-Förra året visade vi ett smakprov på hur kul det är att rida working equitation. I år kommer vi tillbaka för att visa hela grenen komplett på högsta nivå, berättar Marita Rasmusson.
    -Vi tycker det är ett trevligt inslag att kunna visa upp någonting nytt för den svenska publiken, tycker tävlingsansvarig Claes Pettersson.
    Working equitation är en publikfriande gren och meningen är att ge både underhållning till publiken och mersmak för sporten.
    Läs mer på hemsidan för Norrköping International Horse Show.

    Den nordiska dressyrtrion vid världscupfinalen i Las Vegas deltar i  söndagsmorgonens kürfinal. Första nordbo ut är Jan Brink klockan 05.35. Den eftersänds i SVT2 16.50.
    Både Malin Baryard och norske Tony Andre Hansen deltar i världscupens hoppfinal, med start söndag 21.00. Den direktsänds i SVT2.
    Läs mer på Hästmagazinet.com

Tinne Vilhelmson bloggar från världscupfinalen i Las vegas på sajten Hippson.se

    Malin Baryard-Johnsson har avancerat två placeringar efter fredagskvällens andra delfinal i världscupfinalen. Det betyder att hon ligger på femtonde plats inför den avgörande rundan på söndag.
    Butterfly Flip hade ner en bom under en annars prickfri runda och Malin Baryard-Johnsson var mycket nöjd med hur Butterfly Flip hoppade.
FEI World Cup Final II, Grand Prix 1,6m: 1) Meredith Michaels Beerbaum, Tyskland, Shutterfly 0+0 29,38 2) Beat Mändli, Schweiz, Ideo du Thot 0+0 30,89 3) Marco Kutscher, Tyskland, Cash 0+0 32,01 9) Malin Baryard-Johnsson, Sverige, Butterfly Flip 4 75,41
    Ställningen FEI World Cup Final efter 2 delfinaler:
1) Meredith Michaels Beerbaum, Tyskland  0 fel,
1) Steve Guerdat, Schweiz 0
3) Beat Mändli, Schweiz 1
4) Leopold van Asten, Holland 2
5) Marco Kutscher, Tyskland 3
5) McLain Ward, USA 3
7) Marlus Beerbaum, Tyskland 4
8) Marcus Ehning, Tyskland 5
9) Alois Pollmann-Schweckhorst, Tyskland 6
9) Christian Ahlmann, Tyskland 6
9) Schuyler Riley, USA 6
15) Malin Baryard-Johnsson, Sverige 13
    Läs mer på www.ridsport.se där du kan höra Malins kommnetar på webbradion.
    För dressyryttarna betyder lördag finaldag. Jan Brink och Briar startar 20:35, Tinne Vilhelmson och Solos Carex startar 20:45 (lokal tid).
    Dressyrens världscupfinal avgörs i Grand Prix Kür, det fria programmet till musik, och ryttarna startar från noll.

 Föreningen har förgäves vädjat till Åre kommun om akut ekonomisk hjälp. Men de har inte fått något stöd. Nu väljer styrelsen att stänga ridskolan och sälja alla hästarna.
    Det rapporterar Östersunds-Posten.

