Det här fina kortet togs på de små buskillarna Gizmo och Oliver ute i snön på juldagen. Ljuset var så fint precis just där. Det gula skenet från lyktorna lyste vackert i deras ljusbruna pälsar.

När jag tidigare ikväll satt och skrev bloggen och var ledsen över Bell uppmärksammades detta av lilla Gizmo. Ivrigt pipande med tassarna på mina knän ville han komma upp i famnen. Och det fick han ju. Han riktigt kramade och pussade mig kärleksfullt. Kände nästan dåligt samvete att sitta och vara ledsen över Bell när jag har så fina hundar.

Så gick jag ut i trädgården med dem och fick ett par jättefina bilder på Gizmo som ni kan se. Oliver däremot kände inte alls för posering idag. Han tyckte det var roligare att dansa till radion i köket.

Gizmo aspirerar på att få en plats i Let’s Dance.

Som ni vet så har jag två hundvalpar numera. Oliver kom först och det namnet satt klockrent.

Tre veckor senare kom nästa valp som döptes till Bowie. Det verkare bra först men efter att ha haft honom nu och ropat på honom så känns namnet Bowie inte helt rätt. 
Jag funderade på vad jag ska döpa om honom till innan han hunnit vänja sig förmycket vid sitt namn.

Ända sedan han kom så har jag tyckt att han är som en liten Gremlins. Han ser ut som, låter som och är som     huvudpersonen i filmen. Namnvalet blev därför självklart: Gizmo!