Katter e för sköna! Hade rutorna nere då bilen stod parkerad i solen på stallplanen. När jag gick förbi så såg jag att stallkatten hoppat in och lagt sig på panelen. Hade kameran med mig för jag hade precis gjort ett reportage så då fångade jag kissen med =)

Fått förrättningsunderlag från distriktsveterinärerna.Waggies kolikbehandling gick på 3.752 kr….

Ringde föräkringsbolaget idag. Njet. Då resekonstanden för veterinären var den största summan så ersätts inte det. Trots att jag har hästen fullständigt försäkrad. Så jag måste betala hela summan alldeles själv. Inte roligt!!! Fick hör att om jag hade haft Plustillägg så hade de betalt resan. Ett sådant kostar 500 per år. Kollade upp Pijano och han har ett sådant men det hjälper ju inte nu…

    Det var meningen att discpiplinnämnen skulle ha avgjort ärendet om Sofia Kroons dopade hästar före påsk. Nu har Kroon tillkommit med uppgifter som kan kräva förhör med andra personer. Båda parterna Kroon och Ridsportförbundet har kopplat in varsitt juridiskt ombud till i processen som nu väntas ta ännu mera tid.

    Igår var en fantastisk dag vad vädret beträffar. Och det verkar hålla i sig =)
Ska iväg och rida Big Hope åt Tor nu på förmiddagen och kanske påskpynta lite åt Pijano om jag kan hitta grejerna. Har ju fått tränga ihop alla saker för jag blev ju av med plats i sadelkammaren för Waggies räkning.
    Efter lunch ska jag till Hagbyholm och göra reportage med Karin för Hästmagazinet. Mycket lyckat att ta bilder idag =) . Så ska jag rida Raffe och en sådan här dag måste man ju bara rida ut!
    Har med mig hundarna. Oliver har blivit jättestor! Päls börjar han få också. Men det kommer bli mera. Han kommer att få en krage som en lejonman.

    Vår! Häärligt! Hade glömt bort hur det kan vara på vår jord när solen lyser =)
    Apropå solen och värmen. Finns fortfarande folk som tror att hästar fortare fäller sin vinterpäls om de står med varma täcken. Av ren välvilja klär de på sina långhåriga ponnyer termotäcken och släpper ut dem i 15 grader och sol.
    Det är precis tvärt om: Låt hästarna gå utan täcken så talar solen om för pälsen att det är dags att bli sommar…

    I mitt tycke ska hästarnas bästa alltid gå först. Det är för deras skull man fodrar, sopar rent på logen och harvar ridbanan. Tyvärr delar alla inte min uppfattning utan tycker det är ”så jobbigt” om de måste gå två steg och lägga höet under vattenkoppen istället för att slänga det innanför dörren, fylla på vatten i hagen även om man ställt ut en dunke, ta av ett par boots om hästen har benägenhet att trampa sig om den har broddar… Ja. Allt verkar vara ”jobbigt” till slut. Varför håller de på med hästar då?
    Jag kan inte tycka och kommer inte att lyckas övertalas om att det viktigaste, det är att det ska vara så lätt som möjligt för den som fodrar. Inte vad som är bäst för hästarna. Hästar är individer. Alla kan inte skötas om som på ”löpande band”. En häst kan inte stå på halm, en annan är allergisk för hösilage, en tredje rullar sig och fastnar i grimman så han måste vara utan grimma i hagen, medan den fjärde är omöjlig att fånga om hon inte får ha grimman på sig…
    Ja listan kan göras lång. I ett kollektivstall ska alla hjälpas åt. Där betalar man inte någon för att göra vårat jobb. Det trista är att det är alltid samma personer som gör allt det som vi inte betalar för: mockar och skottar ridbanan, sopar logen, städar sadelkammaren…
    I ett fullskötselstall betalar man för dessa saker. Då förväntar man sig att det finns kompetent personal som ger hästarna rätt foder av rätt mängd, att foder beställs i tid så att hästarna inte ska utsättas för onödiga foderbyten, att de släpper ut rätt häst i rätt hage och dessutom kan hantera hästar på ett säkert sätt utan att tappa och trassla in dem i eltråden. Sådana saker.
    I båda fallen anser jag att det är hästens väl och ve som man ska ta hänsyn till först. Jag skiter fullständigt i om man ”varit så stressad så man gjorde fel” eller så ny att man inte fått ordenliga instruktioner.  Det får inte bli fel. Att ge en häst fel foder kan få ödesdigra konsekvenser! Man har hand om andra individer, precis lika mycket som om man jobbar på dagis eller inom sjukvården.
   

