Har varit och provridit en häst idag. Hon var väldigt gullig och rar. Men jag ska prova henne igen och så ska hon gå igenom veterinärbesiktning på klinik innan jag bestämmer mig. Jag gjorde själv iordning henne så vi skulle få lära känna varandra och jag kunde se hur hon betedde sig. Hon var hur snäll som helst och även rätt kelig. Brydde sig inte ens det minsta när man spänner sadelgjorden. Man ska tänka på sådant när man ska provrida en häst och inte bara hoppa upp på en som är framriden och klar. Så köper man hästen och upptäcker hemma sedan att man inte ens kan tränsa kraken.

Hon gillade hundarna. Var så gullig med dem med. Det är ju viktigt att alla i ”familjen” trivs med varandra.

Eva

En ponny och en hund fick på onsdagen en ovanlig flygfärd i Nurmijärvi i södra Finland: de lyftes upp av en tromb.

Läs om händelsen på gp.se

Allt fler köpare letar efter ridhästar de kan börja tävla med genast. Det kan löna sig att utbilda hästen innan försäljning.

Läs artikeln på ATL.nu.

Det är väl klart! Marknaden dräller av både fina hästar och hundar med toppstamtavlor som säljarna inte blir av med. Ska man köpa häst, så ska man definitivt göra det nu! Massor av stuterier har överfullt med hästar de inte blivit av med. Likaså privatryttare som inte längre har råd med lyxen att ha egen häst. Så det är bara att utnyttja och ta vara på chansen. //Eva

Det bor kor på gården i Knivsta. De andra hästarna (förutom Pijano förståss för han diggar såklart kossor) tycker inte alls om dem. Men en häst är fullständigt FASCINERAD av kor. Vilket inte är så konstigt med tanke på att han är avlad i antal hundratals år för tjurfäktning:

URO.

Koskötaren Peter jämförde Uro direkt med sin Australienska vallhund. Hästen har full koll, öronen spetsade mot och följer mer än intresserat precis allt som har med korna att göra. Ja precis som hunden är avlad för att valla boskap så är även denna häst avlad för detta. Det sitter i honom, oavsett om han aldrig sett en ko tidigare eller inte.

Uro fullständigt DRAR sig mot korna. Han försöker gå bakom deras ladugård och vill inte alls rida ut på den fina rakbanan som de andra hästarna tycker är jättekul att få galoppera på. Nej då. Inte ens det nyfödda fölet och brunstiga ston går upp mot en flock äkta KOR!

– Jag ska inte släppa ut dom!, konstaterade Peter förskräckt när han såg Uros enorma ko-intresse.

Måste få till att ta med mig kameran så ni får se honom när han står och ”stirrar” på dem. När jag försöker gå hem till stallet igen blir han jättearg och protesterar våldsamt. Så till den milda grad att han ställer sig på bakbenen och vevar i luften. Att jag lutar mig fram och försöker dra/hänga ner honom i tygeln bryr sig den starka hingsten inte ett dugg om. Så han får lugna sig lite ett par dagar innan jag förstör en kamera (och kanske mig själv).

Piaff och passage blir det både då och nu under Göteborg Horse Show. Tävlingen i Scandinavium är en av deltävlingarna i FEI World Cup Dressage, världscupen i dressyr, och några av världens bästa ryttare kommer att finnas i startfältet.

En annan ryttare i världsklass kommer också att visa bland annat piaff och passage men helt i en klass för sig. Det är Honza Bláha från Tjeckien som i sin frihetsdressyr visar rörelser i svår klass på hästar utan vare sig sadel eller träns.

Honza Bláha blev redan tidigt fascinerad över kommunikationen med hästar, och framför allt hur man kan kommunicera från marken. Till Göteborg kommer han med tre hästar. I över tio har han och hans Gaston tränat och uppträtt tillsammans. Gaston var Honza Bláha första häst och finns alltså fortfarande med i numret. Den tillit som finns mellan dem gör att de kan utföra svåra dressyrrörelser utan vare sig tyglar eller snoddar. Gaston hoppar även över tunnor och kan på begäran sitta som en hund.

Det är ett interkontinentalt nummer Honza Bláha uppträder med. Maxim kommer från Kalifornien och Quorum från Spanien. Maxims specialitet är westernbetonade rörelser och Quorum med sina fina rörelser och talang har på kort tid blivit tredje hästen och en väl fungerande del i numret. Gaston har med ålderns rätt tagit en mer tillbakadragen del i uppträdandet och låter de yngre visa framfötterna i manegen.

(Bild och info fån Göteborg Horse Show)

Det är mycket att göra om dagarna på en gård om man är vallhund. Här är Oliver och Gizmo i ridhuset för att hålla reda på när jag rider cavaletti med Raffe.

