Nu kan du se herrfotbollslandslagets förbundskapten Lars Lagerbäck till häst! Inför fotbolls-EM har Oddset gjort en påkostad reklamfilm, travesterad på inledningsscenen i storfilmen Gladiator.

’   

     Huvudrollshästen är min vita arabhäst Pijano. Lagerbäck sitter själv på Pijano men i ridscenerna är det ryttaren Kåre Nilsson som får galoppera och stegra hästen. De hade egentligen gjort en låtsashäst som Lagerbäck skulle sitta på. Men när jag kom inridandes på inspelningsplatsen på Waggie väktes stor uppmärksamhet och Lagerbäck kom fram och klappade henne förtjust. Han förklarade att han hade ont i ryggen så att han inte skulle kunna komma upp på hästen.
    – Men kliv upp på en pall då, det brukar jag göra, svarade jag.
    Filmteamet tvekade men jag som är praktisk pekade på närmsta stubbe och tyckte inte att det behövde vara svårare än så.
    Jag fick snabbt byta Waggie mot Pijano och alla Lagerbäcks scener kunde tas från hans rygg.
    – Sitt bara helt still och låt mig styra hästen, uppmanade jag.
    Lagerbäck nickade till svar, men så efter ett tag så började han vicka på fötterna i stigbyglarna.
    – Sitt still med fötterna!
    Oj då tänkte Lagerbäck.
    Jag fick leda Pijano fram till ett fotbollslag med killar som Lagerbäck skulle tala till på latin. Flera gånger fick vi gå fram och när de spelat in en fras så kom regissören och gav honom en lista med fler repliker. Det dröjde lite och sedan skulle vi ta nya tagningar.
    – Kan du repliken nu då, frågade jag Lagebäck eftersom jag sett att han inte läst lappen..
    – Du är van regissör du, sa han uppenbart imponerad över att jag kunde veta hur det låg till.
    Då började jag skratta:
    – Du har då inte träffat hästtjejer förr!
    Lagerbäck tyckte det var jättekul med mig och Pijano och tackade oss särskilt efteråt. Så gjorde även filmteamet för det blev så bra. Ni ser inte mig i bild. Men jag sitter nere på marken vid Pijanos framhovar och har en tygel i hans bett. På sidan står regissören och pekar åt vilket håll jag ska ta Pijanos huvud: höger, vänster, uppåt.. Så att han rör huvudet när Lagerbäck talar.
  
  Tre hästar till är med: Waggie, Cassidy och Flo. Martin rider Waggie, Mattias Cassidy och Lasse Flo. I en tagning sitter Mattias och Martin på varsin sida om Lars-Åke Lagrell. På bilder ovan är det dock Martin som sitter på Cassidy och Mattias som står bredvid med flaggan.
    Denna filminspelning hade aldrig gått med hästar som inte är specialtränade. Stå på ett kalhygge med rökmaskiner runt och och 50 hoppandes och skrikande fotbollsfans som viftar på flaggor. En dressyrkuse skulle ha suttit i närmsta talltopp!
    De som var rädda var fotbollskillarna när Kåre red rakt igenom dem. Bara i skritt, men de tyckte det var det läskigaste de varit med om att ha en stor häst så nära.

Vill du se filmen, klicka på Aftonbladet webbteve

Vid den idylliska gården utanför Svedala växer inte bara sommargräset så det knakar, det smids även planer av världsklass. Jim Ritter har för avsikt att starta ett internationellt college för talangfulla hoppryttare och hästskötare som hoppas stå klart för invigning 2010. Redan nu har han smygstartat med projektet train & jump.

Artikel i Skånskan.se

 2008 års treåringar är en fin årgång – välbyggda, fina i rörelserna och bra på att hoppa.
Ja, det handlar alltså om hästar.

Artikeln finns att läsa i Värmlands Folkblad

Gannarve gård i Fröjel sjuder av aktivitet. Här finns pensionatsrörelse, servering och här håller man ridlektioner och har ridläger på sommaren.
Utsikten från vägen över skeppssättningen och med Karlsöarna i bakgrunden är en av Gotlands mest fotograferade platser. Gannarve är i dag en mycket attraktiv gård, men så har det inte alltid varit.

Det berättar Hela Gotland

     I helgen samlades ett trettiotal hovslagare för att göra upp i Wisbohammars Grand Prix i hovslageri. En tillställning som blev både svettig och rockig.

Om det skriver Södermanlands Nyheter

    Segerglädjen från Axevalla höll på att brinna upp i rena eldinfernot.
På väg hem, utanför Ölme, tog bilen eld – och Mikaela Johansson fick slänga sig ut för att rädda sin ponny Dissy.
– Nu är det bara förkolnade rester av bilen, berättar Skoghallstjejen.

