– Ja, jag är fortfarande singel, avslöjar Sveriges hoppkung Rolf-Göran Bengtsson.
    Den 47-årige OS-hjälten har istället sällskap av sin mamma på läktaren efter brytningen med flickvännen Christina förra året
    – Kul att mamma är här, tycker Roffe som vann kvällens  världscupkval på Ninja La Silla.
    – Det är roligt att komma hit till Göteborg. Det motiverar givetvis, fortsätter han.   
    Kvällens bana bjöd på problem för flera ekipage. Roffe vann som sagt torsdagens 1,50 på Casall La Silla. Och idag världscupkvalet. I prispengar är han nu uppe i 227 000 kronor i segerpremier!
     – Vi får se hur Ninja reagerar på den spurt han fick göra mot sista hindret när han hoppar världscupen på söndag, säger Rolf-Göran.
    – För att vara fredagkvällen var den svår nog. Den var rätt kantig. Är hästen tillräckligt lydig är det inget problem. Men det krävs mycket dressyr.
    Om sina chanser att få rida i Världscupfinalen vågar Roffe inte sia om än:
    – Teoretiskt sett är det fortfarande möjligt.
    Ja. Någon som vill slå vad?

Emma och Pijano som”Rudolf och tomtenissa”. Foto: Emmas mamma Johanna.

Jag ordnade en julavslutning lördagen innan jul i ridhuset. Vilkoret för att vara med var att man måste klä ut minst sig själv eller hästen med julpynt. Alla som sedan klarade banan (we) fick en påse godis.

Hade gränsat av ridhuset med en hörna för publik att dricka glögg och äta pepparkakor. Hade gjort en riktig startlista så att det aldrig blev fler än tre ekipage samtidigt som red fram i ridhuset och så en collectingring där de andra två fick stå och titta på medan den tredje red.

Det blev en riktig fajt då alla deltagarna kämpade beslutsamt för att ta sig igenom vartenda hinder. – Annars fick de ju ingen godispåse!

Snö är ett perfekt underlag att rida på om det inte är isigt/fruset/knöligt under. Ren tjock gnö på gräs blir som en galoppbana. Emma och jag red ut på Pijano och Uro tillsammans.

Pijano tycker att han är kungen! Uro tycker precis likadant (fast om sig själv)!. Båda ville rida först och de spände upp sig som två påfåglar mot varandra.

”JAG är snabbast!”

”Glöm det, JAG kommer först!”

Emma och jag fick rida med tre gånger så långt säkerhetsavstånd för att de inte skulle kunna utmana varandra. Vi skrattade åt dem för det syntes så tydligt vad de tänkte om sig själva =) Ingen av dem var aggressiv på något sätt, men de hade mer än gärna önskat fått chansen att mäta sig med den andre!! Jag vet inte hur Uro är tränad på bana, om han någonsin har gått på bana. Men att låta honom gå mot Pijano är ingen lek direkt. Pijano har ju tränat och tävlat i galopp under många år. Så låta en otränad häst gå mot honom skulle ju vara direkt skadligt. Men gärna längre fram, he, he.

Hade hoppträning för tre tjejer igår kväll. Red själv med på Raffe. Banan var väldigt låg = 40 cm, för att anpassa till två hästar som inte hopptränat på länge. Raffe behöver inte högre han heller. Styrketräningen i sig att kunna rida över dem på rakt spår, volter och i olika tempon räcker bra.

Ett av hindren stod på medellinjen. Det behövs lite tryck och teknik för att rida på. Emma red Pijano och han flöt smidigt över utan minsta ansträngning. Raffe har ju inte alls lika lätt för sig. Men nu var han taggad över att det var hoppträning. Han har hajat nu vad det går ut på och bjuder själv på hindren. Jag red på det hindret flera gånger från båda hållen. Så roligt att se hur han har utvecklat sig =) Emma tyckte det också var skillnad mot det hon sett förut.

(Obs. Självklart så ska man rida med hjälm. Men kunde inte det i värmen. Då skulle jag blivit väldigt sjuk i migrän =(. Betydligt större problem än risken att jag skulle ramla av. Å andra sidan har man ju bara en hatt när man tävlar..)

I helgen har jag tränat ordentligt med Raffe! Vi var på Kulla Vreta i Bålsta och red för Vicente Rotger Meseguer. Han är bland annat tränare åt spanska OS-ryttarinnan Beatriz Ferrer Sallat. Jag har varit och tränat för honom tidigare på Pijano och Waggie.

Ja Waggie. Tänkte på hur jag ridit där med henne =(. Orkade inte berätta för honom. Då skulle jag inte kunnat klara av en lektion just då.

Det har verkligen lossnat nu det jag suttit och tränat med Raffe sedan början av detta år. Nu är han redo för att på allvar åka ut på träningar och tävlingar. Då Vicente ju är spanjor så var det perfekt tillfälle att få dressyrlektion för andalusiska Rafael.

