Det jag ska berätta nu är ingen forskning utan bara direkt information från drabbade patienter, läkare och vårdpersonal och anhöriga. Samtliga inblandade personer är inom min familj/vänkrets:

En pojke opereras för ett ljumskbråck. När operationen var slutförd skickade läkaren hem barnet tillsammans med sina föräldrar. Redan samma natt fick de åka in akut pga svåra magsmärtor. Det visades då att pojken fått urinstopp pga narkosen och kunde inte kissa. När detta tillslut upptäcktes var läget så allvarligt att pojkens blåsa kunde ha spruckit!

Om läkaren hade skrivit en konvalescensbeskrivning och skickat med föräldrana om att man måste vara uppmärsam på att patienten urinerar en viss tid efter operationen så hade de sju självklart kollat det. Men föräldrarna var ju bara vanliga föräldrar och visste ju inte ens om att någonting som detta ens kunde inträffa efter en operation.

Personer skrivs ut hela dagarna på sjukhus och skickas hem. I ett fall häromdagen med en äldre man så var han inskickad akut och tillståndet allvarligt. Efter mindre än två dygn skriver ansvarig läkare ut honom med motiveringen att han är pigg och frisk igen. Patienten skrevs ut utan någon vårdplanering eller någon som helst mer hjälp. Minst sagt ansvarslöst!

Dottern frågade då mig som privatperson då jag jobbat inom vården. Hon gav mig namn och direktmobil till både läkaren och ansv sköterska att ringa. Vilket jag gjorde med besked! De fick sig en rejäl avhyvling:

– En hästveterinär tar större ansvar när han har behandlat sina patienter än er chefsläkare!

Alla hästkliniker skickar med en A4 på vad hästen blivit behandlad för, om det skrivits ut någon medicin som hästen ska ges. Rehabiliteringsföreskrift om den ska stå på box i tre dagar, promeneras i tio och sedan hage i 2 v. Åter veterinärkontroll igen.

Det skrivs inte ut något sådant för människopatienter som blir utskrivna från ett sjukhus. De släpps bara hem. Nu kan man ju inte helt jämför människor med djur. Men helt klart borde läkarna ta efter veterinärkåren och alltid skicka med skriftlig rehabiliteringsplan för varje patient som skrivs ut.

Denne farbror har en sjukdom som måste behandlas. Med kunskapen om den typen av patienter så ska man ha med i beräkningen att man inte kan lita på att han förstår sitt eget bästa. En professionell läkare borde veta bättre än att nöja sig med att fråga om ”farbror tar sin medicin varje kväll”. Han svarar då ”ja” och så låter läkaren honom gå iväg.

Följden blev att han skickades hem och ingen kollade ens om han hade någon medicin hemma. Det var dottern som åkte dit och upptäckte det.

– Ja men vi kan ju inte tvinga honom ta sin medicin eller ta emot hemtjänst, skyllde de på.

Javisst står det så i lagen. Man kan aldrig tvinga. Om det inte i ytterst fall är tvångsomhändertagning får då får läkare bestämma.

Men herre Gud Då! Så kan man ju inte resonera heller. Om man har jobbat med patienter i så många år som dessutom är i den gruppen så vet man hur man ska hantera dem. En vuxen människa ska självklart behandlas med respekt och integritet. Men att man kan inte lita på en dement eller psykiskt sjuk person bara för att den säger ordet ”ja” när man frågar om denna tar sin medicin.

Om en personal ska gå och byta blöja på Greta för hon kissar på sig och Greta säger ”Nej”. Har man gjort ett bra jobb då med att bara säga ”då behöver du inte” och gå därifrån? Nej har man inte. Inte heller brottar man ner tanten och tvångsbyter blöjan på henne. Men man försöker ju på flera sätt lirka sig runt och inte ge sig på en gång.

En annan av de saker sjukhuset skyllde på var att patienten innan han nu blev så sjuk alltid klarat allt så bra.

Och?

Om gamla tanten Lisa som alltid klarat sig fint på bara att få städning hemma av hemtjänsten, råkar ramla och bryta lårbenet. Hon opereras och kommer hem i rullstol. DÅ MÅSTE MAN JU SÅ KLART OMVÄRDERA HJÄLPEN.

Jag stod som sagt på mig i vartenda argument. Fick samtalet och nr till läkare och sköterska på förmiddagen idag. Efter lunch hade läkaren helt plötsligt gjort en A4-sidig vårdplan. Sjuksyster körde personligen hem till mannen med medicin eftersom det inte fanns någon hämtad från Apoteket och han ska nu få utökat besök av hemtjänst redan från ikväll. Sådant som borde ha varit klart i samband med att han skrevs ut enligt min uppfattning.

 Apoteket utökar nu servicen till djurägare ytterligare och lanserar 54
 lantbruksapotek. Dessa apotek kommer att få särskild inriktning mot
 lantbrukets djur och är utvalda för att de ligger i områden med många
 lantbruk.

Läs mer i Dagens Finans

Information  från Apoteket:

– Efterfrågan på e-recept för djurläkemedel har varit stor både bland veterinärer och djurägare och vi är stolta över att vara först i världen med att kunna erbjuda denna service, säger Gabriella Sander, chef för Djurläkemedel på Apoteket AB.

Ungefär 70 procent av alla recept som skrivs ut i Sverige är idag e-recept. Att det än så länge inte funnits e-recept för djurläkemedel beror främst på att tekniken för de journalsystem som veterinärer använder inte varit tillräckligt utvecklad. Först ut med att förskriva e-recept för djur är den enskilt största aktören på veterinärmarknaden i Sverige; Distriktsveterinärerna. De omfattar totalt 330 av ungefär 1 400 veterinärer sysselsatta inom djursjukvård i Sverige.

Förutom Distriktsveterinärerna är fler aktörer intresserade av att utveckla sina journalsystem så att också de kan skriva ut e-recept. Om ungefär ett år väntas även djursjukhusen och ATG- klinikerna att ha e-receptmoduler i sina system.

– Ambitionen är att så många som möjligt ska kunna skicka e-recept. Fördelarna med e-recept är många, det är snabbt, säkert och smidigt för både kund och förskrivare. Dessutom slipper kunden hålla reda på den gula receptlappen, vilket underlättar om man har flera uttag på samma recept, säger Gabriella Sander.

Apoteket har tillsammans med Distriktsveterinärerna satt som mål att 80 procent av recepten som förskrivs i organisationen ska vara i form av e-recept i december 2009.