Ibland tar de dock jobbet på lite väl stort allvar; de hjälper till att parkera varenda bil som kommer på stallplanen, följer med varenda häst till skrittmaskinen, hjälper alla hästägare som kommer att hämta in deras häst från hagen..

Igår var det cirkus på TV. Ett av numren var hundar. Gizmo blev jätteintresserad och tittade fascinerat på hundcirkusen!

Han är ju för söt =). Han liknar min katt Tusse som jag hade när jag bodde hemma hos mina föräldrar. Tusse satt likadant en gång när det var tigrar på cirkus på TV. Så rätt var det är tar de med tassen på rutan och försöker nå tigern/hunden.

Bell var likadan första gången hon såg hästhoppning på TV. Det var Rodrigo Pessoa som red en vit häst som liknande Pijano. Bell blev alldeles till sig. Men det räckte med ett hästhoppningsprogram. Sedan insåg hon att hästarna på TV inte var riktiga.

Har ni sett Gert Fylking ”juckarn”? Har numera två egna små ”juckare”. Som dessutom ska revirpinka överallt. Jätteäckligt! Gizmo (bilden) pinkade till och med in julgranen.

”Vaddå? Det är ju ett träd, öhö..  ”

– Ja men trädet står inomhus i vårt vardagsrum din lilla korkskalle!

Jag har tyvärr varit, och är, vädligt dålig på grund av snövädret. (Fibromyalgi, liksom reumatiker väderkänslig.) Värken i kroppen ger mig migrän och detta påverkar ögonen. Så jag är ledsen jag inte uppdaterat bloggen lika flitigt och regelbundet som jag brukar göra. Kan bara hoppas alla läsare inte läser lika flitigt under julen heller… Men jag ska lägga ut mer har jag tänkt. Bara jag kan se vad jag håller på med. (Kan ju vara en fördel, om ni ser något inlägg som skrivmaskinsnisse tryckt på fel tagnent så beror detta på vanlig huvudvärk. Inte baksmälla efter fylla!)

God fortsättning

önskar Eva

Mockade hagen åt Pijano och Raffe igår. Puh vad tungt det är!! Får sådan enorm värk i armarna =( Men skulle du själv vilja äta direkt ur toaletten? Näe, tänkte väl det. Det hade inte hästarna heller om de kunnat välja. Nu kan de ju inte välja eftersom vi spärrat in dem på en begränsad yta.

Jag körde i alla fall ut med stor kärra och grep till hagen. Pijano och Raffe var ute i den men det ska ju inte hindra. Tyckte jag ja. De var precis likadana som vallhundarna Oliver och Gizmo. Var med hela tiden och gick och stod ivägen för både kärra och grep vart jag än vände mig. De var så nyfikna och sociala att de skulle ha satt sig I kärran om den bara hade varit lite större.

En liten hund som hänger runt benen så man inte kan gå kan vara besvärligt. Men en halvt ton (x2) vit häst blev ännu mer otympligt! Var tvungen att putta bort dem när jag skulle flytta kärran lite. Lite gulligt är det ju förståss att de så gärna vill umgås när man kommer =)

Det är nu ett år sedan Bell dog i mina armar. Det sägs att tiden läker alla sår men jag saknar henne fortfarande varje dag. Det var Vi som var tillsammans. Hon var alltid med mig!

Jag förbannar den förbannade biljäveln som gick sönder. Fick byta hela motorn och så mycket pengar kunde jag inte få fram bara så där så tills det tillslut kunde lösas så fick jag vara utan bil. Det var såklart jättevälkommet att jag fick låna Annas gamla lastbil. Men ivriga Bell förstod såklart inte att det var mycket högre från det sätet än från min bil.

Jag kan fortfarande känna pälsen i mina fingrar när jag försöker fånga henne i luften. Förbannar mig själv för att jag inte var snabb nog. Jag kan se hennes svarta ögon när hon låg i korgen att nu är det slut. Nu kommer jag att dö. Den blicken sitter föralltid kvar.

Ett av de sista speciella minnena var när hon skulle hjälpa Marita att valla kor. Efter att ha stått och sett på var hon helt med på vad som skulle göras.

Oliver och Gizmo är helt underbara jättefina hundar. Men en individ kan aldrig ersätta en annan. De har egna personligheter. De fyller såklart upp tomrummet när de lika glada som hon var överöser en med pussar varje morgon och varje gång man kommer innanför dörren. Men de är de, inte Bell.

Var och besökte hennes grav idag. Tänkte på pappkistan vi grävde ner. Hur fel det blev en sekund för ett år sedan och att egentligen skulle hon varit med mig idag.