Sverige är ett av världens hästtätaste länder och genom allemansrätten har vi en unik tillgång till naturen. Men med den följer också ansvar och skyldigheter. Några är särskilt viktiga att känna till för alla som vistas i naturen till häst.

– Det är lätt att ta för givet att vi får rida och köra överallt, men riktigt så är det inte. Vi vill öka kunskapen om vad som gäller hos alla dem som rider i skog och mark. Ju mer ryttarna vet om sina rättigheter och skyldigheter desto större hänsyn kan de ta. Det handlar både om omvärldens acceptans för ryttare i natur och jordbruksmark och ryttarnas respekt för markägare och alla som vistas i naturen, säger Camilla Linder, hästansvarig på LRF.

Enligt Allemansrätten får man färdas på annans mark och uppehålla sig på den under kortare tider utan ägarens samtycke. Men man får inte orsaka skador eller problem för markägaren. Under våren är marken mycket känslig för påverkan och slitage och man måste vara extra aktsam. En häst som väger mellan 400 och 800 kilo, kan göra mycket skada på blött och mjukt underlag. Den som skadar marken kan bli skyldig att betala skadestånd.

Fem enkla ”Kom-ihåg”:
* Man får rida på i stort sett alla vägar. Prata med markägaren först om vägen är privat, skogsbilsväg eller enskild grusväg. Kommunen vet vem som äger marken.
* Var försiktig med att rida på vägrenen eller nära dikeskanten.
* Rid inte på mjuka stigar, vandringsleder, motionsspår, skidspår, planteringar eller åkermark.
* Rid inte på gång- eller cykelbanor.
* Finns det ridväg, rid på den.

Här är det fritt fram:
• Allmän väg
• Kommunal/statlig väg
• Enskild väg (med statsbidrag)
Här bör du fråga först:
• Skogsbilväg
• Ägoväg/privat väg
• Enskild (grus)väg
Här ska du inte rida:
• Mjuka stigar
• Vandringsleder
• Planteringar/åkermark
• Tomter
• Uppmärkta skidspår och motionsspår

(Info från LRF)