Har varit och provridit en häst idag. Hon var väldigt gullig och rar. Men jag ska prova henne igen och så ska hon gå igenom veterinärbesiktning på klinik innan jag bestämmer mig. Jag gjorde själv iordning henne så vi skulle få lära känna varandra och jag kunde se hur hon betedde sig. Hon var hur snäll som helst och även rätt kelig. Brydde sig inte ens det minsta när man spänner sadelgjorden. Man ska tänka på sådant när man ska provrida en häst och inte bara hoppa upp på en som är framriden och klar. Så köper man hästen och upptäcker hemma sedan att man inte ens kan tränsa kraken.

Hon gillade hundarna. Var så gullig med dem med. Det är ju viktigt att alla i ”familjen” trivs med varandra.

Eva

Bakom Douglas Lindelöws framgångar ligger en långsiktig och medveten coachning där mamma Agnetha spelar den tyngsta rollen. ”Tävla mot er själva, inte mot andra”, är hennes råd.

Läs reportaget på sporthästen.se

I söndags gick jag upp klockan 4 på natten för att Emma och jag skulle tävla Pijano och Uro i Vingåker. Cecilia Hansson hade arrangerat jättefina tävlingar!! Hade särskilt tränat Uro att stå stilla vid bord och lyfta kannor samt gå igenom alla sorters grindar. Han är ju ännu långt ifrån färdigtränad och det är mycket jobb kvar. Men det visste jag ju och hade inte högre förväntningar på honom än det han borde klara. Dock så ställde han sig på två ben och veva med frambenen när det inte passade honom. Något som är svårbedömt på så här kort tid om det kommer att gå att träna bort helt eller om han inte är pålitlig som tävlingshäst.

Jag fick ju Uro förra året som min sponsorhäst. Jag var överlycklig över den fina hästen och själv skulle jag aldrig ha råd att köpa en sådan fin häst. Waggie dog och jag tog honom till mig som min nya Waggie.

Men under våren här har hans ägare fått väldiga problem. Hon hade ju lovat dyrt och heligt och att jag skulle få rida honom och att han inte skule säljas.

Men vad hjälper det när det uppstår en krissituation. Nu måste han helt plötsligt säljas. Jag som satsat på och fäst mig vid Uro ville naturligtvis köpa honom. Men problemet är att jag har inte så mycket pengar. Speciellt inte om han mentalt inte håller som tävlingshäst. Jag vet att ägaren absolut inte blåst mig med flit! Men i praktiken så har jag ju ändå blivit det. Jag är så ledsen så jag är helt förstörd.

Eva

Emma och jag har tränat och gått igenom allt inför imorgon. Hästarna står nybadade i sina boxar, släpet är spånat och all utrustning är putsad och packad. Johanna (Emmas mamma) har assisterat och haft koll på den administrativa biten. Tur. För hon hade observerat att vi ska köra ända till Vingåker, slagit in det på hitta.se och sett att det är 19,5 mil dit…
– Det är lika långt som att köra till Dalarna.
Dalarna! Fy!
Bra att man har en Johanna som har ordning =). (Fattas väl bara annat, hon är ju polis..) Nu blev det till att ställa klockan och ändra planerna ytterligare en timme tidigare. Vilket innebär att kliva upp åka iväg kl. 04.25 i natt!! För jag ska hämta en till dam som ska vara med som ”ordningsvakt” vid tågstationen kl 05.25: Louise.
God natt. Nu måste jag lägga mig eftersom jag ska upp ”missi-nassen” som min familj sömnigt brukar säga.

Familjen Baryard-Johnsson bor några myrsteg från Malins föräldrar.
– Jag fixar det som går sönder, och om jag inte klarar det frågar jag hellre min pappa än Henrik, säger Malin.
Läs ”hemma-hos” reportage i Family Living.

    Dressyrkungen Jan Brink och hans hingst Björsells Briar har gått i pension. Men publiken i Scandinavium behöver inte oroa sig för världscupkvalet som rids idag och imorgon.
    – Jan Brink har alltid varit en förebild för mig, säger Patrik Kittel som med Scandic går in som deras tronarvinge.
    Det har osat hett om Patrik Kittel sedan han slog igenom med Scandic förra våren. Förutom framgångarna på tävlingsbanorna så drabbades vår nye stjärna av en stor skandal. En privat webbsida lade ut en manipulerad film på internet från framridningen vid de stora tävlingarna i Odense i Danmark. Videon har visats flera hundra tusen gånger och Kittel anklagades för att ha plågat sin häst.
    – Är du framgångsrik pratar folk. När du inte är framgångsrik längre slutar de prata om dig, förklarar Kittel som själv är en positiv person.
    Brink har alltid funnits där för att stötta:
    – ”Bry dig inte om de andra utan rid bättre själv. Då kommer även framgången”, brukar han säga till mig.
    – Du kan aldrig underkasta en häst och få den att samarbeta med sin ryttare. Vi jobbar ju med våra hästar i ett team. Vi vill inget hellre än att de ska må bra. Utan att hästen mår bra kan vi heller inte nå framgång.
    Samtidigt vill Kittel att hans sport ska gå framåt.
    – Allting går ju framåt i alla andra sporter. Varför är det negativt bara i vår sport? Avelsmässigt och ryttarmässigt har vi blivit mycket bättre idag. Dessutom måste dressyr bli en sport som folk vill se. Folk måste våga klappa i händer och heja på oss. Vi måste bjuda på oss själva mer!, avslutar Kittel bestämt.