    En häst som har förtroende för sin ledare ska följa denne oavsett om man går in i en box, ett ridhus, en transport eller vad det kan vara. Det är min filosofi. Om jag säger att vi går in eller ut där så är det bara så, inget att diskutera. Kan ju låta provocerande för alla de som håller på fem man i fem timar för att få in en häststackare i en transport. Men jag har varit där jag med när jag köpte häst och knappt kunde få den till och från veterinären första gången. Så tro mig, det går att träna bort.
    Den gången körde jag med min sjuka häst Shades of Peace till ATG-kliniken på Solvalla. När vi lastade henne dit var hon så febrig att hon inte orkade bråka så mycket om saken och gick in. Men efter behandlingen på kliniken så var hon betydligt bättre och då satte hon sig helt på motvärn. Det var första gången jag körde en häst själv över huvudtaget.
    Några stallkarlar på Solvalla kom och hjälpte mig som tur var. De körde min transport till närmaste stalldörr. Så lastade de Peace direkt från stallet rakt in i transporten. Det var rätt smart. Ett sådant knep som jag aldrig sett ryttare göra förut.
    Efter det tränade jag själv att backa intill stalldörren och lasta Peace från stallet in i transporten. Så ökade jag på avstånde mellan stallet och transporten efter hand. Till slut stod transporten helt fritt på stallplanen och hon gick in.
    Något år senare var jag på ett reportageuppdrag och skulle skriva om Stefan Forsman. Han var först i Sverige med att införa Horsemanship. Stefan visade tydligt på sin kurs hur viktigt det var att ge eftergift i exakt rätt moment. Han hade en repgrimma och när hästen följde efter honom var repet slakt, när den inte följde med som den skulle höll han emot.
    Detta är hela knepet oavsett repgrimma, träns eller vad. Du kan aldrig dra in en flera hundra kiloshäst i transporten i grimman. Det är det felet folk gör. Så fort hästen tar ett steg på luckan blir de så glada och ängsliga för att hästen ska börja backa eller hoppa av igen att de håller kvar. Det är just när hästen tar ett steg på luckan åt rätt håll som man ska ge efter i grimskaftet. Det blir då som en feedback, beröm. Men om hästen börjar att ens röra sig bakåt då ska man hålla emot direkt.
    Så håller man på så. En del hästar fattar och tar detta direkt, andra behöver fler gånger på sig. Så är det ju också så att den person som gör detta behöver erfarenhet. Från den gången jag inte kunde lasta Shades of Peace på Solvalla bestämde jag mig för att aldrig stå så med en häst igen. Och det har jag aldrig gjort sedan heller. Numera kan jag ta andras hästar och lasta dem åt dem. Det beror dels på att jag har erfarenheten och tajmingen, men också för att ägarna ofta själva blivit så nervösa inför detta med att de ska lasta, vilket ju hästen känner.
    Shades of Peace blev tyvärr aldrig frisk och jag miste henne. Jag köpte då Waggie och så också Pijano så jag hade två hästar. Pijano var bara fyra år och de första gångerna när att vi skulle ut och åka fick jag träna lastning med honom.
    Senare började jag åka med båda hästarna. Jag lastade den enda, så gick jag och hämtade den andra. Vid några tillfällen så konstaterade jag att jag ändå  lastade båda mina hästar snabbare än vad andra lastade en. Så tänkte jag göra en ”sport” av det och se på hur många sekunder jag kunde lasta två hästar.
    Mina hästar är tränade att stå still där jag ställt dem. Så jag ställde dem hemma på stallplanen och så sprang jag in i transporten med den ena, hoppade ut genom framdörren och sprang in med den andra. Hur fort jag än gjorde kunde jag inte komma under fyra sekunder.
    Enda sättet var då att lasta båda hästarna samtidigt. När jag springer in i transporten så travar de upp bakom mig på varsin sida. Tar mindre än två sekunder. Super. Så nu gör jag alltid så för det är mycket enklare.
    Nu kan ju någon tycka att jag håller på och ”leker”. På sätt och vis ja. Men det är faktiskt väldigt bra att leka fram saker och avdramatisera detta med lastning. Varför inte ha picknick på transportluckan en fin dag med hästen eller lägga morotsbitar på golvet som hästen får gå och äta upp. Vad du vill, bara det passar Er. Allt sådant ökar bara er relation vilket är bra i alla sitationer. Även Florint som inte var så lättlastad när jag fick honom är lika lätt nu han med.
    Hur snabbt man än lastar en häst så ska man göra precis tvärtom när man lastar ur. Hästen ska alltid gå lugnt, steg för steg, ur transporten. Jag brukar ha för vana att alltid låta dem stanna när de kommit med framhovarna på luckan så de får se sig om. När de sett åt båda hållen så är det enklare att få dem att backa helt rakt sista biten. Ha aldrig bråttom själv, då får du en häst som slänger sig ut.

    Tack snälla Lisa för dina trevliga, värmade ord! Jag besvarar gärna alla frågor. Dock måste jag erkänna att jag ej hört uttrycket ”trivselfläckar” förut. Är det detsamma som sadelknutor? För det har jag skrivit en artikel om: Sadelknutor – en slags allergi   
    Med vänlig hälsning Eva

    Världscupfinalerna i hoppning och dressyr har börjat i Las Vegas, USA.
Malin Baryard-Johnsson ligger på 20 plats efter den inledande tidshoppning, delfinal ett av tre.
    Tillsammans med Butterfly Flip gjorde hon en rejäl attack på den knixiga banan för att få en bra tid att grunda med inför fortsatta delfinaler, och till en början gick det enligt plan.
    På sista diagonalen hände det som väldigt sällan händer detta samridna par, ett missförstånd.
    – Flippan visste inte riktigt vad jag ville och då kom tyvärr ett nedslag.
Segrade i torsdagens klass gjorde McLain Ward, USA. Världscuphoppningen fortsätter fredag kväll lokal tid med delfinal två.

