Såg igår en DVD: ”Classical versus classique” med Christoph Hess från tysklands ridsportförbund och Philippe Karl. De båda herrarna jämför sina olika uppfattningar om dressyr. Hess står för dagens dressyr som sport. Karl för dressyr som utbildning av vilken häst som helst (dvs hobbyhäst) enligt gamla metoder.

Det bästa med filmen är att båda sidor får berätta och bemöta varandra på lika villkor. Ingen får mer utrymme än den andre. Philippe Karl börjar dessutom med att säga att ”Detta är ingen religion” och Hess håller med. Det skulle jag önska att många fler tar till sig: Man kan ha olika sätt att jobba hästar på och flera kan ha rätt på sitt sätt!

Karl är stenhård på att hästen aldrig någonsin får gå med nosen bakom lodplan. Jag håller naturligtvis med om att hästen ska bära upp vikten på bakbenen. Men jag vill ha hästarna mer elastiska, atletiska och mångsidiga. Där håller jag faktiskt med Hess om att kraften kommer bakifrån genom ryggen och att man ska lägga mindre fokus på ryttarens händer.

Eva