Eva Eternell Hagen
ridsport@aftonbladet.se

Faktaruta:
Namn: Patrik Kittel
Ålder: 33
Familj: sambo med en australienska. ”Vi ska gifta oss i oktober på stranden på en romantisk ö i Australien.”
Bästa häst: Svenske halvblodshingsten Scandic, 11 år. Scandic är son till Tinne Vilhelmsons förra stjärnhäst Solos Carex. ” Så de ska göra en avtackningsceremoni här på lördag efter küren.”
Aktuell som: Världscupryttare i dressyr under Göteborg Horse Show
Framtidsplaner: VM i Kentucky i september

”Eva var en stalledräng”, sjöng min farfar när jag var liten.

Ja. Han hade rätt. Har jobbat som en riktig stalledräng och förberett allt i med hästarna så att allt är klart inför julen. Har tvättat alla täcken och schabrak. Lagt in extra mycket strö och satt på dem rena och röda termotäcken så de är riktigt julfina.

Pijano har jättefint julpyntat. Har alltid haft pyntat och fint till mina hästar. Saknar såklart Waggie då detta är första julen utan henne på tio år. Känns väldigt tomt fast jag har både Raffe och Uro att ta hand om också. Tråkigt nog går det inte att julpynta till någon av dem. De är helt hopplösa!! Hade satt bara lite grand utanför boxarna. Men de lyckas få så långa läppar så de kan få dem genom ett galler, ut på andra sidan och nå någon liten, liten del och totalförstöra minsta lilla tomte =(.

Men under julen ska jag faktiskt inte rida någonting alls. Måste vara lite ”hemmadräng” och umgås med släktingar under de röda dagarna. Vi firar alltid mycket och stora jular i vår släkt. Dessutom är vi så många att alla inte får plats utan vi får dela upp oss och träffas i olika hus. Om ni kommer ihåg så firade jag och Waggie våra födelsedagar (vi fyllde jämnt båda två) i februari i år i stallet. Det behövdes ett helt ridhus för att få plats med hela tjocka släkten på en gång =).

* I dag har Madicks ägare, via sitt ombud Yvonne Nordgård, svarat på familjen Lundbäcks/Ridabs motstämning på 7,6 miljoner kronor.
* Föga förvånande bestrider Annette Karlsson motstämningen, och anser 600 000 kronor i kostnader för Madick under avtalsperioden är en lämplig summa.

Referat av Annette Karlssons svar på motstämning finns att läsa på hästmagazinet.com

Oj, oj, oj vilket krig med alla stämningar och advokater hit och dit. /Eva

Jo några har hört av sig och undrat varför jag tog bort ett par inlägg om min häst. Jag har fått kritik från min familj att jag blottar mig för personligt. Men det var jag ju väl medveten om. Det avgörande var reaktionen från läsare och hur mina känslor uppfattades av dem. De allra flesta förstår precis och ger stöd. Men så var det någon som kanske inte läst texten så noga eller på annat sätt missuppfattat min inställning och hästhållning. Jag blev direkt sårad över att någon överhuvudtaget tror att jag ens skulle kunna tänka tanken på att dumpa en fin, älskad livskamrat utan att ens kolla upp saker oerhört noggrant!

Så himla SKÖNT att få sova ut. Hanna och Lene klev ändå upp och tog hand om alla hästar. Inklusive mina. Vaknade tre våningar upp i Lenes hus av Pijanos enorma glädjeskiiiiiiiiiik: Förstod direkt att nu har han sett att Waggie är här.

Hade planerat länge att jag skulle ut själv tillsammans med Waggie i skogen och bara mysa vi två. Hon har inga skor nu för hon har så bra fötter. Skogarna runt Penarpsgården är dessutom mjuka och perfekta att rida runt i. Så vi hade en egen eftermiddag och njöt av att vara tillsammans igen bara hon och jag.

Sedan fick de två turturduvorna gå ut i en av de stora gräshagarna. Där de fortfarande går. Waggie har tyvärr inte blivit dräktig men Lene sa till mig att hon kom i brunst nu när Pijano är här. Just det faktumet har jag funderat på hela tiden. Hon är väldigt lycklig med sin fästman och tycker inte alls att han behöver bytas ut. Så kanske det kan bli nå´t nu på det sista försöket nu när hon träffat sin prins igen? De leker säkert mamma-pappa-barn även om det inte är hans biologiska unge. Har tagit bilder på dem jag ska visa när jag kommer hem. Så romantiska så.

När jag lämnat dem i hagen och kom tillbaka med kameran senare så ropade jag inte på dem för jag ville ju ha dem på bild som de var. Betandes och puffandes på varandra sida vid sida. Men när Waggie upptäckte mig så tog hon fart och Pijano med såklart och rusade emot mig. Å vad det värmde. Hade nästan tänkt att nu när de är tillsammans så är det allt de bryr sig om. Men det tyckte de inte. De tyckte VI skulle vara tillsammans.