– Det har varit fantastiskt roliga, men också slitsamma år. Nu är det dags att göra något annat, säger han.

Vem som ska ta över posten som sportchef återstår att se.
– Tomas har gjort ett fantastiskt arbete som sportchef för förbundet i allmänhet och sporten i synnerhet. Vi önskar honom lycka till i framtiden, säger Carina Sjöberg, generalsekreterare för Svenska Ridsportförbundet.

Som sportchef har Tomas Torgersen varit chef för kansliets sportavdelning. Han har också varit en del av Tävlingssektionen, Tränarrådet, adjungerad i Swede Horse styrelse och haft täta kontakter med grenkommittéerna. Dessutom har han representerat Sverige internationellt.
– Jag beklagar verkligen att Tomas har sagt upp sig. Vi har haft ett mycket bra samarbete genom åren och jag hade helst sett att Tomas fortsatte sitt uppdrag. Samtidigt har jag full respekt för hans beslut, säger Michael Petersson, ordförande i Tävlingssektionen.

Tomas Torgersen arbetar sin sista dag på förbundet fredagen den 29 januari 2010.
– Sedan får vi se vad jag ska göra. Jag har några erbjudanden och idéer, men ingenting är officiellt än, säger Tomas.
– Nästa projekt är som vanligt Göteborg Horse Show i februari där jag är engagerad som tävlingsledare sedan många år.

Information från Svenska Ridsportförbundet

Snö är ett perfekt underlag att rida på om det inte är isigt/fruset/knöligt under. Ren tjock gnö på gräs blir som en galoppbana. Emma och jag red ut på Pijano och Uro tillsammans.

Pijano tycker att han är kungen! Uro tycker precis likadant (fast om sig själv)!. Båda ville rida först och de spände upp sig som två påfåglar mot varandra.

”JAG är snabbast!”

”Glöm det, JAG kommer först!”

Emma och jag fick rida med tre gånger så långt säkerhetsavstånd för att de inte skulle kunna utmana varandra. Vi skrattade åt dem för det syntes så tydligt vad de tänkte om sig själva =) Ingen av dem var aggressiv på något sätt, men de hade mer än gärna önskat fått chansen att mäta sig med den andre!! Jag vet inte hur Uro är tränad på bana, om han någonsin har gått på bana. Men att låta honom gå mot Pijano är ingen lek direkt. Pijano har ju tränat och tävlat i galopp under många år. Så låta en otränad häst gå mot honom skulle ju vara direkt skadligt. Men gärna längre fram, he, he.

Tja. Vad säger man. Det finns ju olika anledningar till varför man inte kommer fram i tid i detta snöoväder. Vanlig orsak är ju att man själv är ovan chaufför och inte kommer fram av den anledningen. En annan är att andra inte är så vana eller kan ta sig fram och därför orsakar stopp för oss andra. Min anledning beror varken på att jag själv inte kan köra i snöoväder – tvärtom – eller för att andra inte kan det. Utan på helt andra saker. Jag säger då bara det – Blondin… (ÄKTA)

Först skulle jag köra Raffe till Enköpings Luciashow. Planerat jättebra och kört fram transporten på stallplan. Dessutom med hela släpet mot en vägg då Raffe inte är lika lättlastad som mina hästar (min.. men vanan att säga mina sitter kvar..).

Då kommer Karin och är ledsen att jag visserligen ställt transporten vid en vägg. Men däremot BILEN stod på en bit av hennes gräsmatta. Som inte blev så fin av mina hjulspår…

Raffe gick ändå lätt att lasta. Han litade på mig nu efter att vi kört ett par gånger.

Då till nästa problem:
Jag har ju alltid kört till Enköpings Ridskola via motorvägen. Men från Sigtuna kör man en annan väg. det står skyltar vilka jag följde.

Väl framme i Enköping så kände jag inte alls igen mig! Såg inte alls likadant ut som när man ser ridskolan från motorvägsavfarten. Dessutom så gick det ju inte ställa in gps:en på ”ridskola”. Ringa och fråga vägen kunde jag ju inte heller för jag visste inte riktigt var jag var… Så till slut hittade jag en motorvägspåfart. Tog den eftersom jag hittar ridskolan när jag ser den från vägen.

