Waggie – originalet

Som de flesta av er vet så miste jag ju min gamla fina trotjänare Waggie förra året efter tio underbara åt tillsammans. Hon var 20 år gammal och bröt benet i hagen. Nödslakt fick komma ut och hon behövde aldrig stå och lida. Egentligen det bästa man kunde önska: Hon fick avgå med flaggan i topp!

Under samma tid blev jag erbjuden att ta emot en häst för träning: Den godkända hingsten Uro. Och det är så märkligt: Han är så otroligt lik Waggie. Faktum är att han är så lik henne så han hennes motsvarighet, fast i maskulint format.

Jag köpte Waggie när hon var 9,5 år. Uro blir 9 nu. Han har exakt samma energi, bruna hårrem, otålighet, mängd stöv i ryktskrapan, kliar sig på frambenet med tränset på…. Ja. Han är verkligen en ny Waggie =)

Det går även väldigt bra med Uro och Pijano. Uro ser upp till Pijano som sin största ”idol”. Vem som är hingsten här är ingen tvekan om!! ( =Pijano är kungen!!)

Uro har ju fått ärva alla saker efter Waggie. Allt utan hennes personliga rosa saker. De har jag särskilt lagt undan och har som speciellt minne av henne. Det får ingen annan häst använda. Men sista veckan har jag börjat fundera på om Uro trots allt inte borde få äran att bära rosa benskydd och schabrak. För trots allt är det ju samma rosa som Sportbladet. Och han är manlig nog att kunna bära Sportbladet-rosa precis som sportkillarna här på redaktionen. För han axlar väl titeln som min nya Waggie =) =)

Eva