* Helena Banéer – Alassio vann en 1,35 på lördagen. Angelica Augustsson – Carmelita trea i Grand Prix. Douglas Lindelöw – Talina tvåa i söndagens 1,50. Totalt 14 svenska placeringar.
* Här reds även en deltävling i World Dressage Masters. Edward Gal – Totilas toppade både GP och kür med Adelinde Cornelissen – Parzival som tvåa och Isabell Werth – Warum Nicht som trea.

Hästmagazinet har all info om tävlingarna

I lördags samlades hundratals familjer med hästar för att rida en dagsritt längs floden Salvaterra de Magos. Det var helt fantastisk att uppleva denna atmosfär med barn och gamla, killar och tjejer samlas för att rida och ha picknick en heldag tillsammans. Har aldrig upplevt något liknande i Sverige.
Det enda var att vi hade väldig otur med vädret. Det spöregnade och alla sa detta brukar vara så fint och att de har som tradition att träffas så här varje år. Jag var där med Fransisco som jag skulle arbeta med under veckan och han hade sagt att jag kunde få rida med. Men när alla väl kom iväg så satte han mig i en Jeep med sina polare, inte på en häst.

Hans kompisar skulle köra ut ölen till folk som de skulle få dricka när man stannade för att ta rast. Bara det att grabbarna började genast korka upp pilsnerna så när de väl var framme så fanns det inte mycket kvar för ryttarna…
Jag ville naturligtvis inte åka Jeep hela dagen. Jag ville ju va med och rida. Så eftersom Fransisco stuckit iväg så tänkte jag att då får jag väl fixa själv så att jag får rida på någon häst.
Sagt och gjort. Jag lämnade grabbarna själva med pilsnerna och hoppade av på vägen. Kollade bland alla ryttare som kom ifall det fanns någon stadig, lite medelålders karl med ”pondusmage” som jag kunde ha ett bra grepp på och rida bakom på hans häst. Jag hittade en rätt så snabbt och fick rida med en veterinär i 50-årsåldern.


Det gick jättebra men det var väldigt lång och rida och hans häst började bli trött. Vid det andra rasttillfället fick jag kliva av. Sen hittade jag varken honom, Fransisco eller Jeepen. Det var massor med ryttare men alla hade engelska sadlar och det var mest tjejer och barn.

Men så träffade jag på några unga killar som kunde prata engelska. Jag berättade om situationen och när de såg att jag gick runt och inte hittade någon häst så kom killen i mitten på den stora svarta hingsten och sa att jag kunde rida bakom på hans häst.

Ja ni ser ju vilken j-vla häst!!! Klart jag ville rida på den!! Killen presenterade sig som tjurfäktare och han hette Fransisco Freire. Hingsten tillhörde en vän till honom och hette Quimono.


Det här var lite skillnad mot att sitta bakom den trygga och lugna veterinären på promenadridning. Quimono var av en helt annan klass, och dessutom så var det här killgänget betydligt vildare de med. Jag frågade efter en kort bit om vi kunde galoppera och det var inget en tjurfäktare bangade på. Han satte genast av men det skumpade förfärligt med min stora kamera så jag var tvungen att be honom sakta av.
Sedan vet jag inte om han glömde bort att han hade mig bakpå eller varför. För så kom hans polare galopperande förbi oss i full kareta och han hängde på. Jag började glida åt vänster på den stora och skumpande hästen och när jag försökte hålla mig kvar kände jag att jag höll på att dra med mig killen istället. Quimono satte av i fullt sken och han hade inte en chans att stoppa hästen.
Då tog jag min kamera med vänster hand och sköt iväg mig själv från hästen med höger och hoppade av från full galopp och rullade precis som man ser på filmer när folk hoppar av ett tåg. Trixet för att inte blir skadad när man faller är ju att gå med i rörelsen, inte emot, då bryter man både armar och ben. Så jag hoppade, rullade flera varv och så ställde jag mig upp på vägen och höjde min vänstra arm:
”I safe the camera.”
Efter det hoppade jag upp på hästen igen. Stackarn. Den tuffa tjurfäktaren som plockat upp en blondin blev mer och mer blek ju längre vi red. Jag satt där bakpå och asgarva hela tiden och tyckte att ”det här är mycket roligare än turistridning” och killen blev helt uppskakad och sa:
”I will never gå to Sweden with this crazy people!”
Det har regnat mycket i Portugal och vägen var helt översvämmad på ett ställe. Jag trodde han skulle styra ut på fältet men det gjorde han inte. Jag frågade inte heller förrän det var försent:
”What, will he swim with us two?”
Tydligen. Hästen fick ta sig igenom med vatten upp till magen medan jag höll ut fötterna för att inte bli blöt om stövlarna. Killen blev mer och mer färdig medan jag fortfarande bara garva och tyckte det här var en toppenkul ritt =).
Vid ett vägskäl stannade han då alla red till vänster.
”I know this place. That is the wrong way. It is this way.”
Jag tyckte det vore bättre att rida efter de andra och menade att det säkert fanns en anledning till att de red en omväg. Men det går inte att argumentera med en portugisisk man så jag sa ingenting mer.
Och precis som jag trott så tog vägen slut när vi ridit en bra bit. Det var bara en vändplan med taggbuskar förutom ett jättedike ner till åkern. Så jag frågade vad gör vi nu? Rider tillbaka eller hoppar?
Vid det här laget hade han helt gett upp och ville bara hem så han svarade:
”We jump.”
Han styrde mot det stora diket som var typ i minst tvåstjärnig fälttävlansstorlek men Quimono totalvägrade. Jag sa att det här är en smart häst. Han inser att han inte kan klara det här med båda oss två. Jag kliver av.