Hamnade då i Grillby där jag fick köra av och köra tillbaka till Enköping. Fast via motorvägen denna gång. Hittade då ridskolan men då hade ju julshowen redan börjat. Hade fått tag i dem per sms och meddelat min position så de fick hastigt och ”lustigt” slänga om programmen så istället för först fick Raffe och jag komma in näst sist innan Luciatåget.

Foto: Magnus Hellmark

Förlåt Enköping!! Lovar aldrig mer köra till Enköping annat än via motorvägen – hela vägen!!

Så igår hade vi Sportbladets årliga julfest. Den måste jag ju så klart gå på!! Hem med hundarna, på med glitterögonskugga och så iväg till Stockholm. Med bil såklart. För det går inte kommunalt ut hit på natten. Restaurangen hette Snaps och ligger på Götgatan. Jag körde runt där och tittade men såg ingen Snaps. Ett par herrar förklarade var jag skulle parkera och vart jag skulle gå. Jag gjorde som de sagt och jag kom fram.

Vi hade som vanligt jättetrevligt tillsammans. Det första jag fick göra när jag klev innan för dörren var att jag sjunga en sång. Eftersom det är julfest så tog jag ”Hej Tomtegubbar” fast balänges: ”Toj Hemtegubbar” Det gick absolut hem och jag fick klart godkänd entre´

Tiden går fort när man har roligt =) Klockan var visst halv 2 på natten när jag skulle åka hem. Men då:

BIIIIIIIIILLLLEEEEEENNNNNN

Stod då inlåst i Medborgarplatsens garage. För de stängde 24 och öppnar inte förrän 6 på morgonen. Ringa kunde jag inte heller för jag hade glömt mobilen i bilen.. Skyndade mig tillbaka till Snaps där de sista gästerna från Aftonbladet höll på att leta efter sin kläder i garderoben. Johan Flink följde med och ringde till Stockholms Parkering att det står en blondin på Medborgarplatsen här mtt i natten och får inte ut sin bil ur garaget…

Var ju bara tvungen ha bilen! Skulle ju använda den 6 på morgnen igen för att köra till stallet och köra Sofies Häst Wege till veterinären. Särskilt anlitad för att köra svårlaste hästar i snöstorm..

Fick ut bilen till slut och jag hann vara hemma 3 timmar innan jag skulle iväg till Sigtuna.

Men det gick bra. Wege valde att följa med mig in i transporten och vägen dig är inte lång från Hagbyholm.

Ja. För KÖR gör jag väldigt bra!!! Och jag e en hejare på att fickparkera stort släp. Hästen går in och allt funkar hur bra som helst. Bara jag kommer ihåg vart jag är på väg….

Hästnäringens Yrkesnämnd (HYN) har sedan flera år arbetat med systemet praktikvärdar, för att garantera kvalitet och säkerhet vid praktik inom hästnäringen. HYN arbetar nu aktivt för att fler hästföretagare ska bli godkända praktikvärdar.

– För oss är det oerhört viktigt att vi kan erbjuda bra praktikplatser för alla elever oavsett inriktning och geografisk placering. Vi har idag cirka 200 godkända praktikvärdar men skulle gärna se att vi hade det dubbla. Dessutom behöver vi utöka antalet praktikplatser för inriktningarna trav, islandshäst och western, säger Lars Bäckman kanslichef på Hästnäringens Yrkesnämnd.

Höga krav gynnar hästnäringen
För att bli en av HYN godkänd praktikvärd krävs att verksamheten bedrivs på ett yrkesmässigt sätt. Förutom giltiga avtal gällande ansvarsförsäkring ska en veterinär intyga att anläggningen uppfyller gällande bestämmelser för djurhållning och miljö.

– När dessa grundläggande krav är uppfyllda ska varje praktikvärd genomgå en utbildningsdag hos oss. Under den dagen går vi igenom hur man på bästa sätt tillvaratar elevens intresse och ser till att han eller hon får ut så mycket som möjligt av sin praktik. Att veta hur man upprättar en enkel utbildningsplan för sin praktikant är ett exempel på detta, säger Lars Bäckman.

