Direkt från Hongkong kommer OS-ryttarinnan Helena Lundbäck och förbundskapten Maria Gretzer till Vellinge och SM i hoppning.

Under fyra dagar, 28-31 augusti, kommer drygt 200 ekipage ur den svenska hoppeliten att samlas på Vellinge Hästsportförening utanför Malmö. Under helgen ska juniorer, unga ryttare och seniorer göra upp om titlarna som svensk mästare i hoppning för häst.

På torsdagen börjar SM-kvalen som ska ta 20 ekipage ur varje grupp fram till söndagens finaler som går i 1.40 för juniorer, 1.50 för unga ryttare och 1.50-1.60 för seniorerna.
– På lördagen kör vi dessutom en så kallad Consolation class, en tröstklass i 1.30, och så har vi ett derby över en lite längre bana, berättar SM-generalen Michael Leibig.

Sexsiffriga prispengar
Nytt för i år är också den stora prissumman. Den svenska mästaren i seniorklassen åker hem med 100 000 kronor.
– Det är så vitt jag vet den största prissumman som har delats ut på ett SM, säger Jonas Holmberg på Vellinge Ridcenter.
Tvåan får 75 000 och trean 50 000, prissummor som föreningen hoppas ska locka alla de namnkunniga ryttarna som inte är på OS. Och det har man lyckats med, till start kommer bland andra Royne Zetterman, Jens Fredricson och Svante Johansson. Maria Gretzer och  Helena Lundbäck finns också i startlistan.
Det är andra gången som Vellinge Hästsportförening arrangerar ett SM. Senast det begav sig var 1999.

Tidsprogram finaler söndag 31 augusti
10.00 Final – 1,40 Juniorer
13.00 Final – 1,50 Young Riders
15.00 Final – 1,50-1,60 Seniorer

SM i hoppning Vellinge Hästsportförening 28-31 augusti
Hemsida http://www.vhf.nu

    Jag fick den roliga – men utmanande – frågan:
”Hur rider man passage?”
    Det är lättare sagt än gjort att förklara detta. Det finns två vägar att lära hästen passage: antingen från trav eller piaff. Jag har lärt både mig och mina hästar piaff först och sedan utvecklat det till passage.
    Hästen naturliga förutsättningar spelar mycket stor roll. Jag har ju som bekant ett halvblod (Waggie som ni ser på bilden) och ett arabiskt fullblod (Pijano). Att lära den typen av hästar passage är mycket mer jobb än om du har en spansk häst som naturligt springer runt i hagen i passage redan som oinriden 3-åring. På mina hästar har jag verkligen fått RIDA till passagen. Inte minst för Pijano har det tagit flera ÅR att rida till den styrkan som krävs.
    En riktigt bra piaff är bättre att lära in från skritt än från trav. För en piaff är en rörelse där hästen ska vinkla sig och sätta under sig sina bakben och trampa. Det är stor skillnad på en riktig piaff och trav på stället! På mina hästar hade jag tränat och befäst piaffen i 2-3 år innan jag började med passagen.
    Passage betyder ”övergång”. Det är lättast också att beskriva den som det: en övergång mellan piaff och trav. Så man får sitta och rida övergång mellan piaff och trav och försöka hitta detta mellanläge när hästen går ur piaffen och in i traven.
    Takten är nyckeln. Piaffen har en snabbare takt än passagen. Takten anger du med sitsen. Smacka gärna i takt för att förtydliga för både dig själv och hästen vilken takt som ska anges.
    Som alltid med nya grejer ska man inte träna för långa stunder i taget. Glöm inte heller att sluta är bästa beröm för hästen. Lyckas du få något passagesteg: sluta genast, klappa hästen och gå hem med den (eller åtminstone ut och skritta).

 Det regnar när de kör in på gårdsplanen mitt i natten. Det öser ned när de väcks till frukost. Men ryttarna är förväntansfulla. Hittills har de bara ridit i gott väder i Bretagne. Ingen tvekar inför regnet och dagens långa ritt.

Artikel idag i Svenska Dagbladet

Hästhoppning riskerar att bli en renodlad överklassport. Det menar Björn Häggström, tidigare ridskolechef i Umeå.
– Avgifterna är alldeles för höga, säger han.