När jag tagit mig över på andra sidan kom han efter med hästen. Så hoppade jag upp igen. Vi hann bara rida typ fem meter så kom vi till nästa dike… Detta var helt fyllt med vatten men mindre. Och nu hoppade vi. Helt rakt båda två på hästen och red vidare. Det regnade hela vägen tillbaka och killen hade bara en skjorta. Jag hjälpte honom med hästen och lastade den så han skulle kunna få på sig någon torr jacka. Jag ville ju inte han skulle bli sjuk till tjurfäktningen dagen därpå.
Jag hittade honom inte sedan men han hittade Fransisco och hade berättat hela historien för honom när jag såg dem. Jag blev glad att se honom igen och klappade honom på axeln:
”I just wanted to make shure I did not killed you.”

I fredags följde jag med Rita Bonache på jobbet. Rita är VD över ett stort jordbruk som gått i arv i generationer. Dagen började med att vi skulle ut och kolla till korna.

Jag tycker jag brukar fara runt och ha fullt upp i mitt liv. Men det insåg jag efter ett tag att jämfört med Rita, så ligger jag i lä! Att vara VD med så mycket ansvar över både produktioner och anställda, det är inget man sköter på en kafferast direkt. Herregud var hon for runt, kollade precis överallt och hela tiden ringde i mobilen om alla affärer.



Rita och hennes man Fredrico har båda hästuppfödning av lusitanohästar. Här är vi ute och tittar till några två och treårshingstar på ett fält. I Portugal är det så varmt väder att de inte behöver stalla upp hästarna. Därför är de ute hela tiden tills de ska ridas in.

Efter hästarna for vi i Ritas Jeep ut bland risfält. Ris ingår som produktion i jordbruket. Rita visade mig systemet med dammar där de fyller på vatten till fälten. Det fungerade precis som en sluss. Och riskornen körs ut med flygplan. Det är inga små kineser som går runt och traskar med vatten upp till knäna med spädbarn på ryggen som jag sett på TV från Kina.

Sedan körde hon vidare ut i skogen med korkträd. Tyvärr regnade det så mycket då så jag kunde inte gå ut och ta några bilder på det =(. Men det hängde inte korkar i ekarna som det gör i Walt Disneys film Ferdinand, istället skär de av barken och tillverkar kork till vinflaskor av det.

Så hälsade vi på och Rita visade mig sitt familjehus. Det bor ingen i huset nu men hela släkten samlas där varje jul och firar tillsammans. På väggarna hängde det gamla kartor över egendomarna. Äldsta kartan jag såg var från 1800-talet. När man kommer in i huset från gatan ser det ut som om man kom in i en gammal bank. Här betalade Ritas morfars far ut lönerna till arbetarna.

Förutom att äta lunch med en bankir och åka till ett par myndigheter med papper så avslutades dagen med att Rita visade mig sitt turistställe Monte do Areeio. Ett gulligt men exklusivt ställe med massa olika aktiviteter.


Där får man bo i små hus, ungefär som i Sälen, fast dessa är av mycket högre klass med marmorhandfat och äkta handmålningar på väggarna. Upplägget är för både par, vänner eller hela familjer. Så kan man ut och rida, bada i poolen, få massage med aromterapi, åka luftballong eller spela golf eller vad man vill.

Hej. Kom hem igår. Har tyvärr inte haft tillgång till internet på hela veckan sedan jag var med Rita i fredags. Så jag har en hel del att ta igen. Gjorde iordning en del av bilderna igår kväll som jag ska börja lägga ut nu. Men fick just sms att hovslagaren kommer om en timme och att jag måste möta upp honom.

Eva

Har foljt med Rita Bonache idag i hennes arbete. Hon driver ett stort jordbruk som gatt i arv fran hennes morfars far. Har akt runt med henne i hennes Jeep pa allt fran risfalt, hastuppfodning, kor, lunchmote med en bankir till korktradsskogar. Hon far runt hela tiden upptagen, korandes i all mojlig, for att inte saga omojlig, terrang, med mobilen oavbrutet ringandes i olika affarsarenden.

