* Niklas Lindbäck – Mister Pooh var felfria i den avslutande banhoppningen – och vann både världscupen och SM i fälttävlan.
– Jag har inte fattat det ännu, det måste få sjunka in, säger Niklas.
* Clayton Fredericks – Walterstown Don vann den tvåstjärniga klassen med Katrin Norling – Cobio Taste tvåa.
* Christian Malmgren red omkull på nionde hindret i terrängen, fick hästen över sig och fördes till sjukhus med ambulans.
* Fredrik Jönsson – Cuba Libre vann fredagens 1,50-hoppning.

All info finns på hastmagazinet.com

Har planerat och förberett för fullt inför SM och EM. Jag vill ju inte missa någon medalj för att jag varit dåligt förberedd! Sedan kan man ju inte planera vilka konkurrenter man får, om man har en bra eller dålig dag, om man har turen eller inte turen på sin sida och sådana saker. Men att missa på grund av att jag inte har tränat ordentligt, det skulle jag inte förläta mig själv!

Raffe har fått knata igenom dressyrprogrammen ett antal gånger vid det här laget. För att jag ska lära mig vägarna. Det är inte lätt: 3 långa program att komma ihåg och inte blanda ihop. Att jag tränar in programmen på Raffe är för att Pijano inte ska lära sig dem och förekomma mig.

Imorgon ska jag upp i ottan och köra klockan 6.45 till Micke Shultz i Enköping. Vår vanliga tränare Erik Berggren har semester, men Micke kör träningar hela sommaren. Jag vill ha hjälp av en proffstränare på marken att hoppa upp Pijano ordentligt och få självförtroende inför mästerskapsklasserna.

Framhoppning 110.
    Första hopptävlingen för i år. Eftersom vi inte tävlat sedan förra sommaren tänkte jag att vi börjar med bara en 110. Upp 5.45 i ottan och så iväg för att hämta snälla medryttare och hästen.
    Förra året var banan väldigt djup där. Något som alla klagade över utom jag eftersom Pijano är så het så motståndet med ett djupt underlag är snarare till hjälp för mig. I år hade de rättat till detta. Alltså till min nackdel. Pijano sprang i skänkelvikning och allt möjligt. Fick två nedslag på den busiga lilla hästen. Men han kändes så himla fräsh. Det kändes som om han bara hade kommit igång. Så när jag skrittade av honom bestämde jag mig för att ändra mitt beslut om att bara rida en start.
    Det visade sig att jag haft alldeles rätt. Han hade lagom både värmt upp och busat av sig utan att bli det minsta lilla trött. (Tja, när är HAN trött förresten.. folk brukar kalla honom för Duracellkaninen.)
Trippelbarren i 110.
    120 är STORT på den lilla hästen! Halvbloden kändes som stora hus som kunde ha klivit både över oss och banan i jämförelse.  Och 120 är max vad Pijano klarar av på en hel bana. Han räcker inte till mer helt enkelt. Han måste komma precis rätt och att allt stämmer. Finns inget mer uttrymme att ta till. När jag red Waggie förr kunde hon liksom lägga i en växel till och ha lite marginal. Men det finns inte på honom.
    Just det hände på en stor oxer. Så den rev han. Rejält dessutom =(. Jag blev alldeles förskräckt och stannade efter för att se efter om han gjort sig illa innan jag red vidare. Han fattade inte varför jag stannade och trodde det var cirkus på gång..? Men så klarade vi de två sista hindren efter det missödet.
    Med en så fräsh häst och 4 fel i 120 är jag jättenöjd!! Se ritten på Youtube!!

Pijano fick läska sig efter