En artikel om Hästens Dag med fina bilder hittade jag i Helsingborgs Dagblad.

”En helt ny hästras visades upp i går på Hästens dag i Krapperup. Men det var lättskrämda Wauter och hundtränade islandshästen Snillingur som knep flest applåder.”

En av villkoren jag kollade upp med Karin innan jag flyttade till Hagbyholm var om jag fick ha mina hundvalpar lösa. Att ha hund i bagageluckan på en bil hela dagarna är inget liv för en hund. Här fick jag en bildserie på Gizmo (den till vänster) och Oliver när de busade runt på gården =)

De tumlar runt så fort bara att jag hinner knappt med dem med kameran. Först jagar den ena den andra, sedan tvärtom.

 

Plockat bort fästingar på hundarna. Jag plockar bort dem med mina långa naglar. De tar bättre än fästingborttagare. Äckligt är det bara, men då jag inte står ut med att mina hundar eller hästar har sådana vidriga kryp sugandes blod och kanske smittar ner dem med hemska sjukdomar så tar jag dem ändå. Lägger dem i handfatet så jag kan se att fästingen är hel. Det är viktigt att hela huvudet kommer med. Är man minsta osäker så smörj in fästet med smör. Smör kväver fästingen. Sedan gäller det att döda fästingen och inte låta den krypa iväg. Den kan då bita sig fast på nytt offer.

Har droppat fästingmedel i nackarna på Oliver och Gizmo nu. Pijano har ännu inte fått någon fästing alls i år. Men jag har Switch pour on i skåpet att stryka på honom om han blir attackerad.

 

 

    Pijano har kommit till rätta i nya stallet. Han uppskattar galoppbanan mest. Blev alldeles överlycklig när han fick se den. Gjorde honom lite till viljes häromdagen och han hade verkligen laddat!
   
    Raffe är jätteglad över sin kompis och gnäggar efter honom. Dock blev avundsjuk när en stalltjej skulle ta in dem och satte på grimman på Pijano före honom. Raffe tyckte att han ”han var här först”.

    En av födelarna med att byta stall var detta med hund. På Lennartsnäs får man inte ha lösa hundar. Att sitta i kopppel i stallgången, sadelkammaren eller i bagageluckan på en bil hela dagarna är inget hundliv. Självklart ska man ha ordning på sin hund. Men det är ju synd att alla hundägare drabbas.
   

    Så var det här tråkiga och jobbiga igen då: att deklarera. Visserligen har jag revisor, men all bokföring måste jag göra själv. Fick hjälp av min mamma i måndags då jag varit sjuk (migrän) i längre perioder och då har sakerna samlats på hög. Det är ju inte så lätt att öppna kuver och skriva in saker när man inte ens ser och kan läsa…
    Ikväll ska jag rida Raffe. Ska sätta upp mina slalompinnar och träna på dem. Nästa vecka ska jag åka med honom till Fors gård och träna we. Kul att ha något skoj att göra!
    Pijano red jag igår och han har utvecklat sig. Har ju tränat mycket övergångar och det märks på honom. Roligt när det ger något resultat när man håller på och tragglar.
    Små hundarna fick rida ut med Big Hope. Miljöträning är alltid bra och hon brydde sig ingenting om att de sprang med. Däremot tyckte hon det var läskigt med alla fåglar i skogen som helst plötsligt flög upp ur buskarna.

Tog lite bilder på hundvaplarna Oliver och Gizmo när de leker i trädgården:

Oliver i stenpartiet

Gizmo på översta trappsteget

Bus!

Som små hingstar på bete.