   
Är det verkligen möjligt att man kan åka fast för dopning för att två hästar har bytt box med varandra? Eller för att ett par vaddstycken under lindorna används på två hästar utan att tvättats emellan?
    Ja. Det är det. Det visar pilotstudier som gjorts på hur läkemedel sprids i hästens omgivning.
    Att man ska hålla god hygien för att förhindra smittor känner de flesta till. Vad färre tänker på är att om en häst har medicinerats så ”smittar den ner” boxen genom att utsöndra läkemedlet genom urin och träck. Hästar som behandlas med läkemedel ska därför helst stå i särskilda behandlingsboxar så länge de behandlas. Boxarna ska noggrant rengöras. Vill man vara helt säker gör man även ren hästens ordinarie box efter avslutad karenstid.
    Det har inte kunnat bevisas att hästar fått i sig läkemedelssubstanser i hagen. Men för att vara på den säkra sidan ska man inte blanda tävlingshästar med hästar som står under behandling i samma hage.
    Alla läkemedel och otillåtna substanser ges inte till hästen via munnen. En del salvor och liniment som man smörjer på benen räknas också till denna kategori. Det första stora uppmärksammade fallet var när Tyskland miste sitt OS-guld i lag i hoppning. Detta efter att Ludger Beerbaums häst hade haft en klick salva på ett ben som inte var tillåtet. Förra året hittades tre hästar med den otillåtna substansen Capsaicin i blodet.

    Vid pilotstudie har man har testat de två salvorna Orudis gel och Zon gel. Båda är för utvärtes behandling och används till exempel på benen vid lokala inflammationer. Den aktiva substansen i dem är ketoprofen.
    Ca 3 cm lång sträng salva ströks på benet som lindades med vadd och linda. Urinprov visade att hästen tog upp ämnet ketoprofen och utsöndrade det i urinen. Dessa vaddstycken och lindor sattes sedan på en annan häst. Den andra hästens visade spår av ämnet, men inte så mycket att den skulle dömas som positivt dopingfall.

Fakta källa: www.travsport.se

Som många av er säkert vet så är mina hästar med i reklamfilmer och TV-program ibland. Fick nu ett uppdrag för en reklamfilm där de vill ha en häst som ska stå i en studio bredvid en flicka och röra på läpparna.

Pijano som Gladiatorhäst åt Lagerbäck inför fotbolls-EM. Reklamfilm för TV 4.

Att stå i studio har ju Pijano gjort många gånger. Men jag har aldrig tränat på att han ska röra på läpparna. Raffe däremot brukar stå alldeles av sig själv och fladdra med läpparna i stallet. Men hur skulle jag få honom att göra det på kommando?

Självklart går det att träna en häst till detta. Bara det att jag har inte tränat just det. Filmen ska spelas in i april så läpprörelserna måste göras nu… Waggie körde jag ju till Skåne i tisdags. Hon hade nog varit det bästa alternativet annars.

Sent igår mailade jag foton på Pijano och Raffe till argenturen. Så kom de ut till stallen idag och provfilmade båda två. Först till Pijano i Kungsängen och sedan Raffe i SIgtuna.

Pijano stod snällt still och spottade ut knäckebröd med en grimas. Så han får jobbet i reklamfilmen.