Jag sitter nu pa ett kontor dar hon har mote men lyckas inte overfora bilderna till denna PC =(. Hoppas kunna det nasta gang jag kommer till en dator. Imorgon ska jag rida med i en flodritt for familjer som ska samlas till hast, rida och ha picknick.

Om en stund ska jag fara till ryttaren Fransisco Cancela dar jag ska bo fram till torsdag. Men bade Ritas man Fredrico och vannen Paulo Santos kommer att aka dit och traffa mig pa lunch nagon dag. De sager sig vara helt overtygade om att jag kommer ha det bra dar och ger Fransisco de basta rekommendationer. Ska bli jattekul att fa jobba med honom!

Jag e nu hemma hos min vaninna Rita Bonache i Portugal. Rita och hennes man Fredrico med 2 barn bor i ett stort hus i staden Golega – Hastarnas stad! Fast det e mitt i byn har de stall pa tomten med nagra av familjens hastar. Men da de e uppfodare e storsta antalet hastar langre ut pa landet. Jag ska folja med Rita dit idag.

Rita och Fredricos dotter Vera ar nu 10 ar. Hon har en egen hast; ett gammalt svart sto. Det ar sa harligt att se den fina kontakten Vera har med sin hast!

Karolina Kielbasa-Borgström från RF har gjort två veckors prao hos hoppryttaren Rolf-Göran Bengtsson.
Stävie RF:s hemsida kan du läsa hennes berättelse och se bilder.

Jag flyger till Portugal imorgon. Ska jobba som beridare hos Francesco Concela som har tjurfäktning (fast tjuren har inga horn och den gillar hästana så den stångas inte, och vi får inte sticka eller skada djuren på någon sätt heller). Utan blir själva ”dansen”. Ska bli jättkul att få prova =)

Har packat ner min rosa ridhjälp och säkerhetsväst. De rosa ridstövlarna ska jag ha på mig på resan med jeans till har Lousie räknat ut åt mig i packningen. Nu ni alla portugiser: Nu kommer en äkta blondin i rosa stövlar och hjälm och ska rida både 2 och 3 * fälttävlansbana med er på er hästar! Så håll i hatten så ni själva inte rider omkull av ren förskräckelse =) =)

Hade problem med att få hundvakt bara men nu har det löst sig. Min faster Iha som är pensionär och jobbar med Åkeshovs katthem ska ha Oliver och Gizmo hemma hos sig i en vecka. Har intalat henne att de både är och nästan också ser ut som små katter. Hon verkar tycka det ska bli kul. Bara de inte busar för mycket med ”gamla faster” bara,,,

Har inte packat klart allt än och har idag varit och tagit bilder till reportage för Hästmagazinet. Så de e mycket att så i, men kul!

Uro ska ju betäcka ston så det passade bra jag kunde åka iväg just nu.

Eva

Det var lite svårt med bilder i ridhuset men något som liknar oss har jag fått från Emmas kamera. Jag red Uro i Lätt B och Emma red Pijano i Lätt A. Det blev en lååång dag men hästarna gick så bra så det var ju ändå huvudsaken.

Uro gör framsteg och bockade inte en enda gång. Däremot var han jätterädd för domarbordet. Huuuh! Men det var nästan de flesta hästar mer eller mindre – förutom Pijano då för han är ju aldrig rädd för nå’t. Uro skötte sig riktigt bra och gjorde inga större dumheteter. Men stannade mitt i andra travvolten för att bajsa. Vissa saker skötte han jättetrevligt men allt som hade med övre kortsidan med domarbordet att göra gick han spänt och en bra bit innanför staketet. Det får jag vara nöjd med att det går framåt. Mer kan man inte begära just nu. Det gäller bara att han få komma ut och vänja sig helt enkelt. Få rutin.

Pijano önskade jag mig mer av. Han kan ju precis allt och betydligt mer än Lätt A. Men han kan vara en luring. Bli het, springa i skänkelvikningar man hindrar honom från att dra iväg, piaffera i halterna och varför inte galoppombyten i varje?

”Ser’u domar’n, värsting alltså!”, säger han precis som seriefiguren Mulle. Bara det att det ska varken vara byten i varje eller piaff i de här programmen…

Jag lät nu Emma få rida Pijano som läromästare. Och jag blev tok-stolt när han kom in som värsta lipzzanerhingsten med flickan på ryggen och visade hela ridhuset var verklig dressyr är för något! Han gjorde inte en enda av sina ”luringar”, har aldrig gått så bra och de fick hela 66,8 procent och blev tvåa i klassen =) =) =) =)

Eva