Lene framför sin dator på kontoret.
  Det finns så oerhört mycket man skulle vilja veta om en människa som Lene. Jag kan inte få nog av att sitta och prata och lyssna på hennes berättelser. Ett helt fantastiskt liv med hästar som hon har fått uppleva.
    – Ja hon hade ju turen att komma precis i rätt tid när allting hände där nere i Holstein, säger hennes bror Bjarne.
    Lene var under flera decennier en mycket framgångsrik ryttarinna. Fem gånger på 60- 70-talet blev hon tysk mästarinna. Hon har plockat upp häst efter häst till de svåra klasserna.

Lene på sin egen hingst: Mosquito, på tävlingarna i tyska Nörthen-Hardenberger.
– Där vann jag Grand Prixen mot bland annat Hans Günter Winkler. En av de berömdaste olympiska ryttarna. 
  
    Efter att ha bott många år i Tyskland med sin man Jasper Nissen återvände Lene till Sverige. Hon blev änka för ett antal år sedan och hon och hennes bror Bjarne Lembke bor i föräldrahemmet Penarpsgården, Förslöv i Skåne.

Penarpsgården var en fruktträdgård. Speciellt under kriget såldes det stora mänger frukt.

Stallet.

Det finns tavlor överallt i huset på hoppande hästar. Det här stora skåpet fullt med pokaler och medaljer står i Lenes kontor.

Lene tävlar inte själv längre. Istället rider Niklas Arvidsson hennes hingstar.

En för oss svenskar mest kända Lene-hingst var Mowgli som ni ser på denna tavla.
       Första gången jag hörde talas om Lene var på 80-talet när hon och hennes hingst Mowgli var med i den teckande serien Broknäsflickorna i Min Häst. Seriens huvudperson och tillika författarinna Ylva Ericson betäckte sitt sto Fifi med Mowgli.

– Här i stora matsalen fick jag rida Mowgli runt bordet på jularna. Min pappa tyckte det var så roligt. Vi tog in hästen köksvägen. Då det var på vintern finns det fortfarande märken efter broddarna i golvet, berättar Lene.
    Vilken skön attityd! Som ni ser så är allting gammeldags och äkta rustikt. Men även om det är kallt på stengolven så fylls rummen med mänsklig värme, tillsammans med alla djurens.