Det skriver Västerbottens-Kuriren.

Runt 10 000 kronor per sommar, bara i rena tävlingskostnader. Det är vad Anna Lennartsson lägger ut för att hennes dotter Rebecca Persson, 14, ska kunna hålla på med ponnyhoppning.
– Jag vill inte ens tänka på vad de som satsar riktigt seriöst spenderar, säger hon.

Läs mer i Västerbottens-Kuriren.

 
    Vilka parhästar!! Helena Wiklund på Waggie och jag på Pijano.
   Kulla Vreta gård stod för riduppvisning mellan match ett och två. Helena Wiklund bjöd då in två hästar från Robert Bronetts Levade Noble Horse Gala. Ni har säkert gissat vilka…
    Waggie och Pijano!
    Romantiskt i vitt. Kandaret har Waggie fått i present av charismahorse.se men Helena insisterade på att Pijano skulle ha det och det passade verkligen honom fin-fint också. Vi ville ha den romantiska looken och hade därför utläppta hår och manar. (Helenas hår är ännu längre än mitt, hon kan till och med sitta på det. Fuskigt! Mitt nordiska hår växer inte en centimeter till.)

    Helena har en rysk farmor av vilken hon ärvt sin vita hy och sitt långa korp-svarta hår. Hon påminner om en rysk docka eller Snövit, tycker jag. Just det att hon är mörk och jag är ljus är något vi anspelade på i valet av hästar och kläder.
    Helena är en ryttare som delar samma visioner som mig. Annars skulle jag inte velat låna ut Waggie till henne heller. Hon är mjuk och lyssnar till hästen. Hade hon varit annorlunda skulle Waggie för den sakens skull inte vilja rida någon uppvisning med henne. (Så det så, hon har också sina åsikter den gamla damen.)
    Jag började faktiskt skratta mitt i programmet. Pijano som ju älskar sin Waggie över allt annat (möjligtvis inte mig =) blev faktiskt svartsjuk på henne därinne! Han la öronen bakåt och jag fick hålla honom ordentligt mellan skänklarna varje gång vi red emot varandra.
    ”Det här är faktiskt MIN uppvisning”, tyckte han och ville ha hela publiken för sig själv.
    Snacka va! Och ni ser väl hur STOLT han är på alla bilder, så ni kan själva se att jag talar sanning. På den översta bilden när vi rider bredvid varandra ser till och med Waggie mindre ut än honom. Det är hon inte, hon är ett halvblod och större. Det är bara det att han sträcker så på sig och blåser upp sig =)
    Jag har sett en lipizzanare som gjorde det bredvid en stor dressyrhäst en gång på en uppvisning. När de kom emot publiken såg de lika stora ut. Men från sidan sedan såg man att lipizzanaren var mycket mindre.
    Piaff   
    Vi bjöd publiken på i ordningen: skänkelvikning i trav i olika mönster, serpentiner i galopp med galoppombyten, skrittvolter med halvpiruetter, piaff och passage.

    Passage
    Jag kände mig så STOLT över mina hästar när vi åkte därifrån. Jag vet att jag bryter mot Jante-lagen, men varför kan man inte få glädja sig över något man slitit så mycket med? Tänk alla ÅR jag suttit och gnetat på dessa två hästar. Det arbete jag lagt ner går inte att räkna, eller ens förstå.
    Så med detta resultat tycker jag mig ha rätt att att vara stolt. Lite som en skulptur: Ett hantverk av mina egna händer.

  
  Som ni kanske redan läst så är polo en traditionsrik sport. Det hör till att publiken ska klä upp sig och gärna skåla i champagne.
   
    I stora restaurang och VIP-tält gästade 3.000 personer under dagen. Maten tog till och med slut så de fick köra ut med flera leveranser.
   
    Kön till barbecue blev lång.
    Stor del av publiken var Östermalmsfolk. För er som ej bor i Stockholm kan jag meddela att det är överklassdelen. Lite roligt var det att se de fina herrarna i bläser och damer i stiliga klänningar. De unga herrarna hade alla samma frisyr som prins Carl Philip, dvs bakåtkammat med incestlockar. (De kallas så av vanligt folk, de långa lockarna ”pappas pojkar” har i nacken.)

