Natten till söndag sköts en häst ihjäl i sin hage i Katrineberg utanför Hampetorp av en jägare som jagade vildsvin.
Relaterat
Även om det handlar om ett liv som har släckts så räknar polisen det som skadegörelse.

Läs mer i Nerikes Allehanda

Har precis varit och hämtat min nya bil, en Citröen. Å vad fint det känns! Så numera kör jag franskt, ha ha.

Den är metallicblå. Har aldrig haft blå bil förut. Men det är snyggt! Dragkrok ett självklart måste! Likaså fyrhjulsdriften. Bilen är ju speciellt utvald för att dra hästsläp med. Det kommer jag att göra redan till helgen då jag ska köra Uro och Pijano till en tävling.

Så har jag fått nya stallplatser också. Det är en betydligt mindre anläggning men väldigt bra när man har hingst. Man får visserligen ha hingst där jag står nu med. Men det är begränsad tillgång på hingsthagar. Min nya hyresvärd har redan köpt in virke för att bygga en egen hingsthage till Uro =).

Pijano har inte ont alls längre efter sin hovböld. Jag hade veterinär på återbesök i måndags. Men han måste stå inne ett tag för att foten måste hållas torr och ren. Han får också medicin mot inflammation i fem dagar.

Det var sådan lättnad att han bara fått en hovböld. Jag blev helt knäckt när han inte kunde sätta ner foten. Det tog rätt hårt på mig med allt.

Raffe har inte varit helt bra på ett tag. Veterinären påpekade att han hade kraftig övervikt (100 kg) så vi har honom på diet. Han har gått ner och är mer lagom nu. Men övervikten är nog inte hela sanningen. Vi tog ju blodprover och de visade alla normala värden. Tina har nu kommit på en teori om att han kan ha en allergi. För han är till och från väldigt svullen i lymfkörtlar och skap. Så nu får han stå i sjukruta på grus ett tag så ser vi om det är något han ätit i hagen som orsakar symptomen. Ja ja det är inte lätt, suck.

Dock känns detta med en hovböld och en allergi inte ens jobbigt. Bara tacksamt att det är så pass ”bagatellartade” grejer. Jag jämför ju med Bell och Waggie och då får man ju en annan dimension om livet.

Pijano var inte ett dugg bättre i sin fot idag. Tvärtom. Kunde inte gå ut ur boxen överhuvudtaget. Jag hade ju bokat veterinär som ska komma. Men det här var uppenbarligen ingen vanlig vrickning! Helt övertygad om att han gjort samma sak som Lasses hingst Camaron och brutit hovbenet.

Men jag slapp köra en häst som inte ens kan stappla in i transporten. (Och hur skulle han kunnat ha stått där medan jag körde även om det bara är 5 min till Mälarkliniken?) För Karin hade bokat in veterinär från Ultuna med portabel röntgen just idag.

Han blev röntgad ifrån alla de vinklar och skon togs av och de klämde med visitertång överallt. Men det syntes inget på röntgen utan veterinären kunde ge diagnosen akut hovböld.

– Va?? Kan de få så ont av en hovböld att de hoppar på tre ben? Jo tydligen, eller åtminstone förhoppningsvis är det så.

– JIPPIE MIN HÄST HAR EN HOVBÖLD!!!!!!!!!!

Efter att ha mistat en häst med brutet ben i hagen för två månader sedan så kände jag att jag klarar inte det här. Jag bryter ihop nu.

Efter det här beskedet om hovböld ”så kan han få stå i gipsvagga i Köpenhamn” ha ha, för det är bara en hövböld, han har inte brutit benet, han har bara en hovböld, han har inte brutit benet!!:::

Får ofta höra vilken disciplin jag har på hästarna. Jo tacka för det. Har man haft två hästar själv i flera år och kört land och rike runt. Åkt på hoppträningar mörka, regniga höstkvällar, hittar knappt i och ur transporten, så stå och sadla vid bagageluckan på en främmande stallplan. Ingen hjälp. Ja det funkar inte då att ha hästar som inte funkar.

Tar alltid in Pijano och Raffe samtidigt. De går ju tillsammans i hagen. En lerig dag som denna är det oerhört praktiskt att ha hästar som är väluppfostrade. Jag hade i förväg dragit ut vattenslangen. Så när jag kom med dem från hagen fick de snällt stanna där i backen upp till stallet. Ingen hade jag som kunde hålla i. De fick båda stå där snällt bredvid varandra på långt grimskaft medan jag spolade av dem.

Pijano är ju van från början att jag hade Waggie. Men Raffe var inte van att hanteras tillsammans med annan häst. Men han har kommit in i det nu. Jag tänker på Gabi Dew som hanterade 13 ponnyhingstar samtidigt. Ett, par tre stycken hemma i stallet är väl då ingenting. Det är jag som är gruppens ledare. Och det är jag som bestämmer oavsett om det är en, två, tre eller sex hästar.

Det gäller som alltid: att vara konsekvent.

Mockade hagen åt Pijano och Raffe igår. Puh vad tungt det är!! Får sådan enorm värk i armarna =( Men skulle du själv vilja äta direkt ur toaletten? Näe, tänkte väl det. Det hade inte hästarna heller om de kunnat välja. Nu kan de ju inte välja eftersom vi spärrat in dem på en begränsad yta.

