Svante Johansson och Saint Amour fick 13 fel efter tre rivningar och 1 tidsfel i världscupen. Han kom 24:a och blev därmed utan poäng.

Segrade gjorde Michel Whitaker – Amai vann före tyske Gilbert Bockmann – No father´s Giorl och franske Kevin Staut – Silvana.

Om du hinner se så eftersänder SVT24 kl. 18.30.

Som ni kan läsa lite längre ner om ”Mina fantastiska lärare” så skrev jag om dem som mina förebilder. Det första exemplet jag gav är Ingvar ”Ludde” Lundin som jag gick tillsammans med varje dag under flera år i stallet. Jag följde precis allt han gjorde.

Stod han och skodde stod jag och tittade på. Så såg jag att han satt en söm mindre bak på ena sidan. Så noggrann som han är så är det ju helt uteslutet att han skulle ha ”glömt” eller ”slarvat”. Så det måste alltså finnas en särskild orsak.
– Varför gör du så där? frågade jag likt en frågvis unge.
Då förklarade han och visade hela detta med hovmekanismen. Hur den fungerar och hur den påverkas av skon. Att han just där inte hade slagit i någon söm för att inte hindra hovens rörelse.
Tyvärr så stängdes det lilla stall Ludde hade 1999. Anledningen var att byggnaden inte godkändes vid inspektion. Takhöjden var för låg. Priset för att höja hela taket var alldeles för hög. Ludde fick hyra ett annat litet stall längre bort. Men det räckte bara till familjens egna hästar och vi andra fick söka oss stallplatser på annat håll.
Men han kunde åtminstone fortsätta att komma och sko mina hästar dit jag flyttade. Då köpte och bjöd jag alltid honom på fika så vi skulle kunna sitta ner och prata också. En gång så sa jag något om hur jag hållit på när jag stod i hans stall. Då svarade han bara lugnt:
– Ja du har ju alltid varit vetgirig.
Ludde var (är) min stora idol och han har betytt väldigt mycket för mig. Skönt att han själv hade förstått det.

Det jag lärde mig hos honom har varit väldigt värdefullt när jag flyttat till andra stall. Först och främst hästkunskapen. För sedan fanns det ingen Ludde att fråga. Nu var det helt plötsligt jag som måste kunna allt mest själv. Blev först väldigt orolig. Men märkte snart att jag nu lärt mig så mycket att jag var mogen att klara det.
Men han lärde mig mer än rent praktiska saker. Som hans inställning till hästar och människor. Han sätter alltid hästen först. Ingen ursäkt att man inte kan ta in en häst vid lunchfodringen om det behövs därför att man räknat med att bara behöva slänga ut påsarna och gå direkt till jobbet. Har man en fodring så har man en fodring. Då får man göra det som ska och vara klädd därefter.
En gång sa han till mig om en annan hyresgäst att hon inte passade in i att bo i ett kollektivstall. Både kvinnan och hennes häst var väldigt trevliga att ha som stallkamrater och hon tillbringade stor tid och kärlek på sin häst. Jag förstod då inte varför han tyckte så.
– Om man står i ett kollektivstall ska man tycka om att hålla på med hästar. Då menar jag alla hästar. Inte bara sin egen. Då ska man stå uppstallad så man bara behöver ta hand om sin egen häst och inte andras.
Har alltid tänkt på det efter det och också framfört det i andra stall när jag sett samma sak där. Jag står alltid i kollektiv för jag skulle inte haft råd annars med två hästar. Men som Ludde menar så gillar jag det ju också. För jag gillar alla hästar. Inte bara min egen.
Nu är Ludde närmare 80 år och åldern har hunnit ikapp även honom. Han orkar inte så mycket längre och jag saknar honom så. Men det han gett mig bär jag med mig resten av livet.

Har träffat en jättetrevlig kille! Förutom att han är så himla trevlig så är han också en skicklig ryttare. Vi har träffats flera gånger förut och tränat hoppning för Erik Berggren. Men aldrig umgåts. Efter att vi råkat på varandra oftare och oftare började vi att prata lite. Men under lång tid bara att man självklart hälsar på bekanta när man träffar på dem.

Så en dag stod han vid ridbanan och tittade på en ryttare som red. Jag gick fram och hälsade och vi sa något om hans häst. Han var dock hela tiden koncentrerad på hästen på ridbanan och kommenterade det han såg. Då helt plötsligt ”upptäckte” jag honom och började prata med honom ”på riktigt”. Visst jag hade ju sett att han kunde rida. Vi har ju tränat ihop. Men när jag hörde hans kommentarer om ryttaren (vilket är en duktig ryttare hon med) så blev jag riktigt intresserad!