Satte på Pijano en fin-grimma och ställde honom på planen bakom stallet. La grimskaftet över hans hals så han stod lös. För det ska han i så fall vara på filmen. Jag ska inte synas i bild. Så hade jag en bit knäckebröd som jag bröt i småbitar. Pijano gillar nämligen inte knäckebröd. Så varje bit jag matade honom med stod han sedan och spottade ut och grimaserade efter.

Blev rätt bra faktiskt. Fick beröm också för att han uppförde sig så bra.

– Ja han är ju tränad att bli filmad och fotograferad, svarade jag.

Ställde in Pijano i boxen, tog med fingrimman och körde till Raffe. Så tog jag ut Raffe på stallplanen. Han stod still ganska så bra. Men han tittade så mycket på allt att han inte rörde det minsta på munnen. Matade honom med lite knäckebröd men han åt bara upp det direkt utan grimaser. Provade att klia honom på svansroten men det funkade inte heller.

Raffe brukar självmant stå och leka med munnen. Men bara för att vi skulle filma honom så var han så nyfiken på allt att han gjorde inga grimaser överhuvudtaghet =(

Ställde honom på ridbanan och kliade och kraffsade överallt. Han gjorde en antydning till att dra på överläppen men det hände ingenting mer. Så saken var avgjord: Det blir Pijano som får göra filmen. På sätt och vis känns det tryggt då jag vet at han funkar i en studio. Samtidigt hade det varit kul att få göra någonting med Raffe också.

Den 30-31 maj arrangerar Svenska Ridtravarföreningen en av årets största evenemang för ridtravare på Plönninge Ridsportsanläggning! Det kommer att bil två heldagar där ridtravaren visar upp sin fantastiska mångsidighet.

Läs mer på polluxklubben.se

  
Lene framför sin dator på kontoret.
  Det finns så oerhört mycket man skulle vilja veta om en människa som Lene. Jag kan inte få nog av att sitta och prata och lyssna på hennes berättelser. Ett helt fantastiskt liv med hästar som hon har fått uppleva.
    – Ja hon hade ju turen att komma precis i rätt tid när allting hände där nere i Holstein, säger hennes bror Bjarne.
    Lene var under flera decennier en mycket framgångsrik ryttarinna. Fem gånger på 60- 70-talet blev hon tysk mästarinna. Hon har plockat upp häst efter häst till de svåra klasserna.

Lene på sin egen hingst: Mosquito, på tävlingarna i tyska Nörthen-Hardenberger.
– Där vann jag Grand Prixen mot bland annat Hans Günter Winkler. En av de berömdaste olympiska ryttarna. 
  
    Efter att ha bott många år i Tyskland med sin man Jasper Nissen återvände Lene till Sverige. Hon blev änka för ett antal år sedan och hon och hennes bror Bjarne Lembke bor i föräldrahemmet Penarpsgården, Förslöv i Skåne.

Penarpsgården var en fruktträdgård. Speciellt under kriget såldes det stora mänger frukt.

Stallet.

Det finns tavlor överallt i huset på hoppande hästar. Det här stora skåpet fullt med pokaler och medaljer står i Lenes kontor.

Lene tävlar inte själv längre. Istället rider Niklas Arvidsson hennes hingstar.

En för oss svenskar mest kända Lene-hingst var Mowgli som ni ser på denna tavla.
       Första gången jag hörde talas om Lene var på 80-talet när hon och hennes hingst Mowgli var med i den teckande serien Broknäsflickorna i Min Häst. Seriens huvudperson och tillika författarinna Ylva Ericson betäckte sitt sto Fifi med Mowgli.

– Här i stora matsalen fick jag rida Mowgli runt bordet på jularna. Min pappa tyckte det var så roligt. Vi tog in hästen köksvägen. Då det var på vintern finns det fortfarande märken efter broddarna i golvet, berättar Lene.
    Vilken skön attityd! Som ni ser så är allting gammeldags och äkta rustikt. Men även om det är kallt på stengolven så fylls rummen med mänsklig värme, tillsammans med alla djurens.