Jag körde i alla fall ut med stor kärra och grep till hagen. Pijano och Raffe var ute i den men det ska ju inte hindra. Tyckte jag ja. De var precis likadana som vallhundarna Oliver och Gizmo. Var med hela tiden och gick och stod ivägen för både kärra och grep vart jag än vände mig. De var så nyfikna och sociala att de skulle ha satt sig I kärran om den bara hade varit lite större.

En liten hund som hänger runt benen så man inte kan gå kan vara besvärligt. Men en halvt ton (x2) vit häst blev ännu mer otympligt! Var tvungen att putta bort dem när jag skulle flytta kärran lite. Lite gulligt är det ju förståss att de så gärna vill umgås när man kommer =)

Så himla SKÖNT att få sova ut. Hanna och Lene klev ändå upp och tog hand om alla hästar. Inklusive mina. Vaknade tre våningar upp i Lenes hus av Pijanos enorma glädjeskiiiiiiiiiik: Förstod direkt att nu har han sett att Waggie är här.

Hade planerat länge att jag skulle ut själv tillsammans med Waggie i skogen och bara mysa vi två. Hon har inga skor nu för hon har så bra fötter. Skogarna runt Penarpsgården är dessutom mjuka och perfekta att rida runt i. Så vi hade en egen eftermiddag och njöt av att vara tillsammans igen bara hon och jag.

Sedan fick de två turturduvorna gå ut i en av de stora gräshagarna. Där de fortfarande går. Waggie har tyvärr inte blivit dräktig men Lene sa till mig att hon kom i brunst nu när Pijano är här. Just det faktumet har jag funderat på hela tiden. Hon är väldigt lycklig med sin fästman och tycker inte alls att han behöver bytas ut. Så kanske det kan bli nå´t nu på det sista försöket nu när hon träffat sin prins igen? De leker säkert mamma-pappa-barn även om det inte är hans biologiska unge. Har tagit bilder på dem jag ska visa när jag kommer hem. Så romantiska så.

När jag lämnat dem i hagen och kom tillbaka med kameran senare så ropade jag inte på dem för jag ville ju ha dem på bild som de var. Betandes och puffandes på varandra sida vid sida. Men när Waggie upptäckte mig så tog hon fart och Pijano med såklart och rusade emot mig. Å vad det värmde. Hade nästan tänkt att nu när de är tillsammans så är det allt de bryr sig om. Men det tyckte de inte. De tyckte VI skulle vara tillsammans.

Vad hopplöst det är med vissa sorters hundägare. Ha hundar som är farliga för andra lösa utan kontroll. I Umeå attackerade en lösspringande kamphund sent på söndagskvällen två hästar i en hage på Grubbe. Bara hästarnas inbyggda självförsvar och rena tillfälligheter gjorde att skadorna kunde begränsas.

Artikel om fallet finns att läsa i Västerbottens-Kuriren

UMEÅ Polisen i Västerbotten skänker bort en häst som hittades övergiven i en hage i Vännäs.
 Flera spekulanter har hört av sig

Läs mer i Västerbottens Folkblad.

    I mitt tycke ska hästarnas bästa alltid gå först. Det är för deras skull man fodrar, sopar rent på logen och harvar ridbanan. Tyvärr delar alla inte min uppfattning utan tycker det är ”så jobbigt” om de måste gå två steg och lägga höet under vattenkoppen istället för att slänga det innanför dörren, fylla på vatten i hagen även om man ställt ut en dunke, ta av ett par boots om hästen har benägenhet att trampa sig om den har broddar… Ja. Allt verkar vara ”jobbigt” till slut. Varför håller de på med hästar då?
    Jag kan inte tycka och kommer inte att lyckas övertalas om att det viktigaste, det är att det ska vara så lätt som möjligt för den som fodrar. Inte vad som är bäst för hästarna. Hästar är individer. Alla kan inte skötas om som på ”löpande band”. En häst kan inte stå på halm, en annan är allergisk för hösilage, en tredje rullar sig och fastnar i grimman så han måste vara utan grimma i hagen, medan den fjärde är omöjlig att fånga om hon inte får ha grimman på sig…
    Ja listan kan göras lång. I ett kollektivstall ska alla hjälpas åt. Där betalar man inte någon för att göra vårat jobb. Det trista är att det är alltid samma personer som gör allt det som vi inte betalar för: mockar och skottar ridbanan, sopar logen, städar sadelkammaren…
    I ett fullskötselstall betalar man för dessa saker. Då förväntar man sig att det finns kompetent personal som ger hästarna rätt foder av rätt mängd, att foder beställs i tid så att hästarna inte ska utsättas för onödiga foderbyten, att de släpper ut rätt häst i rätt hage och dessutom kan hantera hästar på ett säkert sätt utan att tappa och trassla in dem i eltråden. Sådana saker.
    I båda fallen anser jag att det är hästens väl och ve som man ska ta hänsyn till först. Jag skiter fullständigt i om man ”varit så stressad så man gjorde fel” eller så ny att man inte fått ordenliga instruktioner.  Det får inte bli fel. Att ge en häst fel foder kan få ödesdigra konsekvenser! Man har hand om andra individer, precis lika mycket som om man jobbar på dagis eller inom sjukvården.