Ibland har man så mycket att göra att man får prioritera. Hellre än att inte hinna rida hästen alls så brukar jag prioritera att låta bli att borsta bort leran i manen och sadla. Att rida barbacka är superbra träning för balansen.

För att riktigt ”klä av mig naken” och avslöja mig själv som ryttare att jag verkligen inte fuskat med att ta hjälp med någon liten stigbygel, så tränar jag att rida på kvartslinjen. (En bra bit innanför spåret.) Har du själv inte fullständig balans så märks det ju mycket tydligare då. Om du nu redan har så pass bra balans och självkontroll att du klarar detta galant i alla gångarter, tempoväxlingar och gångartsväxlingar så har jag kommit på en sak till: rida allt detta och dessutom på en hand.

Visst är det fantastiskt med ridning! Det går alltid att hitta nya utmaningar =)

Idag har jag ridit Pijano utan stigbyglar och Raffe barbacka. Utmärkt balans och sitsträning med andra ord! Kände i benen redan på väg hem från stallet..

Fick inspiration av Lotta Björe som jag red lektion för på Aspvik för någon vecka sedan. Hon frågade alla hur ofta de rider utan stigbyglar. Varje månad kunde jag svara med gott samvete. Fast Lotta tyckte man borde rida så varje vecka!

Raffe är som en gunghäst att sitta på. Är hur mysig och bekväm som helst. Inte minsta kantig nån’stans. Han har också så mjuka gångarter och är så snäll att man egentligen rider lika bra utan sadel som med.

Red båda två på enkelt träns och utan sporrar. Känns bra ibland att skala av allting och bara vara naturlig. Ibland rider jag i full mundering som man ska ha när man tävlar. För det behövs ju att allt känns bra att rida på. Man ska ju inte sätta på ett kandar precis när man ska tävla som hästen inte blivit riden på. Det gäller att man har provat ut rätt utrustning som passar just den hästen. Men så när jag gjort det tycker jag det kan vara skönt att bara sätta på en sidepull (träns utan bett), rida barbacka och se efter att rörelserna sitter där de ska – utan några som helst”hjälpmedel”.

Jäklar anamma på tävlingsbanan. Men inte lika bra sits, balans och grundridning. De unga hoppryttarnas landslagsledare Pether Markne är helt klar över var krutet ska läggas.

Läs artikeln på Sporthästen.se