Nu kan jag bara inte vara tyst längre. I flera år har jag verkligen försökt att förstå, och ta till mig dressyrens själ. Det är dags att lätta på trycket och tala om vad jag verkligen tycker om dressyrryttarna.

Få dig ett igenkännande garv, eller bli sur över Havrepappans blogg om snipiga dressyrtanter =)