Strömsholmstävlingen bryter mot reglerna vid genomförandet av Ridsportallsvenskans final. Strömsholm har tänkt använda egna regler som kan hindra lag från att starta med sitt bästa lag vid tävlingstillfället.

Läs mer på hastmagazinet. com

    För mig personligen är det självklart att det befinner sig hästar i en ryttargång. Går man in bland hästar har man själv valt att göra det. Men när man arrangerar tävlingar ska man anpassa efter en vanlig publik som inte alls behöver ha några som helst kunskaper och förståelser för dessa stora djur. Och var dessa kan befinna sig.
    Det är jättebra att Ridsportförbundet har sett över sina regler. Det tråkiga är att det behövde hända en olycka för att någon skulle vakna upp. Man kan ju också undra hur långt ansvaret ska sträcka sig för en arrangör. En arrangör kan ju inte hjälpa ifall folk struntar i markeringar och beträder banor och ridvägar. Men det får ju inte vara så att om någon går ner för läktaren och tar fel dörr när de ska på toaletten och hamnar mitt bland hästar får skylla sig själv.
    På Solvalla för några år sedan tog sig en man ur publiken ner på banan för att stoppa en skenande travhäst efter att kusken fallit ur sulkyn. Han blev överkörd. Det finns ju inte en sportslig chans för Solvalla att hindra en person som gör på det viset. Det blev inget rättslig efterspel i det fallet heller.
    Men oftast är det inte inne på någon arena det händer saker utan utanför. Vad jag ofta tänkt på är vägen mellan parkering av transporter och fram till famridning och arena. På samma väg som vi rider kommer publik och andra som är ute och promenerar. De går i grupp med barnvagnar, har en hund i långt koppel som går på den andra sidan av vägen, pratar i mobiltelefon och har ingen koll på alls att det kommer ryttare. Det är farligt! Folk har ingen respekt men varför de inte har det är för att de inte förstår faran.
    På samma väg rider unga ryttarinnor på stora hästar på lång tygel och pratar med varandra eller i mobiltelefon utan någon som helst koll på sina hästar. Jag kan bara skylla på att de är ungdomar som inte har tillräckligt med livserfarenhet för att inse vad som kan hända.
    Jag och min son Martin har varit och tävlat tillsammans en hel del. Men i Martins fall är han där tillsammans med en hästkunnig mamma som har koll på honom. Så är det inte i de fall där föräldrar som själva inte är hästmänniskor köper häst till sin dotter (oftast) och den mest hästkunniga i familjen blir ungen själv. De har ingen ”hästkultur”.
    Så det enda som finns att göra är att sätta upp tydligare markeringar. Till exempel plastband som avdelar ridande från gående. Utgå ifrån att ingenting är självklart.
   

    Som jag skrivit om så fastställade hovrätten tingsrättens dom i det så kallade Åstorpsfallet.  Åskådaren Maria Adell blev sparkad av en häst i ryttargången vid en tävling hos Åstorps RF i februari 2005 efter att hon passerat genom en sekretariatsdörr. Efter sparken är hon blind och har tappat allt smak- och luktsinne.
    Hovrätten anser att Åstorps RF har agerat vårdslöst och att risken för allvarliga personskador i den ryttargång med hindervagn där olyckan inträffade, var uppenbar.
Det är heller inte fastlagt att de fanns någon förbudsskylt för tillträde vid den sekretariatsdörr som Maria Adell använde innan hon blev sparkad, anser hovrätten.
Föreningen har därför agerat vårsdslöst och hovrätten fastställer tingsrättens fällande dom och Maria Adells skadeståndskrav. Åstorps RF dömdes också att betala 170 844 kronor i rättegångskostnader för Maria Adell.  
    Jag har under gårdagen diskuterat Åstorpsfallet med advokaterna Bengt Gessle och Andreas Hagen samt Bo Helander. Bo Helander är själv jurist. Rent juridiskt är fallet klockrent. Advokat Andreas Hagen förklarar:
    "I domen görs en vanlig skadeståndsbedömning som bygger på att utreda om det föreligger vårdslöshet eller inte.
    För att skadeståndsskyldighet skall uppkomma krävs att skadan vållats antigen avsiktligen eller genom ett vårdslöst handlande. Vad som är vårdslöst får bedömas från fall till fall. Den grundläggande frågan vid vårdslöshetsbedömningen är om den vållande borde ha handlat på annat sätt. Vid denna bedömning kan ett stort antal olika omständigheter beaktas. Man brukar ta hänsyn till risken för skada, den sannolika skadans storlek samt möjligheterna att undvika skada."
    Det är dessa tre punkter det handlar om i skadeståndsärenden.
    – Jag tycker det är bra att Maria Adell får ersättning, säger Bo Helander bland annat.
    Maria Adells advokat Bengt Gessle berättar att han haft ett annat fall som gällde skidåkning. Där körde en skidåkare av spåret för att ta en annan väg och hamnade på grus. Arrangören dömdes som skadeståndsskyldig för att de inte satt ut markeringar var man fick åka och inte.
  