Med utökad praktik inom gymnasieskolan och med kravet på yrkeserfarenhet för att söka till eftergymnasiala- och universitetsutbildningar lägger HYN fokus på att öka antalet praktikplatser. HYN:s ambition är att fler tar ansvar för att ge elever den erfarenhet som erfordras för utbildningar och yrkesprov inom hästsektorn.

– Praktiken är ofta elevens första möte med arbetslivet och det är därför viktigt att vi kan visa hur en fungerande arbetsplats ska vara. De seriösa aktörerna inser att detta är bra för näringen, då systemet tillför begåvade framtida medarbetare, säger Stefan Johanson, VD för Hästnäringens Nationella Stiftelse.

Har du frågor eller vill ansöka om att bli praktikvärd, vänligen kontakta Lars Bäckman. För mer information besök www.hyn.se

Varmvattenberedaren i stallet gick sönder. Karin berättade för mig i stallet att det var den som läckte ut vid ingången på baksidan. Jag tittade då upp i taket och såg att kontakten inte var i. Karin hade inte ens tänkt på att någon kunde ha dragit ur en kontakt i taket och dessutom inte satt i den igen.

Jag kom då att tänka på att jag klippte en häst förra veckan. Det var inte min häst men det var jag som utförde klippningen. Så det är ju möjligt att kontakten dragits ur och inte satts tillbaka efter det. Vi var ju flera personer så vem som gjorde exakt vad kan jag inte komma på.

Varmvattenberedaren kostar 7.000 så Karin blev såklart inte så glad. Jag ville hjälpa till så eftersom jag har advokat inom familjen frågade jag honom:

”En hyresvärd får skylla sig själv om hon har idioter som gäster. För att bli skadeståndsskyldig på en sådan anläggning måste hon ha en skylt uppsatt att man inte får ta ut kontakten utan att sätta i den, för så går varmvattenberedaren sönder. Dessutom måste det ha skett av uppsåt. Dvs någon har med flit dragit ur kontakten för att varmvattenberedaren ska gå sönder. Så tyvärr är Karin torsk.”

Ja ha. Jo det var ju sant att ingen, vem det nu var, inte glömt sätta tillbaka kontakten för att varmvattenberedaren ska gå sönder. Men det känns ju väldigt taskigt mot Karin! Så jag försökte ändå visa min goda vilja att hjälpa till. Nu visade det sig att beredaren fungerade igen sedan kontakten satts tillbaka så det känns ju jätteskönt för alla inblandade!

Så skulle jag iväg med Raffe på Luciashowen. Han är inte bara att lasta som mina hästar. Även om det börjar gå bättre. Så jag hade planerat exakt hur jag skulle parkera med släpet bredvid en vägg så jag kunde ha hjälp av väggen. Parkerade perfekt och skulle hämta hästen. Då kommer Karin och ser att jag kört på hennes gräsmatta…

Inte hade jag sett att det var en bit gräsmatta just där. Flyttade bilen och skämdes över de djupa hjulspåren…. Men ändå kunde jag inte låta bli att skratta åt ”stackars Karin som har idioter som hyresgäster”. Hon måste sätta upp en skylt: ”Kör inte bil på gräsmattan, bara på vägen”.

Har nu kommit överens med Karin om vart jag ska ställa mig nästa gång jag ska köra en svårlastad häst =)

* Rolf-Göran Bengtsson – Casall La Silla kom tvåa i fredagens Top Ten-final. Han vann lördgens huvudklass 1,55 på Quintero La Silla och kom åtta på Ninja La Silla i söndagens Grand Prix.
* Totalt red RGB hem motsvarande 560 000 kronor under meetinget.
* Alexander Zetterman segrade i en 1,45 på Con Canabys på fredagen – och följde upp med en 1,45-seger på Isaac under lördagen.

Själv har jag firat Lucia idag. Men hästmagazinet.com håller koll oavsett Lucia eller inte.
(Ha, ha. Jag skrattar ihjäl mig!!!!!! Tänk er Robert Solin som stjärngosse…!!!!! Ha ha, hick, oj.)

Jag erkänner att jag är barnslig. Älskar klä ut mig, julpynta hela stallet och lussa. Men vad då. Är det någon åldersgräns på att ha barnasinnet kvar?

