Hade hoppträning för tre tjejer igår kväll. Red själv med på Raffe. Banan var väldigt låg = 40 cm, för att anpassa till två hästar som inte hopptränat på länge. Raffe behöver inte högre han heller. Styrketräningen i sig att kunna rida över dem på rakt spår, volter och i olika tempon räcker bra.

Ett av hindren stod på medellinjen. Det behövs lite tryck och teknik för att rida på. Emma red Pijano och han flöt smidigt över utan minsta ansträngning. Raffe har ju inte alls lika lätt för sig. Men nu var han taggad över att det var hoppträning. Han har hajat nu vad det går ut på och bjuder själv på hindren. Jag red på det hindret flera gånger från båda hållen. Så roligt att se hur han har utvecklat sig =) Emma tyckte det också var skillnad mot det hon sett förut.

Tomas Eriksson, en av världens bästa fyrspannskuskar med fyra VM-guld i bagaget och ett av de svenska medaljhoppen på nästa års Ryttar-VM, har kvalat in till fyrspannens inomhusvärldscup. Som en av sina deltävlingar har Tomas Eriksson valt Stockholm och Ericsson Globe i november.
Fredrik Persson, med ett tidigare VM-guld i lag på meritlistan och även han ett av medaljhoppen på nästa års VM, får ett wild card av arrangören.
Världscuptävlingen på Stockholm International Horse Show är enda chansen att se fyrspannen i Sverige den här säsongen.
Fyrspannens fartfyllda uppvisningar och sekundjakt mellan koner och hinder är alltid en favorit hos publiken och årets startfält med kända toppkuskar lovar att det blir åka av på i arenan.
Till Ericsson Globe kommer också Werner Ulrich och Daniel Wurgler, båda Schweiz, Christoph Sandmann, Tyskland, och Boyd Exell, Australien.
Boyd Exell är regerande världscupmästare och vann världscupkvalet i Stockholm för två år sedan.
Tio kuskar kvalar in till inomhusvärldscupen och de får välja vilka fyra av de sju världscupkvalen de vill köra. De sex bästa efter säsongen går till final i Geneve i april nästa år.

Informationen är från Stockholm International Horse Show 27-29 november 2009
www.stockholmhorseshow.com

För att få upp Raffe i tävlingskondition har jag tränat cavaletti varje vecka. Med hjälp av galoppövningar och cavaletti (eller hinder på 40 cm) har jag fått honom att jobba upp med ryggen och stärka sig i muskulaturen. Fungerar precis som att gå på gym för hästen. Dessutom är det en riktig mjölksyreträning. Genom denna ökar hästens förmåga att kunna klara av mjölksyrebildning i musklerna. Denna övning har jag lärt mig av Ted Nätterquist, men det är en gammal ridövning som jag har hört ridas av militären på den tiden de hade hästar på Strömsholm.

Det hela går ut på att man rider i intervaller om två minuter. Så du behöver en klocka att ta tid. Det enda du behöver i hinderväg är ett litet cavalettihinder som står fritt så att du kan rida i stora volter runt det åt alla håll.

Värm upp hästen som vanligt först. Skritta ett par minuter på långt tygel innan du börjar. Intervallerna rids antingen i skritt på långt tygel, det vill säga vila, eller så i galopp och då hoppar man.

Börja först rida på en stor volt och hoppa över cavalettit. Byt varv och hoppa i både höger och vänster galopp. Rid i två minuter exakt.

Skritta på lång tygel i två minuter.

Galoppera och hoppa cavalettit i en stor åtta i två minuter. Skritt på långt tygel igen två minuter. Upprepa samma sak.

Fortsätt att hoppa cavalettit men minska åttan. Det blir då intensivare för hästen. Skritt lång tygel.

Beroende på vilken kondition hästen har orkar den mer eller mindre. Du måste själv känna Din häst och öva upp detta successivt. En vältränad och välriden häst kan du ytterligare öka på övningen genom att rida som en åtta men inte genom att vända runt hindret utan istället framför och bakom. Det blir då hopp, vänd efter hindret i vänster galopp, hopp, vänd efter hindret i höger galopp, hopp vänd och så vidare.

