Fick ett brev från Lene. Hon berättar att Waggie kommit i brunst igen och att de ska seminera om henne. Trist. För jag hade ju hoppats. Samtidigt var jag beredd att det inte skulle lyckas på första försöket.

Tre gånger kommer vi att pröva. Men inte senare än juli. Då blir det för sent. Bävar över att få besked om att det inte lyckas överhuvudtaget. Men än är hoppet inte ute. Fast det känns tungt just nu förståss =(