Att vi hade så mycket gemensamt hade jag aldrig tänkt på! Inte bara att vi gillar hoppa, utan varenda detalj inom ridningen. Jag är fullständigt allergisk mot folk som sitter och drar hästarna i munnen. Först för att jag tycker synd om hästen. Sedan för att det är fel. Ridning ska komma bakifrån och hästen ska söka sig fram till bettet vilket ryttaren då lätt erbjuder. Och hur många gör det? Majoriteten gör tvärtom: de drar i tygeln för att passa in på hästen. Varenda liten detalj kan vi diskutera.

Ja, kortfattat så har den här killen hur många bra egenskaper som helst. Dessutom har han ingen flickvän…

Men det är också en bidragande orsak till att han helt plötsligt kan bli mer en riktig vän. Att jag aldrig behöver tänka på vad jag säger eller uppför mig i hans sällskap. Kan skämta och skoja och det kan aldrig misstolkas.

Sådana här killar (har två vänner sedan tidigare) upplever jag ungefär som ”valacker”: De har en mans alla fördelar utan att ha en mans alla nackdelar!

Galamiddag, show och allt det bästa av nordisk ridkonst visades upp.

 Det var hovsamt på högsta nivå när svenskt och danskt kungahus gästade hästnoblessen på Flyinge på torsdagskvällen. 40 högtidsklädda delegater från 40 länder kom från en uppfödarkonferens i Köpenhamn.

Du får läsa mer i Skånskan.se. För tyvärr är det rätt långt från Stockholm ner till Flyinge tur och retur. Så det var ju inte bara att åka dit för en artikel och hem igen. För jag hade absolut velat se och göra ett eget reportage.

Jag undervisar ju sedan flera år i ridning och hästhantering. Upptäcker då hur mycket jag själv både lärt mig, och direkt tagit efter, mina egna tränare. De jag pratar (skriver om) är: Ingvar ”Ludde” Lundin,Ted Nätterqvist, Inger Höövik, Lotta Månsson, Christina Drangel, William ”Wille” Borggren, Erik Berggren samt Mads Hendeliowitz. Jag tar lite av varje person av dessa till en ”egen” mix allt efter behov.

Det är dels saker som har att göra med deras personlighet. Dels hur de undervisar och övningar som jag lärt mig av dem. Jag kan ge några konkreta exempel som jag har tagit efter mina förebilder:

”Ludde”(kunskap om hästar samt hoppning): Jag känner mig oerhört tacksam för att få ha upplevt en av dessa gamla ”kloka gubbar”. Som det tyvärr inte finns så många kvar av längre. Det Ludde inte kan om hästar, det behöver man inte kunna, brukar jag säga om honom. Jag hade förmånen att få stå i hans stall under flera år på 90-talet. Jag nästan ”förföljde” honom i allt han gjorde. Hans fantastiska kommunikation med hästar hade jag aldrig sett tidigare! Tex hade han löshoppning i hel korridor. Inga personer fick vara i manegen förutom hans själv och ibland ev en till på ena korsidan som fick stå där och endast göra exakt vad han sa. Inga springande människor, inga havrehinkar, ingenting. Bara han och hästen – som var helt lös – och man såg inte ens vad han gjorde. Jag blev otroligt imponerad!! Det han gjorde som jag också lärde mig var hans position i förhållande till hästen. Han lät mig (inte på en gång) få gå med honom och visade hur han backade undan för en het häst för att inte driva på den ännu mer. Tvärtom gå emot en häst som behövde gå mer framåt. Så fick hästarna hoppa ett par varv. Stanna på ena långsidan medan han byggde om hindret och sedan hoppa igen. Han höjde aldrig en röst eller pisk.

Ted (hoppning): Varje elev och häst är lika mycket värda. Han engagerar sig precis lika mycket i en liten tjej på en häst som hoppar 1 m och aldrig kommer att kunna hoppa högre heller. Som han gör för en tävlingsryttare på ett svårklassämne. Och han har hur mycket tålamod som helst. Inte minst för att svara på alla miljoner frågor (från en elev som mig som alltid vill veta och fråga om allt).

Inger (dressyr): Det bästa med Inger är att det är så himla KUL att rida för henne! Hon är alltid så positiv och får verkligen fram glädjen med ridningen. Och det är ju egentligen därför man håller på med det här, eller hur – för att man tycker det är så himla kul.

