Hemma igen från en fantastiskt härlig helg i Göteborg! Lilla Gizmo verkar ha saknat mig. För han ska hela tiden ligga i mitt knä och bli kelad med så jag inte får någonting annat gjort. Och vem kan motstå den gulliga lilla valpen..?
    En annan sak. Han äter inte utan jag måste mata honom i handen från skålen. Då går det bra. Så det kan ju inte vara fel på maten. Antagligen vill han bara bli ompysslad.
    Nu ska jag åka in till Aftonbladets redaktion. Sedan till stallet igen (har redan varit där imorse) för att ta in hästarna till lunch. Så vi hörs igen i eftermiddag.

Kram från Eva

   
    Ligger och drar mig rejält varje söndagsmorgon om jag inte måste iväg på något. Först måste hundarna ut såklart. Men sedan tar jag upp kaffe och hundar på sängen och ligger och ser på morgon TV.
    Hade alltid Bell i sängen och gosade. Oliver och Gizmo har börjat förstå vad det går ut på de med även om det ofta är mer bus än gos. Här fick jag en bild på en gäspande Oliver mellan lakanen.

Jag säger bara ett ord: Hundvalpar!
Jag har varit utan fax nu sedan vi fick Oliver. Detta därför att han krypit in under mitt stora skrivbord och tuggat sönder kabeln till min fax. Jag har inte lyckats komma in bakom skrivbordet och laga det.
Idag har jag (bl a ) som projekt att dra fram skrivbordet och försöka komma åt och laga hans tilltag. Får se om jag lyckas. Men faxen behöver jag. Jag undrar hur många bokbeställningar som kommit in, speciellt före jul, som jag gått miste om. Börjes Tingsryd ringde till slut på min mobil då de försökt faxa i en vecka utan att komma fram…

Hade tagit ut mina sulor till termostövlarna för att torka. Hade gömt dem under garderoben i tvättstugan. Trots att jag håller den dörren stängd för hundvalpar så har de lyckats smita in mellan mina ben blixsnabbt och snott dem. För nu är de borta. Antagligen har den ena lyckats få tag i en sula medan jag mutat ut den andra…

Busungar!

En häst som på torsdagskvällen blev skrämd av en hund på Lindarängsvägen/Greve Von Essens väg på Djurgården, kastade av sin ryttare och blev påkörd av en lastbil.

Det rapporterar Wigh News.

    Oliver sparkar, eller ”småstegrar sig” och slår ut med framtassarna precis som hingstar gör mot varandra när han vill leka med en. Jag har ju bara haft en tik förut så jag har aldrig sett en hund som gör så. Likheten med en liten hanhund och en unghingst är slående!
    På 90-talet hade jag en shetlandsponny på foder som hette Lilla Vargen. Lilla Vargen var inte så gammal. Bara 5-6 år. Han stoppade allt i munnen: grimskaft, pinnar, folks kläder.. Hans specialité var att ta av Mattias kepsen. Mattias hade alltid keps på sig och han var lika liten som Lilla Vargen. Så de kunde hålla på att ta av/på kepsen fram och tillbaka flera gånger de träffades.
    En gång rusade en stor dobberman rakt mot mig när jag var ute i sommarhagen hos Lilla Vargen. Jag hade precis gått ifrån hästen och befann mig mitt på en äng och hade ingenstans att ta vägen och inget föremål att sätta emellan mig och hunden.
    Men precis när hunden var framme så såg jag Lilla Vargen i ögonvrån. Han kom med höga knälyft som en liten Stridshingst och gick mellan mig och hunden (som var nästan lika stor som han).
    Helt otroligt. Han räddade mig!
    Jag blev alldeles tårögd och kramade om honom allt jag orkade efter.
    Hans ägare berättade sedan att Lilla Vargens mamma räddat Lilla Vargen på precis samma sätt en gång när han var föl och en stor hund försökte attackera honom. Så nu var det han som var beskyddaren.
    Hur som helst. Kopplingen mellan lilla valpen Olivers höga frambensrörelser, bitande i kopplet, stoppa allt i munnen och Lilla Vargen är som sagt väldigt lika. Pijano gillar också att slå med frambenen. Att gå i spansk skritt och stegra sig vet ju alla som sett honom att det gör han mer än gärna.. Alltså är killarna ofta mer lika än tjejerna Waggie och Bell. Jag har även flera gånger sett flera likheter mellan Waggie och Bell i olika situationer, fast de är helt olika arter djur.
   

