Djurskyddshandläggare och veterinärer blir ofta hotade i jobbet och nu vill Arbetsmiljöverket se ett slut på hoten.

Läs mer på SVT rapport

Den 18-19 oktober kommer världsryttaren Rolf-Göran Bengtsson att gästa Ridskolan Strömsholm.

Rolf-Göran kommer att ge en clinic den 18 oktober och den 19 oktober kommer tränare samt elever vid Ridskolan Strömsholm att bjudas in till en träning med Rolf-Göran.

”Vi är väldigt tacksamma att Rolf-Göran vill göra det här exklusivt på Ridskolan Strömsholm. Att få ta del av hans kunskaper och erfarenheter är självklart mycket inspirerande för en väldigt bred publik”, säger Marcus Lundholm, Affärsområdeschef Sport på Ridskolan Strömsholm och den som ligger bakom upplägget med Rolf-Göran som föreläsare och inspiratör för landets hoppintresserade.

”Att kunna följa upp clinicen med Kyra Kyrklund med ytterligare ett världsnamn känns självklart väldigt positivt. Jag är framförallt glad för våra elevers skull som får följa Rolf-Görans träning under en halvdag”, säger Fia Mårdfelt, VD på Ridskolan Strömsholm.

Biljetter till clinicen den 18 oktober kommer att släppas i samband med Strömsholmstävlingen 3-6 juni.

(Info från Ridskolan Strömsholm)

Se bildspel på Nöjesbladet

Tjurfäktning var något jag hade blivit lovad att få prova på. Jag hade särskilt laddat med både rosa hjälm, läppstift och rosa stövlar då jag skulle rida med de ”tuffa grabbarna” inför dessa bilder. Men nu passade min ridstil mycket bättre =). Som hopp- och we-ryttare (fast nu med en riktigt tjur) kan jag ju detta med anridning.

Man förbereder hästen med att galoppera en volt runt tjuren så den är inne på vilken väg den ska välja.



Vid anridningen rider man rakt mot tjuren precis som anridningen mot ett hinder. Så gäller det att när man kommer i höger galopp så ska hästen väja undan tjuren i samma varv som om man hade ridit på en volt i höger galopp. Tvärtom till vänster. Annars krockar man med tjuren.

Eftersom jag har så mycket värk av vårt klimat så har jag börjat fundera på att börja jobba med hästar nere i Portugal. Jag har varit tre gånger där och alla tre gångerna har jag varit helt frisk utan vare sig fibromyalgi eller migrän. Så efter denna mycket långa och jobbiga vinter köpte jag en biljett och åkte ner för att prova. Jag hade blivit rekommenderad att jobba hos Fransisco Cancela som är proffsberidare i framförallt dressyr.
På grund av den dagslånga flodritten hade hästarna fått vila på lördagen och skulle longeras. Jag har ju gjort Hästskötarexamen med högsta betyg i allt, utom just longering.. Francisco sa exakt samma kommentar som Ulf Wilken: ”Du ska inte ut och fiska, du ska longera en häst”.
Vanligtvis brukar portugisiska män springa runt och öppna dörrar och bära resväskor så fort det kommer en dam. Men det märktes direkt att om man skulle jobba tillsammans med dem, så gjorde de ingen skillnad på att jag var tjej. HerreGud vilket tempo! Fem minuter fick jag på en att borsta en häst. Och då skulle den inte bara borstas på lite utan gnuggas! Sedan på med benskydd och sadel. Tränsade jag inte tillräckligt fort så skrek Fransisco ”faster, faster, we are loosing time”.

Jag är ju inte utpräglad dressyrryttare utan jag har ju mest ridit hoppning och allt möjligt. Om jag inte sträckte på mig i sadeln skrek han:
”You rides lika a gypsy.” (Du rider som en zigenare).
Jag har ju jobbat hos Mads Hendeliowitz i höstas och jag gjorde precis som jag gjort hos Mads;  passade upp och gjorde iordning de hästar han sa till att vi skulle rida, duschade hästarna efteråt och på kvällen gjorde jag rent alla benskydd och putsade tränsen. Precis som jag brukar få göra hos Mads. Men efter två dagar var jätteledsen för hur jag än ansträngde mig för att göra rätt så kändes det mest som om jag var i vägen för honom. Tillslut när han gapa om hur jag höll en tygel för lång så sa jag ifrån att:
”Maybe we gypsies can ride to!”
Så det var inte så romantiskt att jobba som beridare i Portugal som det kan uppfattas på dessa bilder.