    Thomas & Mack Center i Las Vegas var fyllt av ridsportentusiaster som engagerat följde ryttarna i deras ansträngningar att ta hem en bra placering inför de fortsatta delfinalerna.
    Över 7 000 kom för att se hoppningen och 8 900 satt på läktaren under dressyren.

    Dressyren hade sin inledande klass, Grand Prix, tidigare under dagen.
Jan Brink med Briar blev femma och Tinne Vilhelmson med Solos Carex sexa.
För Tinne Vilhelmson innebar dagens poäng nytt personbästa, för Brink innebar det återigen ett par tiondelars skillnad mellan en tredje och en femteplats.
    – De små marginalerna kunde väl varit på min sida idag, säger Brink som annars är nöjd med hur Briar kändes och skötte sig. – Vi hade inga större missar och han känns väldigt fräsch.
    För själva världscupen betyder dagens placering inget eftersom världscupmästaren koras i lördagens Grand Prix Kür.
    Då presenterar Tinne Vilhelmson ett nytt kürprogram.
    – Jag ska rida till toner ur Chess och det ska bli roligt att presentera ett musikalprogram i en sådan nöjesstad som Las Vegas, säger Tinne.

    På www.ridsport.se kan du läsa mer om Världscuperna i dressyr och hoppning och höra radiointervjuer med ryttarna.

    Svenska Ridsportförbundets generalsekreterare Sten Mogard har beslutat sig för att lämna sin tjänst på förbundet:
    – Jag har tre småbarn, 30 hästar, bygger en gård och bor 15 mil från arbetsplatsen.         Efter att ha försökt få ihop mitt privatliv med det krävande arbetet som generalsekreterare, har jag kommit fram till att det inte fungerar och att det är bäst för alla involverade att jag slutar på förbundet. Det är inte rätt varken mot min familj, mina kollegor, förbundet eller mig själv att fortsätta på det här sättet, säger Sten Mogard.
Sven Tolling, ordförande för Svenska Ridsportförbundet kommenterar:
    – Vi har full förståelse för Stens beslut, samtidigt som det förstås är tråkigt.
    Svenska Ridsportförbundet har förbundsstämma den 27 maj. Då väljs en ny styrelse som får ta ställning till hur kansliet ska styras framöver.
    Sten Mogard anställdes hos förbundet i oktober 2006.

    Det kändes som ett stort ansvar när jag tog hand om Florint. En utdömd häst som jag trodde på, men inte stallchefen där han stod eller veterinären. Nu har det snart gått ett halvår och han har börjat muskla sig fint. Han har inte varit halt sedan jag fick honom.
    Nu börjar jag fundera på vad jag ska göra med honom. Nu är ju värsta krisen över. Känner mig stolt över att jag lyckats. Men en viss oro över att jag nu sitter med tre hästar. Visserligen har Waggie inte så mycket kvar på sin karriär, men jag tänker ändå inte sälja henne sedan vilket innebär att jag måste försörja henne. Jag har lagt undan semin på Cortez till henne.
    Ska jag sälja Florint? Tanken känns hemsk. Jag vill ju så klart inte det. Sälja Waggie eller Pijano? Ännu värre!! Men så slog det mig ju att nu när Florint är frisk och blivit så fin så kan jag kanske ha en bra medryttare på honom. Det har inte gått hittills utan jag har endast ridit honom själv. Om man kunde hitta en pålitlig person som kunde rida ut med honom ett par dagar i veckan.
    Jag har inte så många medryttare. Men de jag har sätter jag stort värde på. De får gärna båda rida lektion och tävla mina hästar så länge det inte krockar med vad jag ska göra med dem. En häst mår bättre av att gå. Hellre en medryttare om jag inte kan rida än vila.
Florint står i Bålsta norr om Stockholm. Är någon intresserad så maila gärna till mig på ridsport@aftonbladet.se