    Kom till stallet idag. Men inte var det en vit och en brun häst i hagen inte. Däremot två grå. Har inte täcken på dem så här mitt i sommaren om det inte är ihållande regn. Men av det regn som kommit så räckte det tydligen till att rulla sig fullständigt leriga!
    Att stå och borsta, ens i sadelläge, var bara att ge upp. In med dem i duschen. Gud välsigne att man bor i ett stall med riktig duschspilta numera.
    Min planerade ridning blev av baden kraftigt försenade. Dessutom hade jag lyckats blöta ner mina ridbyxor. Bytte om till ett par jeans jag hade. Och fy, de var inte sköna att sitta i sadeln i visade det sig.
    Red ut med Pernilla på Lilla U med Waggie och Bell. Vi provade nya ridvägar för att hitta backar att klättra i. Bell hängde inte riktigt med som hon brukar. Vi fick ofta vänta på henne. Hon är åtta år nu. Börjar bli gammal? I helgen ville hon inte ens spela fotboll vilket var det roligaste hon visste när hon var liten. Medlemmar i familjen vill vi ska köpa en till hund. Men jag som har hunden om dagarna tycker det räcker bra med Bell.
    Hemma i stallet igen sadlade jag om Waggie till damsadel. Tränade lite intensivt i ridhuset med mycket galoppvolter och byten. Vilken idiotisk uppfinning damsadeln är egentligen. Men lite kul är det att kunna.
    Bell var för trött för mer ridning. Så jag red ut samma sväng plus lite till med Pijano. Och cirka en halvtimme från stallet så började det helt plötsligt att VRÄKA ner. Jag och Pijano blev alldeles överrumplade. Regnet gick över och jag fortsatte. Men när vi kommit till den stora klätterbacken så började det igen. Och höll i sig med råge! Jag trodde Pijano inte skulle bry sig så mycket – han är ju en häst – men han smet in och stannade en stund under ett träd. Hela vägen hem var han klart besvärad över att ha regnet i ögonen för han vände på huvudet hela tiden.
    Själv så var jag rätt OK tills jeansen gav vika och det började rinna floder med vatten innanför byxorna. Jackan som brukar vara tät för vanligt regn höll inte heller. Vi var som två dränkta katter när vi kom tillbaka. Inget läge att träna damsadel igen då. Får ta det med honom en annan gång.
    Kände mig rätt trött i bilen på väg hem. Trött? För att ha ridit två hästar? Det är väl inget att bli trött av.
    Men tydligen var klockan halv tio när jag kom hem så hästbadningar och ridturer hade verkligen tagit ut både sin tid och kraft. Jag hade planerat att skriva klart på de sista kapitlen på ridboken till Min Häst under kvällen. Har skrivit fram till nu sedan jag kom hem. Men oj, nu är klockan midnatt … Det är ju en dag imorgon också.

Den 20-åriga kvinnan var ute och red.
Då skrämde en framrusande hund ner hennes häst i diket.
Nu polisanmäler kvinnan hundens ägare.

Det skriver VLT.se

En lösspringande hund skrämde 14-åriga Lina Landströms häst när hon var ute och red i förrgår vid golfbanan.
 Lina kastades av hästen och fick en hjärnskakning när hon slog i backen.

Det berättar Gefle Dagblad

   
Min stallkamrat Tor är så oerhört imponerad över Bells arbetsinsatser i stallet.
    – Se hur hon går runt och kollar in i boxarna att alla hästarna är på sin plats. Det är så roligt att se hur hennes lilla huvud arbetar, tycker Tor.   
    Bell är ju avlad vallhund. Hon tar sin uppgift med att ta in hästar från hagen på stort allvar. Följer med ut till hagen och in till boxen för varje häst. Hela Lennartnäs ( typ 40 hästar eller mer?).
    – Har du sett att hon kikar in i dörrspringan på varje box när jobbet är klart. Ingen har gett henne order, men hon har full koll på varenda häst. Hon är ordningsvakt här.

(Bilden är från i julas, därav rosetten. Men det är just så där hon går och kikar upp på varje häst. I detta fall kollar hon in Waggie.)