Det rapporterar Värmlands Folkblad.

Frågetecknen angående Helena Lundbäcks Madick och Conan kan suddas ut. Ingen av dem har någon infektion, som man tidigare trodde.
 – Madick behöver bara bli lite extra ompysslad nu, sa Lundbäck.

Läs mer Norrköpings Tidningar

  
  Turen gick efter de gamla fäbodvägarna där man tog upp korna i gamla dagar. Det kändes verkligen helsvenskt att rida i de djupa Dalaskogarna. Malung ligger sju mil söder om Sälen och vintertid rider man på snö och is. Det senare är jag själv väldigt skeptisk till men Kenneth och Ylva berättade att det är fantastiskt underlag att rida på. Tydligen inte alls som våra isgator i Stockholm när man knappt vågar leda Waggie till hagen fast hon har fyra brodd i varje sko. Tvärtom har de istölt på flera ställen i landet.
    Jag har varit på ridresor i andra länder och det som gladde mig var att detta verkligen visade vår svenska kultur och landskap. Absolut något att visa upp även för utländska turister. Känns väldigt representativt. För oss Stockholmare tar det mindre ärn fyra timmar att köra upp och jag har redan pratat med Kenneth och Ylva om att komma tillbaka någon gång på en lite längre semester. Här kan man verkligen koppla av och njuta =)

    Under långturen stannade vi vid en sjö och tog lunch. Hästarna band vi fast vid varsitt träd och så fick de mat i en hink. Vi själva satte oss på en brygga med rofylld utsikt över vattnet.
    Nästa gång vi stannade till var för att vattna hästarna. Sedan fortsatte ritten genom skogen fram till en större väg. Där tillryggalade vi längre sträckor och tölt och galopp. Kenneth och Ylva är stolta över att hos dem får man verkligen rida på. Temot hålls uppe.

    Före och efter ritten binder man upp hästarna framför stallet och sköter om dem. Hästarna går ute så här års och man hämtar och lämnar dem i hagen.
    Efter ritten kan man koppla av och gå och titta i Ylvas fina trädgård, shoppa i Lilla Lantboden, sitta och läsa framför brasan i Sverresalen eller hälsa på getterna. På kvällen blir det traditionerligt gästabud.
   
    Jättemysigt var det i alla fall. Jag har redan pratat med Ylva och Kenneth om att åka tillbaka någon annan gång. =)

   
Som jag började skriva i lördags så har jag och Martin varit på Vargheden i Dalarna och ridit islandshäst. Mitt spontana intryck är att dessa hästar är mycket lämpade för personer som inte har så stor ridvana eller är rädda.
    Många av de som kommer och rider islandshäst är kvinnor som ridit i sin ungdom. Slutat rida när de fått barn. Sedan vill ta upp ridningen igen och då börjar rida islandshäst.
    Islandshästar är verkliga fantastiska turhästar. Terrängen är både möjlig och omöjlig på vissa ställen. Men det vållar aldrig några problem. Hästarna är säkra på foten och det är bara att låta dem gå. Själv har jag ju arabhäst och Pijano kan också utan problem ta sig fram så här. Men skillnaden mellan en islandshäst och en arabhäst är att en arabhäst inte lämpar sig för ovana ryttare. En arabhäst är så lydig och tillgiven att om ryttaren gör fel: så gör den fel. En islandshäst kan du göra lite fel på och den rättar sig efter situationen istället.
  
  Jag fick rida Kjarkur. Jag hade önskat en lätt och vändbar häst som jag skullle kunna sticka iväg på från ledet som jag ville för att ta bilder. Kjarkur var perfekt kamerahäst! Medan övriga ryttare red i samlad grupp galopperade jag ibland iförväg för att kunna stå och vänta in ekipagen för att ta bilder.
   
    Martin har ju ridit sedan han var liten men det är på ridskola och mina hästar. Det var första gången han red en islandshäst. Han fick en häst som hette Strákur och då Martin är en van ryttare fick han ta ut Strákur på hans första heldagsritt.
    Ylva och Kenneth som driver Vargheden är väldigt noga med att underhålla sina hästar. Alla var mycket välridna och angenäma att rida. Ylva som är auktoriserad ridledare på islandshäst håller även vanliga ridlektioner på dem.

TANNE
Förra året spelades den första helsvenska matchen någonsin på Tanne ridskola. Lördag förmiddag var det dags igen för ytterligare en match av den okända sporten horseball.

Läs mer i Länstidningen Östersund