    Det går undan när lagen går till anfall. Foto: Andreas Hagen
    Gärdet i Stockholm är en unik plats för allmänheten att få se hästsport mitt i stan. Det finns hur stora ytor som helst och det ligger väldigt centralt placerad. Man hade också tur med vädret vilket självklart bidrog till den festliga stämningen.

    Tre lag deltog i Stockholm Polo Open den 23 augusti. Tre matcher spelades vilket innebar att alla fick möta alla.
Resultat: 
1. Jaeger – Le Coultre (Florizel Polo Team) 
2. Team Grande (Team Pawel Olbrych)
3. Team AdCityMedia (Stockholm Polo Club)

Historik och fakta
 Polo är en av de äldsta sporterna i världen och spelades långt innan Kristi födelse. Så gjorde också engelsmännen på 1800-talet när man koloniserade världen. Det gällde att hålla hästar och manskap i trim.
 Idag spelas polo över hela världen, i sammanlagt 77 länder. Det görs stora ansträngningar framför allt från England att återinföra polo som OS-gren, vilket det var fram till 1936.
 England är det mest framstående landet i Europa, i världen är Argentina helt överlägset.
 Reglerna i korthet:
    •      I polo som i andra bollsporter gäller det att göra mål, så många som möjligt!
    •      Planen är 300 x 200 yards (l yard = 0.84 m).
    •      Varje lag består av fyra spelare, vilka kallas för ettan, tvåan, trean och fyran.
    •      Spelarna har olika uppgifter, ettan är anfallsspelare och skall göra mål, tvåan hjälper ettan och förstör spelet för motståndarna, trean är duktigast och organiserar spelet, fyran är back och skall försvara målet, eftersom det inte finns någon målvakt. Varje spelare markeras av en motståndare, ettan markerar fyran, tvåan markerar trean och så vidare.
    •      Varje gång ett lag gjort mål så byter man sida. Gör man flera mål under en chukker/period byter man alltså sida flera gånger, vilket är mycket förvirrande för en förstagångsåskådare.
    •      En match består av 4 till 8 chukkers, om 7 minuter vardera. Det är endast i Argentina man är duktig nog att spela 8 chukkers. I Europa spelar man som mest 6 chukkers och från början räcker det med 4 chukkers.
    •      Spelarna är samma hela tiden, men hästarna byts. Spelar man med låga handikapp som vi gör kan man använda samma häst två gånger med vila emellan.
    •      Handikappsystemet i polo är till för att göra matcherna jämna. Lagen som spelar skall ha ungefär samma totala handikapp eftersom polo i alla sammanhang är en gentlemannasport. Handikappen pendlar på en skala mellan -2 till 10, 10 är bäst. Endast nio spelare i världen har tio eller är s.k tengoalers; sju från Argentina, en från USA och en från Mexico. I Europa finns det en åtta. Oftast startar man på -2 men i vissa länder som Argentina startar man på 0 och Spanien -1.

Läs mer på www.poloopen.se

   
  Olika former, färger och design. Hattparaden var fantasifull med hattar allt från traditionerliga stråhattar till fantasifulla skapelser av konstnärer.
    Specialjury bestående av:
 Yvonne Sörensen, VD för Berns.
 Björn Vingård, Chefredaktör för Vi i Villa.
 Catarina Hurtig, Författare och journalist.
 Leif Schulman, Journalist på Se & Hör
 Ylva Liljefors, Svensk designer
    satte betyg och delade ut värdefulla priser.
   

   
    Stockholm Polo Open blev en jättesuccé med hästar mitt i stan. Över 3.000 personer kom för att titta, mingla och dricka champagne. (Jo, på polotävlingar får man göra det.) 

Tre lag tävlade mot varandra:
Team Grande (Team Pawel Olbrych)
Jaeger – Le Coultre (Florizel Polo Team)
Team AdCityMedia (Stockholm Polo Club)

    Riduppvisning arrangerad av Kulla Vreta gård mellan första och andra matchen.

    På polomatcher är det tradition att klä upp sig fint. Inte minst ska damerna bära hatt!

    Ponnyridning och andra aktiviteter fanns runt om.

(Foto: Andreas Hagen)