Lååååååångfredag. Har i lugn och ro åkt med Louise och Uro till Pay & Jump på Aspvik. Arrangerad av min gamla stallkamrat Lotta Falck. Lotta är alltid så jättegullig med att anordna sådana här hoppningar. För att ära hennes arbete hade jag tagit en sjal runt huvudet och knutit under hakan. Så den rosa ridhjälmen ovanpå. Daniel skrattade åt påskkärringen när vi for iväg:
”Du måste ha som startsignal att du skriker: Mot Blåkulla!”
Det gjorde jag också och pekade med mitt rosa ridspö som om jag hade anfallit i ett tornéspel.
Två rundor red vi på hela den höga höjden av 40 cm. Uro är ju lite ringrostig på det här med att åka och tävla så det är inte höjden i sig som har någon betydelse egentligen. Utan bara att träna på att åka iväg med transport, på en annan anläggning, tävlingsmiljö, vara inne på en bana och göra sitt jobb. För hoppa – det kan han! Han har kapacitet för 150. Men grunderna måste sitta först. Skynda långsamt!
Mitt i banan innan kombinationen stannade han och tittade på några fåglar som pickade på bajshögar. Inte så att han tvärnitade, utan bara att han som ett litet barn tappade koncentrationen och glömde bort att vi höll på att hoppa en bana. Så jag red om hela kortsidan. Och så tyckte han det var läskigt att hoppa mot publiken på läktaren och stannade och tittade på dem först. Men sedan gick allt bra, även om båda ritterna var lite vingliga.
Jag glömde helt bort att fråga Louise om att ta bilder på oss. Så vi har tyvärr inga alls =( =( =( =(.

Fortsatt Glad Påsk
Eva