Nä. Men…

   

    Lene tyckte så mycket om Bell. Greps av akut sorg och saknad efter henne när jag skulle åka. Tänkte bara på Lene och Bell tillsammans. Och hur Bell och jag sov i Lenes stora säng längst upp i tornet.
    Så i sista stunden tog jag med mig lilla Gizmo som sällskap. Satte honom på Bells plats i sele i framsätet. Där har han aldrig suttit förut för han och Oliver åker alltid i hundbur i bakluckan.
    Först så skulle han ställa sig upp på sätet i selen.
    – Sitt ner i bilen! sa jag med myndig röst sådär som föräldrarna sa till oss barn när vi skulle åka båt.
    Snart kom han dock till ro och somnade. När vi åkt i närmare ett par timmar vaknade han och gnällde. Jag klappade honom och då var han nöjd. Men så behövde jag båda händerna på ratten och kunde inte klappa honom hela tiden. Då la han på ett riktigt ”moff”,  varpå jag sa till honom ordentligt och höll om nosen på honom.
    Efter två minuter gjorde han likadant och jag sa till igen och så höll jag kvar handen runt nosen på honom längre. Då lydde han resten av resan.
    Vi stannade första rasten i Nyköping. Tog ut både hästen och hunden och gav dem vatten och gick en liten promenad. Vad folk stirrar jämnt när man rastar sin häst! En man var så nyfiken att han till och med kom fram och frågade om jag inte var rädd att jag skulle få in hästen igen.
    – Absolut inte, svarade jag. Det är en förtroendefråga. Hon litar på mig. Om jag säger vi ska gå in där så gör hon det. Jag är hennes trygghet.
    Nästa stopp jag lastade ur Waggie råkade praktiskt nog bli på Manstorp travbana. Där fick jag låna en rundkorall att rasta henne i.
    Sista gången jag stannade med Waggie var för att ge henne middag. Tog ut hennes rosa höpåse och en stor hink med betfor och vatten. Hon tuggade så där riktigt aptitligt: Gizmo blev så suktad så han försökte äta han med. Men han förstod inte var det goda var någonstans? Han tittade på det glupska stoet och försökte äta höet han med. Flera gånger. Det såg så oerhört kul ut och jag hann ta fram kameran och ta bild på dem =) =)
   

Varken Gizmo eller Waggie har blivit sämre under natten. Det är ingen fara med allmäntillståndet, men ingen av dem äter.

Har försökt ringa min vanliga veterinär Bosse Sjöholm men han svarar inte. Vilket inte är så konstigt om han har ledigt. Så jag ska ringa distriktsveterinären igen och ha kontakt med dem.

Så nu måste jag ta hand om dem. Vi hörs igen

hälsn Eva

    Igår var det någe strul med nätet. Det gick segare än att någon hade stoppat ett tuggummi i sladden. Helt omöjligt att försöka göra något på internet.
    Idag har jag haft fulllt upp med sjuka djur. Gizmo har fått diarré lilla stackaren och det bara rinner om honom!
    Så fick Waggie helt plötsligt akut kolik på eftermiddagen. Hon hade varit hur pigg och glad som helst kl tio i fyra, för att en timme senare slänga sig runt i boxen, flema och vägra varken äta eller dricka.
    Fick tag i distriktsveterinären. Hon skulle ut på ett fall men kunde komma efter det. Men Waggie han bli bättre så vi hade telefonkontakt och hon var beredd att åka ut om hon skulle bli sämre.
    Var sista vändan och kollade henne och var ute och gick halv elva. Hon har inte rört vattenhinken eller melassen. Hö skulle hon inte ha sa veterinären och jag har skrivit stora varningsskyltar överallt att hon inte får äta havre på ett par dagar. Nu står hon lugnt och avslappnat i boxen och när jag går in till henne lägger hon huvudet i min famn och vill kela. Men när jag bara skulle känna på magen la hon öronen bakåt direkt och visade att ”aj aj, rör inte där!”.

   
Så här såg det ut i min säng imorse när jag skulle äta en bit tårta.

”Ska man inte va glá, på sin födelsedá. När ska man då vara gláaa?!”

Grattis till Eva på födelsedagen:
HURRA HURRA HURRA HURRAAAAAAAAAAAA