Lotta (centrerad ridning): Lotta är utbildad i centrerad ridning hos Sally Swift i USA. Hon förklarar mycket i hur man ska tänka i olika saker. Att man ska föreställa sig bilder så gör man det själv omedvetet med sin egen kropp. Ex tempoväxlingar: Tänka UPPFÖR backen när man ska öka tempo: ”Ja ta i då så du kommer upp”. Tänka NEDFÖR backen när man ska minska: ”Oj, oj ser du den branta backen framför dig och vilka små steg du måste ta när du ska ner.”

Christina (akademiskt): Utbildning av hästen så att den bygger upp sig på rätt sätt. Ryttaren ska bli medveten om sin egen kropp och hur den påverkar hästen. Liksom Lotta använder hon sig mycket av att man ska föreställa sig saker. Det är Christina jag har att tacka för mina och mina hästars fina skolor och piaffer.

”Wille” (fälttävlan): Wille visar och förklarar alltid varje hinder noggrant. Inte bara för ryttarna utan nästan mer för hästen. Hinder för hinder fick alla hästarna stå stilla bredvid och titta på dem innan vi fick rida. Han utnyttjar att hästar är flockdjur och allt med vatten fick vi skritta igenom på led med säkraste hästen först. Likaså ställer han alltid upp ett par hästar mot varandra på varje sida om hinder som tex pulvermannagravar. Då blir hästarna modigare av att gå fram och titta när de är tillsammans. Hans sätt att träna hästar på fälttävlanshinder använder jag när jag undervisar i working equitation, miljöträning och lastning.

Erik: Det jag först blev impad av hos Erik var hans skickliga ”öga”. Han kan se en ryttare rida ett enda hinder och direkt beskriva exakt varför anridning och hoppet blev som det blev. Och (om det inte var fullkomligt, men hur ofta är det att han inte har minsta lilla sak att anmärka på) sedan säga vad som ryttaren borde ha gjort istället. Jag kan inte jämföra mig honom såklart, men jag har studerat noggrant både mig själv och många andra ekipage med ”Eriks röst i huvudet” för att lära mig. Jag har också Erik som förebild när jag ska lägga upp mina egna lektioner. När man undervisar i grupp behöver man planera ordentligt i förväg. Man ska ha ett bestämt syfte och system för att få igenom det man tänkt sig med alla i hela gruppen. Sedan anpassar både han och Ted också individuellt.

Mads: För första gången i mitt liv fick jag en yngre person som lärare som kunde mer än mig. En riktig naturbegåvning. Så skicklig. Jag kände mig helt plötsligt jättegammal!! Killen var då bara 23 år och otroligt skicklig i både ridning och undervisning. Och inte minst – vilken humor. Pijano var inte så gammal han heller då och hade problem med balansen. Det fixade Mads snabbt till på danska med ”en lille volt” för varje grej han skulle göra. (Jag kunde inte låta bli att skratta högt för det lät precis som de danska kockarna Verner&Verner. Gick på TV länge sen med Sven Melander och Åke Kato. De skulle egentligen laga mat, men för varje liten grej de skulle göra så tog de ett nubbeglas och skålade med ”en lille en”.) Mads sätt att alltid avbryta direkt och rätta till saken istället och sedan fortsätta har jag också satt i system. Aldrig sitta och fortsätta på något som inte är bra utan att göra något åt det.

Har haft olika dialoger om olika ridtekniker. Jämfört den gamla skolans dressyr med dagens sporthästar. Nacken ska vara högsta punkt. Det är alla överens om. Allt tar tid och ridning kommer bakifrån och framåt. Vi verkar vara rörande överens allt från Erik Lette till högsta chefen på Spanska Ridskolan i Wien.

Men ändå så ser man ju tydligt hur hästarnas form är olika om man jämför OS på 1950-talet och OS på 2000-talet. Varför då? Erik Lette menar det beror på utvecklingen till dagens sporthästar. För beömningen är densamma säger han.

Jag skriver gärna en artikel om rollkür. Vilket jag fått flera förfrågningar om. Men jag vill ta reda på mer fakta än bara se på de bilder med ihoptryckta nackarna. Vilket ju ärligt talat inte ser så tilltalande ut.

FEI hittar inget i metoden som innebär djurplågeri. Jag har frågat efter att få ta del av deras utredning. Dock så är det helt klart en plåga om det skulle göras på en häst som inte under flera år stretchat nacken för att hästen lätt ska kunna göra denna böj. Det är heller inte beroende på kandaret för det kan lika gärna ridas på träns.

Så jag avvaktar lite med att skriva om rollkür. Har aldrig prövat eller ens sett rollkür live. Så jag känner att jag vill sätta mig in i saken mer i så fall och inte bara ”tycka” en massa saker.