Information från Svedens RK och Falu RS:
 Det har varit ett stort projekt för de båda klubbarna som bestämde sig för att samarbeta för tre år sedan. Svedens PK med sin ridskoleverksamhet och Falu Ryttarsällskap med sin tävlingsverksamhet såg att de kunde komplettera varandra och började forma den nya ridanläggningen som nu ska invigas officiellt. Verksamheten i nya ridhuset har varit igång under vårterminen men nu är även en ny cafeteria, ny lektionssal och nya personalutrymmen klara. I varje fall nästan, det återstår lite målning. Sju miljoner har bygget kostat och klubbarna har bildat att ridhusbolag för att driva verksamheten tillsammans.
 
– Det ska blir ett riktigt ridsportcentrum, inte bara i Falun utan också i Dalarna, säger Maria Sohlin ordförande i Svedens PK och Lena Sterner, ordförande i Falu Ryttarsällskap.
 
Ridskolan har byggts upp och är ett livsverk av Helene och Göran Knutsson som äger gården där ridanläggningen ligger. ”Sagotanten” Helene har skrivit manus till åtskilliga sagospel som barn och ungdomar medverkat i under många år. Även under jubileet ska Helene vara en central figur. Det blir även ponnyridning och tipspromenad på Sveden som ligger naturskönt med utsikt över Hosjön. Cafeterian är öppen. Både människor och djur har här en oas i utkanten av Falun. På gården ligger även Linnés bröllopsstuga.

 Fem grimmor stals ur stallet. Det återfanns dock senare bakom byggnaden. Hästägaren upptäckte dessutom att en häst hade en del skador, sticksår och skrapskador, som den inte kunnat åsamka sig själv.

Det skriver Allehanda

    Igår ringde TV 4 och bjöd in mig till morgonsoffan att sitta och diskutera säkerhet vid hästtävlingar med anledning av hovrättdomen som kom igår. Jag satt uppe och läste på fallet, uppdaterade mig på vad Ridsportförbundet gjort för att förbättra säkerheten och förberedde mig. Det sista jag tänkte göra innan jag gick och sov var att uppdatera bloggen för att skriva om detta. Men då var jag så slut att jag somnade framför datorn! Därav det konstiga halvskrivna blogginlägget som jag nu tog bort. För klockan 4.50 gick jag gå upp för att hinna med den taxi de skickat. Klockan fem ringde TV 4 och sa att de  ändrat och inte kommer hinna visa mer än ett bandad inslag med Maria Adell och en kort intervju med en representant från Ridsportförbundet.

I helgen hittades en död häst flytande i Ångermanälven strax utanför Hälla ett par mil nedströms Åsele. Enligt miljöinspektör Sune Hellström är det troligen samma häst som uppgetts saknad från en grannby i vinter.

Det skriver Västerbottens-Kuriren.

Tre av Malmö ridskolas hästar har drabbats av kvarka. Det konstaterades i fredags, efter att hästarna varit sjuka en längre tid.
– Så fort vi såg att det smittade isolerade vi dem, säger ridskolechef Ewa LeGrand.
 Läs mer på Skånskan.se

Miljö- och byggnadsförvaltningen vill inte ge något nytt tillstånd till den ridskoleägare som i kommunen som tidigare blivit av med sitt tillstånd. Först måste personen i fråga komplettera sin ansökan med referenser. Något som inte är möjligt enligt ägaren: de ska ha blivit stulna.