En stor händelse i Portugal var att Påven var där och hälsade på. Längs vägarna gick folk för att gå till Fatima. Där har Jesus moder Maria uppbenbarat sig vid några tillfällen och berättat händelser som ska inträffa.

Sverige kom på åttonde plats med 25 fel i Superligans premiär på fredagen. Laget låg delad femma efter första omgången, ett nedslag från förstaplatsen. Frankrike vann.
Jens Fredricson på Bon Giorno var sjua i Grand Prix, Malin Baryard – Actrice blev elva efter 4 fel i omhoppningen.  4 fel för Helena Lundbäck – Erbblume och 12 fel för Svante Johansson – Caramell KS. Tyske Alexander Hufenstuhls häst Chamby bröt benet under klassen.
Totalt fick Sverige nio individuella placeringar, varav fyra vardera till Jens Fredricson och Malin Baryard.

Slutresultat Superligan:
1) Frankrike 4
2) USA 8
3) Storbritannien, Tyskland 12
5) Spanien 14
6) Irland 16
7) Schweiz 17
8) Sverige 25
9) Nederländerna 20 (omg 1)
10) Polen 20 (omg 1)
Vill du se på TV så eftersänder Eurosport Superligan onsdag 19 maj kl. 22.05.

* Helena Banéer – Alassio vann en 1,35 på lördagen. Angelica Augustsson – Carmelita trea i Grand Prix. Douglas Lindelöw – Talina tvåa i söndagens 1,50. Totalt 14 svenska placeringar.
* Här reds även en deltävling i World Dressage Masters. Edward Gal – Totilas toppade både GP och kür med Adelinde Cornelissen – Parzival som tvåa och Isabell Werth – Warum Nicht som trea.

Hästmagazinet har all info om tävlingarna

I lördags samlades hundratals familjer med hästar för att rida en dagsritt längs floden Salvaterra de Magos. Det var helt fantastisk att uppleva denna atmosfär med barn och gamla, killar och tjejer samlas för att rida och ha picknick en heldag tillsammans. Har aldrig upplevt något liknande i Sverige.
Det enda var att vi hade väldig otur med vädret. Det spöregnade och alla sa detta brukar vara så fint och att de har som tradition att träffas så här varje år. Jag var där med Fransisco som jag skulle arbeta med under veckan och han hade sagt att jag kunde få rida med. Men när alla väl kom iväg så satte han mig i en Jeep med sina polare, inte på en häst.

Hans kompisar skulle köra ut ölen till folk som de skulle få dricka när man stannade för att ta rast. Bara det att grabbarna började genast korka upp pilsnerna så när de väl var framme så fanns det inte mycket kvar för ryttarna…
Jag ville naturligtvis inte åka Jeep hela dagen. Jag ville ju va med och rida. Så eftersom Fransisco stuckit iväg så tänkte jag att då får jag väl fixa själv så att jag får rida på någon häst.
Sagt och gjort. Jag lämnade grabbarna själva med pilsnerna och hoppade av på vägen. Kollade bland alla ryttare som kom ifall det fanns någon stadig, lite medelålders karl med ”pondusmage” som jag kunde ha ett bra grepp på och rida bakom på hans häst. Jag hittade en rätt så snabbt och fick rida med en veterinär i 50-årsåldern.


Det gick jättebra men det var väldigt lång och rida och hans häst började bli trött. Vid det andra rasttillfället fick jag kliva av. Sen hittade jag varken honom, Fransisco eller Jeepen. Det var massor med ryttare men alla hade engelska sadlar och det var mest tjejer och barn.