Glädjande nog har Raffe aldrig gått bättre=). Vicente var påtagligt nöjd med allt från skolor till piruetter. Det enda han korrigerade var någon centimeter med handen i arbetstrav samt min sits i sluta i galopp. Där har jag fortfarande en tendens att ha rumpan som en hoppryttare.

Helena hade ställt upp en hel working equitationbana i paddocken. Blev perfekt att passa på att rida Raffe på andras hinder på bortaplan.

Det här gillade Vicente mest. Redan i ridhuset under lektionen hade han berömt när jag i ett hörn vid ett bord med massor av grejer runt drack vatten från flaska utan att kliva av hästen. Raffe tyckte inte alls om det där hörnet och ville överhuvudtaget inte gå dit. Men jag bestämde att det skulle han. Dessutom stå sidvärts med bordet så jag kunde dricka medan han stod still.

– Det där, det kallar jag riktigt dressyr! berömde Vicente och drog paralleller till vissa dressyrryttare som inte vågar att deras hästar får gå förbi någonting som inte är ett dressyrstaket.

Helena lånade min kamera så jag kunde passa på att få lite bilder på Raffe. Jag har ju skrivit om honom men inte haft så många foton. Så här kan ni passa på att njuta av den vackra Rafael =)

Helena Lundbäck – Madick. Foto: SvRF

Bara en åttondeplats =( De svenska ryttarna samlade på sig alldeles för många fel både var för sig och tillsammans. Bästa svensk var Helena Lundbäck – Madick som hade fyra fel i vardera omgång.

Lilla hingsten Saint Amour, riden av Svante Johansson, räckte inte riktigt till på den stora banan. Det var första gången de haft så många som tolv fel i en klass tidigare. Andra rundan rullade det också bommar.

Henrik von Eckermann som ju lånat den rutinerade Montender hade fyra fel på hinder och ett tidsfel i första omgången. I andra blev det ”plockepinn” då hästen rev flera hinder på rad på slutet. Hela fem stycken faktiskt plus tramp i vattengraven och ett tidsfel. Sverige helt borta ur leken nu alltså.

Ankaret Rolf-Göran Bengtsson på OS-hästen Ninja la Silla kunde inte heller hjälpa upp laget. Ninja hade åtta fel i kombinationen på första rundan och ytterligare ett nedslag i den andra.

Totalt kom det svenska laget på plats åtta av tio före Norge och Österrike. Segern gick till Schweiz före Italien. Tyskland fick finna sig i att bli trea. Nederländerna kunde ha blivit tvåa om deras sista ryttare hade ridit felfritt. Nu gjorde han inte det utan rev två hinder och istället halkade Nederländerna ner till en fjärdeplats.

Så blev jag återigen upprörd på Norges ryttare Geir Gullriksen. Jag fick onda aningar när hästen började riva. Hade precis sagt till mitt sällskap bredvid att han är en dålig förlorare som låter det gå ut över hästen . Tyvärr fick jag rätt även denna gång då Geir efter sista hindret, som han också rev, lade till pisken på hästen av besvikelse. Geir må vara hur trevlig ”gutt” han vill, men jag glömmer aldrig den gången han föll av hästen på Scandinavium och blev arg på den. Hela publiken buade ut honom! Känslor kan man gärna ha, men man tar inte till pisk på den stackars häst som just försökt få den stora karlen runt banan och inte klarat av det.

Slutresultat:
1) Schweiz 27,66
2) Italien 31
3) Tyskland 31,75
4) Nederländerna 32,96
5) Frankrike 33,71
6) Storbritannien 35,26
7) Irland 35,86
8) Sverige 45,62
9) Norge 64,66
10) Österrike 71,25

    Fick nyss mail från ordförande i föreningen Arabhästen i Sporten.  Eventuellt kommer föreningen att sponsra ekpiage att tävla på den legendariska arenan i Aachen 2009.
   
    AACHEN. Det hörde jag berättas om av Gudrun Wennerström på Krikas Arabstuteri. Jag skrev i förra veckan ett blogginlägg om Gudrun som jag satt i timmar och lyssnade på med stora öron på hennes historier när jag var tonåring.
    Var det inte där Dadde red? Jag vet bestämt att Ulla Håkanson ridit där med Ajax. För det har jag läst i hennes bok ”Ajax och jag” som jag köpte av henne.
    Som sagt. Blir det av tackar jag inte nej till en plats att få rida på den arenan =)

Från Falsterbo Horse Show:
Banbyggare för internationella tävlingarna och finalerna i Folksam Scandinavian Open, Tretorn Ponny Grand Prix, Krafft Ungdoms Grand Prix och Trivselhus 7-års Championat är Frank Rothenberger från Tyskland som fått utmärkelsen ” Världens bäste banbyggare” av internationella hoppryttarklubben.
 Ansvarig för Folksam Scandinavian Open banorna under måndagen och tisdagen är senaste årens oerhört populäre och framgångsrike banbyggare Christian Wiegand, Tyskland.
 Christian Wiegand har gjort succé två senaste åren i Falsterbo med Folksam Scandinavian Open banorna och lovorden har haglat från ryttare, tränare och uppfödare.