Blev påkörd av en yngling i budbil mitt i värst trängseln på Stäketleden. Jag kände knuffen bakifrån när han körde in i min bil. Klev ut och tittade bekymrat på min alldeles nya mörkblå Citröen. Men jag hade tur. Han hade kört in rakt bakifrån och bilen räddades av dragkroken som istället bucklat in hans registreringsskylt. Vilken tur man har dragkrok!
Har varit med om detta flera gånger med mina Volvo. Inte minst när man har fickparkerat inne i stan att folk kört in med sina bilar i de trånga urymmena. Så alla bilar med buckla på registreringsskylten fram, nu vet ni hur de fått dem.

Eva

Ja så får man väl ändå räkna med att sista snön har gett sig iväg för gott i år. Förutom att jag måste iväg för att byta till sommardäck på både bil och transport är det fler grejer som behöver fixas efter vintern. Fjädern till luckan har gått sönder på transporten så vi små klena tjejer kan knappt varken öppna eller stänga den. Lite annan service behövs också på både bilen och släpet.

Stortvätt får bli när det blivit lite varmare ute. Likaså en bit av kanten inne i transporten som måste skrapas ren, spacklas och målas. Annars torkar det inte ordentligt.

Eva

Har precis varit och hämtat min nya bil, en Citröen. Å vad fint det känns! Så numera kör jag franskt, ha ha.

Den är metallicblå. Har aldrig haft blå bil förut. Men det är snyggt! Dragkrok ett självklart måste! Likaså fyrhjulsdriften. Bilen är ju speciellt utvald för att dra hästsläp med. Det kommer jag att göra redan till helgen då jag ska köra Uro och Pijano till en tävling.

Så har jag fått nya stallplatser också. Det är en betydligt mindre anläggning men väldigt bra när man har hingst. Man får visserligen ha hingst där jag står nu med. Men det är begränsad tillgång på hingsthagar. Min nya hyresvärd har redan köpt in virke för att bygga en egen hingsthage till Uro =).

Ja. På måndag eftermiddag blir det den sista resan jag gör med min gamla Volvo. Jag har fått godkänt lån och lämnar in kärran för att byta till mig en betydligt nyare Citröen. 22.000 mil har jag kört med Volvon. Genom Sverige och Europa med hästtransport. ”Snyft”. Nu blir det sista gången jag sitter bakom den ratten så fort jag anlänt hem till Stockholm från Göteborg.

Bilden tog jag på Penarpsgården i september. Då körde jag hem med tomt släp (utan Waggie). Idag kan jag istället glädjas åt att få rida hennes motsvarighet i det motsatta könet: Uro. Han är så OTROLIGT lik Waggie i precis allt! Jag köpte Waggie när hon var 9,5 år. Uro är lite yngre än det och han är inte lika erfaren som hon var. Men tack vare Waggie så har ju jag erfarenhet istället =).

För att kunna fortsätta köra runt i både vårt avlånga samt andra länder med hästtransport så behöver jag tyvärr också en ny bil. Helt sjukt egentligen: Bilen kostar mycket mer än hästen och jag måste ha den bara för att kunna ha häst. Själv hade jag ju kunnat nöja mig med en liten Golf.

I skivande stund är det totalt snökaos i trafiken. Jag har köpt tågbiljett Stockholm-Göteborg med X2000. Men om tåget blir inställt har jag inget annat val än att ta ”gamla Bettan” och köra till Scandinavium. Jag fyller dessutom år (Hemligt, man frågar aldrig om en dams ålder!) så en bättre fördelsedag än att fira den tillsammans med alla hästar i Scandinavium kan jag inte tänka mig =)

Eva

När jag flyttade till Hagbyholm var en av anledningarna till att jag skulle få ha mina hundar där. Det gick ju bra hela sommaren hösten. Men så började några som inte gillar att kliva ut ur bilen och bli välkomnad av två små sociala ”rävungar” sura över det och gick till Karin.

Karin har själv hund och den springer lös där hela tiden. Klart jag förstår Karin att det blir jobbit för henne om andra stallgäster och grannar klagar på dem. Men det var en av anledningarna till varför vi flyttade var ju just därför att man fick ha hunden lös.

Så nu vet jag inte var jag ska göra av med dem. I bilen är för kallt. Sätter jag dem i en box och rider iväg blir de ledsna och skäller. Jobbigt när man flyttar till ett ställe där man som villkor flyttar in för att man får ha hundarna leka på gården och så ändras det helt plötsligt.

Jag vet inte vad jag ska göra med dem. Men just nu fungerar det inte alls. )=

     Vår egen silverhjälte Rolf-Göran Bengtsson kan köra hem från Globenpremiären i två bilar. Dels vann han sin 31:a Grand Prix-seger i karriären, dels blev han hela helgens Leading Rider.
   – Det var lite retligt att förlora med en sekund igår. Men det rättade ju till sig, tyckte Bengtsson som missade gårdagens bil mot holländaren Jur Vrieling.
    Hästen Casall La Silla hoppade säkert, snabbt och utan att ens vara i närheten av någon bom.
    Svante Johansson har också han haft en bra Globenhelg med Classic Lady. Efter att Jur Vrieling rivit en oxer så stod det klart att segern kunde avgöras mellan de båda svenska herrarna Stockholms Grand Prix.
    – Casall är en snabb häst och Svante kan man aldrig räkna ut. Jag tog inga risker utan red precis för att hålla Svante bakom mig, och det lyckades jag ju med.
    Johansson startade sist och försökte komma ifatt, men kom inte närmare än 53 hundradelar efter Bengtsson. Andraplatsen gav i alla fall 75 000 kronor som plåster på såren.
    Helena Lundbäck – Belisario såg till att det blev en svensk även på tredjeplatsen, värt 50 000 kronor.

Rolf-Göran Bengtsson på Casall la Silla snuvades på bilen…

    Vår silverhjälte Rolf-Göran Bengtsson fick se sig slagen med 1,1 sekund av holländaren Jur Vrieling på Wadro’s Nerina i lördagkvällens tidshoppning. Jur som red efter Rolf-Görna kunde dels rida på ett galoppsprång mindre mellan hinder ett och två, dels ta en snävare sväng på ett ställe. Att Wadro’s Nerina är en snabb häst bidrog givetvis.

….av den ”Flygande holländaren” Jur Vrieling.

Resultat 1.50-tidshoppning: 1) Jur Vrieling, Holland, Wadro’s Nerina 0 fel 53,27 sek 2) Rolf-Göran Bengtsson, Sverige, Casall la Silla 0 54,38 3) Kevin Staut, Frankrike, La Prestige St Louis 0 55,70 4) Helena Persson, Sverige, Chamonix H 0 57,73 5) Malin Baryard-Johnsson, Sverige, Tornesch 1042 0 58,50 6) Henrik von Eckermann, Sverige, Lamour 0 59,31

Sent i söndags krockade en personbil med en häst på Saltviksvägen i Hudiksvall. Enligt bilföraren kom hästen springade på vägen och att en kollision var oundviklig. Hästen fick sådana allvarliga skador att den fick avlivas på plats. Bilföraren klarade sig dock helskinnad.

Helt plötsligt lossnade luckan till hästtransporten – och ur trillade hästen. Precis bakom kom en bil körande. Men hästen hade änglavakt och klarade sig oskadd.

Men FY vad otäckt! Har hänt här i ett stall också. Fast då var bommen på så hästen riskerade aldrig att ramla ut och det hände ingenting mer än att det anmäldes till försäkringsbolaget. Mer om ovanstående fall kan du läsa på na.se