Men så träffade jag på några unga killar som kunde prata engelska. Jag berättade om situationen och när de såg att jag gick runt och inte hittade någon häst så kom killen i mitten på den stora svarta hingsten och sa att jag kunde rida bakom på hans häst.

Ja ni ser ju vilken j-vla häst!!! Klart jag ville rida på den!! Killen presenterade sig som tjurfäktare och han hette Fransisco Freire. Hingsten tillhörde en vän till honom och hette Quimono.


Det här var lite skillnad mot att sitta bakom den trygga och lugna veterinären på promenadridning. Quimono var av en helt annan klass, och dessutom så var det här killgänget betydligt vildare de med. Jag frågade efter en kort bit om vi kunde galoppera och det var inget en tjurfäktare bangade på. Han satte genast av men det skumpade förfärligt med min stora kamera så jag var tvungen att be honom sakta av.
Sedan vet jag inte om han glömde bort att han hade mig bakpå eller varför. För så kom hans polare galopperande förbi oss i full kareta och han hängde på. Jag började glida åt vänster på den stora och skumpande hästen och när jag försökte hålla mig kvar kände jag att jag höll på att dra med mig killen istället. Quimono satte av i fullt sken och han hade inte en chans att stoppa hästen.
Då tog jag min kamera med vänster hand och sköt iväg mig själv från hästen med höger och hoppade av från full galopp och rullade precis som man ser på filmer när folk hoppar av ett tåg. Trixet för att inte blir skadad när man faller är ju att gå med i rörelsen, inte emot, då bryter man både armar och ben. Så jag hoppade, rullade flera varv och så ställde jag mig upp på vägen och höjde min vänstra arm:
”I safe the camera.”
Efter det hoppade jag upp på hästen igen. Stackarn. Den tuffa tjurfäktaren som plockat upp en blondin blev mer och mer blek ju längre vi red. Jag satt där bakpå och asgarva hela tiden och tyckte att ”det här är mycket roligare än turistridning” och killen blev helt uppskakad och sa:
”I will never gå to Sweden with this crazy people!”
Det har regnat mycket i Portugal och vägen var helt översvämmad på ett ställe. Jag trodde han skulle styra ut på fältet men det gjorde han inte. Jag frågade inte heller förrän det var försent:
”What, will he swim with us two?”
Tydligen. Hästen fick ta sig igenom med vatten upp till magen medan jag höll ut fötterna för att inte bli blöt om stövlarna. Killen blev mer och mer färdig medan jag fortfarande bara garva och tyckte det här var en toppenkul ritt =).
Vid ett vägskäl stannade han då alla red till vänster.
”I know this place. That is the wrong way. It is this way.”
Jag tyckte det vore bättre att rida efter de andra och menade att det säkert fanns en anledning till att de red en omväg. Men det går inte att argumentera med en portugisisk man så jag sa ingenting mer.
Och precis som jag trott så tog vägen slut när vi ridit en bra bit. Det var bara en vändplan med taggbuskar förutom ett jättedike ner till åkern. Så jag frågade vad gör vi nu? Rider tillbaka eller hoppar?
Vid det här laget hade han helt gett upp och ville bara hem så han svarade:
”We jump.”
Han styrde mot det stora diket som var typ i minst tvåstjärnig fälttävlansstorlek men Quimono totalvägrade. Jag sa att det här är en smart häst. Han inser att han inte kan klara det här med båda oss två. Jag kliver av.

När jag tagit mig över på andra sidan kom han efter med hästen. Så hoppade jag upp igen. Vi hann bara rida typ fem meter så kom vi till nästa dike… Detta var helt fyllt med vatten men mindre. Och nu hoppade vi. Helt rakt båda två på hästen och red vidare. Det regnade hela vägen tillbaka och killen hade bara en skjorta. Jag hjälpte honom med hästen och lastade den så han skulle kunna få på sig någon torr jacka. Jag ville ju inte han skulle bli sjuk till tjurfäktningen dagen därpå.
Jag hittade honom inte sedan men han hittade Fransisco och hade berättat hela historien för honom när jag såg dem. Jag blev glad att se honom igen och klappade honom på axeln:
”I just wanted to make shure I did not killed you.”