Är tyvärr förkyld och jag är väldigt besvärad nu av min fybromyalgi på grund av det väder som varit sista tiden. Men jag kämpar på. Snyter mig så jag blöder näsblod och få gå omkring med en stor tuss upptryckt i halva nyllet. Inte SÅ tjusigt men vad gör man?

Ska självklart lussa idag. Kanske kan jag ta ett tomteskägg och dölja mina tussar i näsan? Vilken bra idé! Att jag inte tänkt på det förut. Ska till Enköpings ridskola och fira Lucia med ungdomssektionen där och ha Julshow. Ska ha Raffe. Tänkte fläta hans långa fina man i en helfläta med rött glitter hela vägen och ha röd kavaj.

Jag vet inte vad det uttrycket kommer ifrån eller vem denne Kasper är. Men det är ett gammalt uttryck man  använt i min familj under hela min uppväxt. Så nu klär jag på mig för att ut i kylan åka iväg till stallet. Min förkylning sitter i så jag får begränsa och inte prata för mycket bara för då pajar rösten igen.

Blev förkyld igår. Eller hur man säger. Började nysa och hosta. Men ingen feber. Idag har jag tappat rösten så all kommunikation med människor får i princip gå via sms eller mail. (Oj vad tyst det blev..hm..)

Men jag har varit hos hästarna idag. Att jag snyter mig var 10:onde sekund eller inte pratar så mycket spelar inte dem någon roll. Jag har ridit både Raffe och Uro samt promenerat och skött om Pijano. Har hittat en gummiboot som man trär över hela hoven så han kan gå ut lite försiktigt där det inte är blött.

Raffe har haft problem med en allergi. Jag och Tina har lagt ner mycket bekymmer över vad det kan vara. Nu tror jag vi har hittat det. Ska bara ta upp med vet först. Har vi tur kan det räcka med kortisontabletter i 10 dagar.

Och om Uro är helt otroligt! Jag miste mitt fantastiska sto Waggie efter 10 år tillsammans. Men åldern tickar på och det kan man inte styra över. Försökte få föl på henne som jag skulle kunna ha efter henne. Men det blev inget. Sen miste jag henne. Ungefär samtidigt kontaktades jag om den här hästen Uro. Då levde ju Waggie så jag kunde inte bara sådär ta mig an en häst till.

Men så dog ju Waggie och nu när vi börjar lära känna varandra bättre så upptäckte jag att de är ju väldigt lika! När jag backar mer än tio år tillbaka i tiden så var Waggie lite lik Uro. Först och främst kommer jag inte upp i stigbygeln förrän hästen far iväg. Det tar jag ur dem väldigt envist och bestämt. De leker (lekte..) med tungan i boxen. Älskar och står riktigt och njuuuter av att bli ryktad.

Men det som jag mest märkte likheten på var att han är mörkrädd =(. ”Lilla” stora hingsten tycker det blir läskigt då. Eftersom Waggie var så mörkrädd så kände jag direkt igenom situationen. Han har varit lite uppkäftig, det kan medges, men han känns verkligen som om så här hade Waggie varit om hon hade varit hingst.

Har kollat vidare på ärendet med hästen som Kronofogden tog utan att kolla vems hästen var. Har fått fram riktigt ruskiga historier om hur enskilda handläggare på Kronofogden betett sig!! Inte bara gentemot den kvinna de skulle utmäta, utan även mot det stall de ”förvarade” hästen i. I väntan på domen från Tingsrätten (där Kronofogden blev TORSK) blev de tvungna, vare sig de ville eller inte, (och de ville inte) ta hand om hästen. Bara det är en historia för sig.

Hursomhelst så hjälper det ingenting att JO slagit KFM på fingrarna (Bara liksom tre A4-sidor med kritik) eller att Tingsrätten slagit fast att de tagit fel häst. KFM tänker inte alls betala några av de utlägg de orsakat för de drabbade i hela den här historien. Jag frågade som sagt en duktig jurist samt som vanligt när man har advokat i familjen så har jag diskuterat med honom. Tyvärr är det inget annat att göra än att gå till JK. Så får väl KFM göra bort sig en gång till då i vår rättsapparat. Varför vi skattebetalare ska stå för notan kan ju tyckas vara onödigt. Eller så är JO helt onödig som instans om de anser KFM gör en massa fel, men de kan inte göra nå´t åt det? (Min personliga undran)

//Eva