I stallarna hos travtränaren Stig H Johansson finns mycket strikta rutiner hur djur sköts och medicineras. Allt för att ingen häst av misstag ska få i sig otillåtna preparat som kan ge utslag i en dopingtest.
Under de knappa 40 år som Stig H Johansson har varit verksam tränare och kusk inom travsporten har det tagits upp mot 2 500 dopingtester på hans hästar. Ingen har visat sig vara positiv.
Från SLU:
Ändå lever han som travtränare med en ständig oro för att någon av hästarna ska testas positiv. Trots att Stig H och hans personal jobbar efter mycket strikta rutiner i stallarna kan man aldrig utesluta risken för någon form av sabotage.
– Det är alldeles för lätt att ge hästar otillåtna substanser för den som vill sabotera för en häst, sade travlegenden när han tillsammans med sin veterinär Anders Ekfalk föreläste vid Hippocampusdagarna i Uppsala under veckan.
Temat för årets Hippocampusdagar som arrangeras av SLU och SVA, var doping och alternativmedicin. Vid dessa dagar presenterades såväl gällande bestämmelser som pågående forskning inom de två områdena.
Att man såväl inom trav-och galopp samt ridsport varje år dopingtestar tränande och tävlande hästar beror på att djurskyddet måste värnas. Hästar som kräver någon form av behandling ska helt enkelt inte tävla.
Peter Forssberg, överveterinär vid STC och Peter Kallings, forskningschef vid Stiftelsen svensk hästforskning berättade hur arbetet med att stoppa dopningen har utvecklats under åren.
Antalet tagna prover har ökat och numera tas det cirka 4 000 prover inom trav- och galopp samt upp mot 300 prover inom ridsporten. I snitt är det sex hästar inom trav- och galopp och en inom ridsport som man upptäcker har otillåtna preparat i kroppen under träning och tävling.
Att hästar får i sig substanser som ger utslag i ett dopingtest behöver inte alltid bero på medveten doping, snarare slarv eller okunskap. Dagens analyser har mycket hög känslighet och det behövs oerhört små koncentrationer för att det ska bli ett utslag.
– Vi undersöker aldrig hur mycket av någon substans som finns i provet, bara att det finns där, berättade professor Ulf Bondesson från SVA som ansvarar för de cirka 5 000 prover som årligen hanteras vid laboratoriet.
– Det gäller att vara stallsmart, betonade Peter Kallings i sitt anförande. Tänk på att aldrig ställa hästen i en smutsig gästbox eller äta ur en krubba där en häst som medicineras har ätit.
Budskapet var helt klart att man bör tänka efter före och det är precis detta som Stall Stig H Johansson redan har infört som strikta rutiner sedan många år:
– Tränaren måste alltid veta vilken slags behandling veterinären gör med respektive häst.
– Enbart mediciner godkända i Sverige används.
– Tydlig dokumentation över varje häst, veterinärjournal och stalljournal.
– På boxdörr för häst under behandling, ska finnas ett behandlingsprotokoll med instruktioner till all personal.
– Man undviker i princip att ge medicin oralt (via munnen), medicin ges helst via injektion för att slippa risk för smitta till grannhäst.
– Om något ges oralt, t ex avmaskning eller Hippotrim, sker detta i spolspilta som rengörs efteråt. Undantag är penicillin som injiceras inne i boxen p g a risk för chock.
– Alla salvor i stallet är kontrollerade, personalen ska tvätta händerna före och efter. Även bruk av salva förs in i journalen.
– Alla mediciner som medför karens för tävling/träning finns inlåsta och hanteras på särskilt sätt.
– Alla nya preparat som säljs på marknaden kollas upp innan de får användas i stallet.
Stig H Johansson och Anders Ekfalk betonade vid flera tillfällen under sitt föredrag att det är djurskyddet som är centralt för de rutiner som finns i stallarna. Hästar i träning riskerar alltid skador eller sjukdomar. Genom rätt behandlingar kan dessa hästar komma tillbaka till träning men det får ske först när de blivit friska. Och det ska enbart vara friska hästar som tävlar.