Artikel i Norra Skåne

    Idag har hovrätten fastställt tingsrättens dom i det såkallade Åstorpsfallet där en kvinna sparkades och skadades svårt. Kvinnan – Maria Adell – gick genom en sekretariatsdörr ner i ryttargången för att gratulera sin dotter som tagit en placering. Där blev Maria sparkad av en häst vilket ledde till att hon blev blind.
    Rent juridiskt har föreningen ett skadeståndsansvar vilket utretts grundligt av både tingsrätt och hovrätt.
    – Det är naturligtvis glädjade att ryttarföreningen anses skyldig och det innebär att hon får ekonomiska förutsättningar för att leva ett drägligt liv. Samtidigt får man komma ihåg att varken hennes syn, lukt eller smak kommer tillbaka genom domen, säger hennes advokat Bengt Gessle.
     Som ryttare undrar jag hur personer kan gå ner i en ryttargång på helt eget intiativ för att uppsöka hästar och sedan blir någon anna skyldig för att de går där. Vad kan jag göra om folk går ner från läktaren och ner till hästarna? Ska arrangörer ha vakter överallt? Har man inget eget ansvar? Men svaret på den frågan är att man måste räkna med att folk är för okunniga. De kan inte förutse vad som kan hända och det måste man ta med i beräkning.
  – Hästen som sparkade Maria stod dold bakom en lastad hindervagn. Hade Maria sett hästen hade hon aldrig gått ut bakom den.    
    Dilemmat i detta fall var flera omständigheter. Enligt advokaten Bengt Gessle (ja han är bror till Per, jag frågade) så är det inte tillräckligt med en skylt som avspärrning. Det måste till en bom eller annat fysiskt hinder. Dessutom var det flera ur publiken i ryttargången, cirka tio personer, som egentligen inte borde ha befunnit sig där. Hästen som sparkade hade ingen ryttare utan det var en person som höll i den.
    – En häst är att betrakta som ett vapen om den sparkar. De kan vålla stora skador. Man har ett ansvar när man har med hästar att göra.
    Jag frågade om den person som höll i hästen hade något ansvar men detta hade överhuvudtaget aldrig utretts.
    Ridsportförbundet har kritiserats för att de inte ställt sig bakom Åstorportens Ryttarförening när denne ville överklaga tingsrättens dom. Men där ger experterna Ridsportsförbundet rätt:
   – Att överklaga till tingsrätten är som är skjuta sig själv i foten, säger en advokat till mig.
    Ni kan själva läsa vad Ridsportförbundet skrivit om saken i ett tidigare pressmeddelande:
”Helsingborgs tingsrätt har i dom fastställt att Åstorpsortens Ryttarförening är skadeståndsskyldig till Maria Adell, och med andra ord ansvariga för olyckan i februari 2005 där Maria Adell skadades mycket svårt.
Åstorpsortens Ryttarförening vill och kommer att överklaga domen. Vi har förståelse för deras ställningstagande men efter många och långa diskussioner har Svenska Ridsportförbundets styrelse, både den gamla och nyvalda efter stämman i maj, kommit fram till att vi inte kan ställa oss bakom det beslutet.

Det finns flera skäl till att förbundet gjort bedömningen att det inte ligger i svensk ridsports intresse att domen överklagas till högre instans.
Det är sannolikt liten chans att hovrätten skulle döma annorlunda. En dom i hovrätten är prejudicerande på ett tydligare sätt än en tingsrättsdom och skulle kunna få långtgående konsekvenser för våra tävlingsarrangörer.
Om hovrätten dömer annorlunda än tingsrätten innebär det dessutom att Maria Adell inte kan tilldömas något skadestånd och skulle lämna henne och hennes familj helt utan ekonomisk ersättning för olyckan.
Olyckan i Åstorp var djupt tragisk, för Maria Adell, hennes familj och föreningen, och skadeståndet kan förhoppningsvis ge henne någon lisa.
För föreningens del träder deras försäkring in.
En hovrättsdom innebär stora konsekvenser för sporten oavsett i vilken riktning hovrätten dömer.

Även om vi fortlöpande arbetar med säkerhetsarbetet är olyckan en väckarklocka för oss vad gäller säkerhet på tävlingsplatser.
Vi behöver tillsammans, i en konstruktiv dialog med våra föreningar, komma fram till hur anvisningar och rutiner för våra arrangörer ska se ut i framtiden och om något måste förändras.
Våra tävlingsarrangörer är viktiga för oss för utvecklingen av svensk ridsport och ska kunna sig trygga när de tar på sig att arrangera en tävling. Vi kommer att utveckla informationen vad gäller ansvarsfrågan, försäkringsfrågan och rutiner för säkerheten på våra tävlingsplatser.
En central utbildning för arrangörer där säkerheten står i fokus är av nöden, och de utbildningar som distrikten har borde kunna ligga som grund för ett utbildningsmaterial.

Avslutningsvis vill vi erinra om att huvudregeln är att enskilda styrelseledamöter inte har ekonomiskt ansvar för föreningens angelägenheter. ”