Eftersom hindret är så lågt så sliter den inte på hästens ben i landningen, så man behöver inte vara rädd att ”förhoppa” hästen. Det som är viktigt för hästens ben är underlaget. En lagom rekommendation är att rida denna övning en gång i veckan.

Det har gett bra resultat nu på Raffe och han har ökat i kondition fint =)

EM I finalen bevisade Rolf-Göran Bengtsson sin klass. Hans sista runda är en av EM:s höjdpunkter. Ninja La Silla flög högt över de maxade hindren och var även snabbast av de tre dubbelnollorna.

Artikeln läste jag på Sporthästen.se

Helena Lundbäck – Madick. Foto: SvRF

Bara en åttondeplats =( De svenska ryttarna samlade på sig alldeles för många fel både var för sig och tillsammans. Bästa svensk var Helena Lundbäck – Madick som hade fyra fel i vardera omgång.

Lilla hingsten Saint Amour, riden av Svante Johansson, räckte inte riktigt till på den stora banan. Det var första gången de haft så många som tolv fel i en klass tidigare. Andra rundan rullade det också bommar.

Henrik von Eckermann som ju lånat den rutinerade Montender hade fyra fel på hinder och ett tidsfel i första omgången. I andra blev det ”plockepinn” då hästen rev flera hinder på rad på slutet. Hela fem stycken faktiskt plus tramp i vattengraven och ett tidsfel. Sverige helt borta ur leken nu alltså.

Ankaret Rolf-Göran Bengtsson på OS-hästen Ninja la Silla kunde inte heller hjälpa upp laget. Ninja hade åtta fel i kombinationen på första rundan och ytterligare ett nedslag i den andra.

Totalt kom det svenska laget på plats åtta av tio före Norge och Österrike. Segern gick till Schweiz före Italien. Tyskland fick finna sig i att bli trea. Nederländerna kunde ha blivit tvåa om deras sista ryttare hade ridit felfritt. Nu gjorde han inte det utan rev två hinder och istället halkade Nederländerna ner till en fjärdeplats.

Så blev jag återigen upprörd på Norges ryttare Geir Gullriksen. Jag fick onda aningar när hästen började riva. Hade precis sagt till mitt sällskap bredvid att han är en dålig förlorare som låter det gå ut över hästen . Tyvärr fick jag rätt även denna gång då Geir efter sista hindret, som han också rev, lade till pisken på hästen av besvikelse. Geir må vara hur trevlig ”gutt” han vill, men jag glömmer aldrig den gången han föll av hästen på Scandinavium och blev arg på den. Hela publiken buade ut honom! Känslor kan man gärna ha, men man tar inte till pisk på den stackars häst som just försökt få den stora karlen runt banan och inte klarat av det.

Slutresultat:
1) Schweiz 27,66
2) Italien 31
3) Tyskland 31,75
4) Nederländerna 32,96
5) Frankrike 33,71
6) Storbritannien 35,26
7) Irland 35,86
8) Sverige 45,62
9) Norge 64,66
10) Österrike 71,25

I EM i hoppning som pågår nu vägrade Helena Lundbäcks Madick på vattnet. Hoppningen slutar efter midnatt.

Det blev holländsk seger av Jur Vrieling på Nerina i årets Falsterboderby i hoppning. Total var det sex ryttare som gick vidare till omhoppning. Ingen av dessa klarade banan felfritt.

Vrieling red direkt ut i snabbt tempo och lyckades sänka fransmannen Olivier Guillons ledartid med två och en halv sekund. Danska Tina Lund och Zamiro satsade friskt och lyckades ända fram till nummer 17 av 19, där hon rev A-hindret i tunna brunfärgade koppelräckskombinationen. Bästa svensk blev Svante Johansson på Cardento-dottern Caramell KS med en femteplats.

Resultat hittar du på länken Equipe.nu

Väldigt tidigt imorse åkte jag och Pijano till Schultz för att köra en generalrepetition inför SM och EM. Mikael lät oss hoppa samma bana som Lotta ridit med OS-hästen Calibra, fast på 120. Det blev dock för svårt för Pijano att hoppa den stora oxern med vattenmatta på bruten linje direkt efter en annan lika stor oxer. Han kunde helt enkelt inte och jag flög in i hinderstödet med en kullerbytta. Men upp igen direkt och på’n igen. Men bad Micke sänka för det blev för tekniskt svårt på den höjden för den lilla araben. Efter lite tragglande tog vi oss igenom hela banan till slut.

