I föregående inlägg skrev jag om skillnaden mellan kvinnliga och manliga elever. Nu tänkte jag ta upp ämnet skillnaden mellan kvinnliga och manliga instruktörer. En manlig elev till mig kom en gång och sa:

– Eva. Du är så himla duktig! Enda problemet är att du är en kvinna. Hade jag som man stått och sagt de här sakerna hade varit mycket lättare. Genom att du är kvinna och undervisar andra kvinnor så måste du vara så mycket bättre hela tiden.

Tyvärr har han helt rätt. Automatiskt kan han få kvinnor att lyssna bättre på honom bara för att han är man. Inte alltid. Men som han sa ”det kan underlätta”.

I frågan om vilken tränare man rider för så vill jag att eleverna ska vilja rida för mig därför att de tycker jag är en bra tränare. Om de vill rida för en annan tränare så ska de självklart göra det! Men när den andra tränaren har mindre utbildning, mindre tävlingsmeriter, mindre erfarenhet… Ja ingenting den tränaren kort och gott har är mer än vad jag har så känns det inte helt ”rättvist”. Men tränaren har en sak jag inte har: Han är Man.

Han behöver inte vara lika bra som jag. De har inte ens frågat om hans meriter, utbildning, erfarenhet osv. De kan rida och lyssna på vad han säger ändå.

Så detta faktum i vårt annars så jämnställda feministiska samhälle beror överhuvudtaget inte på några män. Det beror på kvinnorna.