tacka för mina och mina hästars fina skolor och piaffer.

”Wille” (fälttävlan): Wille visar och förklarar alltid varje hinder noggrant. Inte bara för ryttarna utan nästan mer för hästen. Hinder för hinder fick alla hästarna stå stilla bredvid och titta på dem innan vi fick rida. Han utnyttjar att hästar är flockdjur och allt med vatten fick vi skritta igenom på led med säkraste hästen först. Likaså ställer han alltid upp ett par hästar mot varandra på varje sida om hinder som tex pulvermannagravar. Då blir hästarna modigare av att gå fram och titta när de är tillsammans. Hans sätt att träna hästar på fälttävlanshinder använder jag när jag undervisar i working equitation, miljöträning och lastning.

Erik: Det jag först blev impad av hos Erik var hans skickliga ”öga”. Han kan se en ryttare rida ett enda hinder och direkt beskriva exakt varför anridning och hoppet blev som det blev. Och (om det inte var fullkomligt, men hur ofta är det att han inte har minsta lilla sak att anmärka på) sedan säga vad som ryttaren borde ha gjort istället. Jag kan inte jämföra mig honom såklart, men jag har studerat noggrant både mig själv och många andra ekipage med ”Eriks röst i huvudet” för att lära mig. Jag har också Erik som förebild när jag ska lägga upp mina egna lektioner. När man undervisar i grupp behöver man planera ordentligt i förväg. Man ska ha ett bestämt syfte och system för att få igenom det man tänkt sig med alla i hela gruppen. Sedan anpassar både han och Ted också individuellt.

Mads: För första gången i mitt liv fick jag en yngre person som lärare som kunde mer än mig. En riktig naturbegåvning. Så skicklig. Jag kände mig helt plötsligt jättegammal!! Killen var då bara 23 år och otroligt skicklig i både ridning och undervisning. Och inte minst – vilken humor. Pijano var inte så gammal han heller då och hade problem med balansen. Det fixade Mads snabbt till på danska med ”en lille volt” för varje grej han skulle göra. (Jag kunde inte låta bli att skratta högt för det lät precis som de danska kockarna Verner&Verner. Gick på TV länge sen med Sven Melander och Åke Kato. De skulle egentligen laga mat, men för varje liten grej de skulle göra så tog de ett nubbeglas och skålade med ”en lille en”.) Mads sätt att alltid avbryta direkt och rätta till saken istället och sedan fortsätta har jag också satt i system. Aldrig sitta och fortsätta på något som inte är bra utan att göra något åt det.