Har haft olika dialoger om olika ridtekniker. Jämfört den gamla skolans dressyr med dagens sporthästar. Nacken ska vara högsta punkt. Det är alla överens om. Allt tar tid och ridning kommer bakifrån och framåt. Vi verkar vara rörande överens allt från Erik Lette till högsta chefen på Spanska Ridskolan i Wien.

Men ändå så ser man ju tydligt hur hästarnas form är olika om man jämför OS på 1950-talet och OS på 2000-talet. Varför då? Erik Lette menar det beror på utvecklingen till dagens sporthästar. För beömningen är densamma säger han.

Jag skriver gärna en artikel om rollkür. Vilket jag fått flera förfrågningar om. Men jag vill ta reda på mer fakta än bara se på de bilder med ihoptryckta nackarna. Vilket ju ärligt talat inte ser så tilltalande ut.

FEI hittar inget i metoden som innebär djurplågeri. Jag har frågat efter att få ta del av deras utredning. Dock så är det helt klart en plåga om det skulle göras på en häst som inte under flera år stretchat nacken för att hästen lätt ska kunna göra denna böj. Det är heller inte beroende på kandaret för det kan lika gärna ridas på träns.

Så jag avvaktar lite med att skriva om rollkür. Har aldrig prövat eller ens sett rollkür live. Så jag känner att jag vill sätta mig in i saken mer i så fall och inte bara ”tycka” en massa saker.

Idag har jag ridit Pijano utan stigbyglar och Raffe barbacka. Utmärkt balans och sitsträning med andra ord! Kände i benen redan på väg hem från stallet..

Fick inspiration av Lotta Björe som jag red lektion för på Aspvik för någon vecka sedan. Hon frågade alla hur ofta de rider utan stigbyglar. Varje månad kunde jag svara med gott samvete. Fast Lotta tyckte man borde rida så varje vecka!

Raffe är som en gunghäst att sitta på. Är hur mysig och bekväm som helst. Inte minsta kantig nån’stans. Han har också så mjuka gångarter och är så snäll att man egentligen rider lika bra utan sadel som med.

Red båda två på enkelt träns och utan sporrar. Känns bra ibland att skala av allting och bara vara naturlig. Ibland rider jag i full mundering som man ska ha när man tävlar. För det behövs ju att allt känns bra att rida på. Man ska ju inte sätta på ett kandar precis när man ska tävla som hästen inte blivit riden på. Det gäller att man har provat ut rätt utrustning som passar just den hästen. Men så när jag gjort det tycker jag det kan vara skönt att bara sätta på en sidepull (träns utan bett), rida barbacka och se efter att rörelserna sitter där de ska – utan några som helst”hjälpmedel”.

   
Tina ville ha ett spanskt kandar till Raffe. Onödigt att köpa tyckte jag då jag har flera iberiska. Då Waggie i alla fall inte kommer att ha någon större nytta av sitt som pensionär så provade jag i första hand hennes.
    Det passade utmärkt som ni kan se. Raffe gillade också att bli riden på det. Han trivdes bra med bett och allt.

   
Frågade Tina om Raffe hade fleecetäcken. Jo ett trasigt och ett han ärvt som var för stort.
    Jag gick genast igenom vinden och hittade flera utmärkta små fleecetäcken som Pijano och Florint haft. Valde ut ett brunrutigt och ett mörkgrått med svarta kanter. De passade båda på lilla Raffisen. Så nu har han dem + det röda fina med guldkanter jag köpte som ”fintäcke”.
    Tina berättade hon ville köpa ett spanskt kandar till Raffe. Jag sa att jag har redan sådana till mina hästar och hon kan väl pröva dem. Waggie ska ju inte ha sitt mera antagligen så då kan hon ju låna det.
    Det ville Tina. Så jag ska ta med Waggies iberiska kandar nu till Raffe får vi se om det passar.