Videon från Odense har visats 40 000 gånger. Han har fått höra att han är ”sadist” och ”borde hängas upp i pungkulorna”. Ändå är Patrik Kittel glad. Stödet för honom är större än kritiken.

Senaste debatten finns att läsa på Sporthästen.se

Skandinavien bjuder på sitt bästa på Galashowen den 4 november som hålls i Flyinge i samband med World Breeding General Assembly i Köpenhamn. Ett antal toppstammade hingstar från Skandinavien, tillsammans med några av Skandinaviens elitryttare bjuder på en föreställning i manegen på Flyinge Kungsgård. Ett sällskap på 150 delegater från 40 nationer samt en liten exklusiv skara som har lyckats köpa VIP biljetter kommer att få ta del av detta mycket unika tillfälle. Både det danska och svenska Kungahuset är närvarande.

Showen börjar 21.00 (insläpp 20.30)
Moderator: Hillevi Brasch
Expertmoderators: Eric Lette, Maria Gretzer and Jens Fredricson

Ur programmet
Jan Brink och Patrik Kittel
Briar (S) 1991 (Magini-Krocket) Dressage – Jan Brink SWE
Maldini (G) 2002 (Master-Guiness) Dressage – Patrik Kittel SWE

Kyra Kyrklund med elever
Kyra Kyrklund FIN
Ettan Ehrnrooth FIN
Imke Schellekens-Bartels NL
Emma Hindle GBR
Mattias Jansson SWE
Minna Telde SWE
Nathalie zu Sayn Wittgenstein DK

Framgångsrika unga hingstar
Fetcher N 2003 (Feliciano-Cortez) Showjumping – Katarina Torstensson SWE
Niveau 2003 (Emmerton-Voltaire) Showjumping – Henrik Ankarcrona SWE
Tobajo Picez 2001 (Cortez-Pik Trumpf) Showjumping – Jörgen Larsson NO
Tobajo Pik Disney 2005 (Tobajo Picez-Walt Disney) Dressage – Trude Hesthengen NO
Vivelstads Renoir 2005 (De Noir-Resident) Dressage – Mette Hansson NO
Damino SD 2005 (Don Romantic-Amiral) Dressage – Ann-Sofie Antonsson SWE
Bögegårdens Chico 2003 (Carano-Lancier) Showjumping – Jesper Meyenburg DK
Hip Hop 1999 (Feliciano-Electro) Showjumping – Maria Gretzer SWE
Santiago 2005 (Saigon-Flemmingh) Dressage – Jan Brink SWE
UNO Don Diego 2003 (Dressage Royal-Falkland) Dressage – Tomas Lassen SWE
Hermes 2001 (Rambo-Urbino) Dressage – Anna Svanberg SWE
Krake Ask 2003 (Krunch de Breve-Port Royal XX) Showjumping – Sören Möller Nielsen DK
No Worries 2005 (No Limit-Voltaire) Showjumping – Piia Pantsu FIN

Spindafamiljen (många av de mest betydande hästarna inom svensk hoppsport kommer från denna familj)
Feliciano (S) 1986 (IrcoMarco-Utrillo) Showjumping – Maria Gretzer SWE
Diana (M) 2004 (Quite Easy-Cortez) Showjumping – Peter Eriksson SWE
Kurage (G) 1995 (Rivage du Poncel-Robin Z) Showjumping – Alma Björklund SWE
Duenna (M) 1990 (Robin Z-Koncerz xx) Showjumping – Lisen Bratt SWE
Evertino (M) 1998 (Cardento-Steinbeck) Showjumping – Lina Sjögren SWE
Isac (S) 2005 (Hip Hop-Master) Dressage – Minna Telde SWE

(Info från Flyinge)

   YR-SM DESSYR, HELSINGBORG: Samtliga tre medaljörer har ett eller flera år kvar som young rider – vilket lag det kan bli nästa år.
   Sara Henrietta B Källström och Johanna DueBoje har dessutom vardera två hästar som går riktigt bra på rätt nivå. Ida Kristoffersson som fick bronsmedaljen med den godkände hingsten Ravell 959 menade att det kanske fanns en eller flera hästar hemma på Team Piaff som skulle kunna användas framöver med.

Det spår tidningenridsport.se

För tredje gången i säsongens världscup fick Helena Lundbäck och Madick fyra fel och hamnade utanför både prislista och poäng.

Schweitz vann däremot för fjärde gången i rad. Denna gång genom  Beat Mändli. Denna gång genom  Beat Mändli på Louis som var 0,05 sekund snabbare än holländaren Albert Zoer på Oki Doki..