Anledningen till att jag red så tidigt var att Micke skulle iväg till flyget för att åka och titta på en häst. Så samtidigt som jag red tränade han Lotta en sista gång med den häst som hon nu åker och ska tävla med i Hickstead.

Det märktes tydligt på både Mikael och Lotta Schultz att de är väldigt upprörda och ledsna över allt bråk som varit med förre sponsorn Mats Persson. Förutom ägartvisten om Calibra, som Schults vann, så har Persson även polisanmält Lotta för dopning. Detta av hästarna Lassini och Caliber vid elithoppningarna i november 2004. I polisanmälan uppges det att den belgiska veterinären Michell Heyvert ska ha behandlat hästarna kort innan tävlingarna. Persson gick även ut offentligt i media och berättade om detta.

– Journalisten ringde inte mig och frågade om det var sant eller inte. Så det stod bara vad Mats Persson har sagt till dem, jag fick aldrig ge min version, säger Lotta uppgivet.

– Det jag retar mig på är folk som snackat bakom ryggen på oss och nu kommer och gratulerar med att ”det har jag trott hela tiden” nu när vi har vunnit, tycker Micke.

– Vet du varför norrmänen tycker att de har mer väluppfostrade hästar än vi?

– Jo för de bockar vid varje hinder och låter ryttaren passera först!

Jag och ett par tjejer hade satt upp lite hinder i ridhuset vi skulle rida på. Jag skulle rida Raffe och han är ju inte hopptränad mer än på cavaletti och det kallar jag inte hoppning. Emma fick rida en gammal föredetta ridskolehäst och Sofie red sin lilla Wege.

Hästen Emma red hette Larry. den totalvägrade redan fyra meter innan bommen. Vilken bara var på 30 cm höjd. Emma gav sig inte, för det var ju inte värre än att han skulle kunna kliva över. När hon väl lyckats stannade han på nästa lilla bom. Han ville uppenbart inte alls hoppa.

Sofie var lite tveksam till att hoppa med Wege då hon inte hoppat på så länge och han kunde dra iväg. Jag satt då upp och jag förstår nu att hon blivit rädd. Han drog iväg som en lite iller och det var inte alls så enkelt att hålla honom mellan hand och skänkel precis. Men vi hoppade ganska många små ”hinder” (cavalettihöjd) tillslut. För jag ville han skulle få bra flyt och självförtroende. Att jag hade befäst det jag gjort med honom. Sofie var överlycklig när hon fick tillbaka sin häst och det var belöning nog att gjort henne så glad.

Så var det Raffes tur. Jag som tränat hoppning så mycket tyckte ju att han måste gå FRAMÅT. Galopp i hästen! Det är regel nummer ett. Fick driva på en hel del. Vilket man ju knappast är van vid när man rider Pijano, eller Waggie heller för den delen.

Det var inte så långt mellan hindren. Men det var ju det som var meningen med övningen: Hoppa, landning, galopp, hoppa nästa hinder. Raffe var väldigt vinglig och det var som om han inte hann med riktigt: ”Oj, vad är det där som dyker upp helt plötsligt, vad ska jag göra nu då?” Kände det som att han är väl ingen hoppehäst direkt. Hindrena (alla två) var bara på 50 cm och resten var bara bommar på cavalettistöd.

Men va då. Han är aldrig tänkt att  bli någon hoppehäst heller. Hoppning lade jag till i hans träning för att han ska träna upp konditionen. Han behöver få galoppera på och komma upp i puls lite. Lite hoppning är utmärkt gymnastik och intervallträning.

Sedan gick jag och bytte till Pijano. Vilken skillnad mot de andra tre! (Tack och lov får man väl säga när jag ska tävla SM på honom.) Det märks vilket jobb jag har lagt ner på honom, samt att han har väl visst intresse och talang själv också.

Red över hindren som ingenting. Klev av och höjde. Hoppade igen: Bara bra. Emma kom in och höjde ytterligare. Hade dessutom ett extrahinder som stod rätt upp från långsidan nära väggen som jag byggt endast för honom. Det klarade han också varje gång.

Så det kändes bara bra. Nu har jag ridit av mig ordentligt inför midsommarhelgen med släkten.