Fick äntligen chansen att få en egen pratstund med Tomas Torgersen – ansvarig för hela Göteborg Horse Show samt före detta sportchef på Svenska Ridsportförbundet. Tomas avgick ifrån sin tjänst som sportchef före jul, men ännu finns ingen ersättare.

– Att vara sportchef är en livsstil. Jag fyller 50 snart och har varit sportchef i 6 år, förklarar Tomas.

Han nekar till att avhoppet beror på hans nya kärlek sedan två år.

– Nej det är snarare tvärtom. Förr bodde jag ju här i Göteborg och skötte mitt uppdrag härifrån. Numera bor jag med Marie i Västerås, nära Strömsholm.

Men han kommer att fortsätta att stå som arrangör för de stora tävlingarna i Scandinavium. Det låter ju lovande. I år drog tävlingarna dessutom 4.000 fler personer än förra året. Så det är bara att gratulera.

Sverige tog hem segrarna båda hoppningarna på fredagskvällen. Först genom Svante Johansson – Classic Lady i 1,40 och därefter Niklas Arvidsson – Miss Jacson i 1,45.
Jag vet inte om Svante har en förkärlek till små hästar. Men liksom hingsten Saint Amour är lilla skimmelstoet Classic Lady också av mindre storlek. Niklas är här med fina hästar. Men jag saknar att han inte har med sig någon av Lene Nissen Lembkes hingstar?

Resultat 1.40-hoppning i två faser: 1) Svante Johansson, Sverige, Classic Lady 0+0 fel 28,70 sek 2) Jur Vrieling, Holland, Nerina 0+0 29,07 3) Alexander Zetterman, Sverige, Laetitia 0+0 29,13 4) Geir Gulliksen, Norge, Lord II Z 0+0 29,39 5) Niklas Arvidsson, Sverige, Cyklon 1083 0+0 29,59

1.45-hoppning i två faser: 1) Niklas Arvidsson, Sverige, Miss Jacson 0+0 fel 27,35 sek 2) Rolf-Göran Bengtsson, Sverige, Casall la Silla 0+0 28,38 3) Jur Vrieling, Holland, VDL Emmerton 0+0 28,58 4) Kevin Staut, Frankrike, La Prestige St Louis 0+0 28,62 5) Henrik von Eckermann, Sverige, Lamour 0+0 29,68

Det är en fråga som Rix FM brukar ställa i sina intervjuer. Jag vet precis vad jag skulle ha svarat: Oavsett vad som händer så är det handling som gäller. Men efteråt när jag klarat av det, så kommer reaktionen.

Hur jobbigt det än var så tog jag hand om allt och gjorde vad som måste göras när jag misste Waggie. Självklart jätteledsen men jag har skött mitt jobb, min vardag, mina andra djur – allt -. Har till och med åkt till Mads och jobbat och ridit utöver det. Han bjöd mig på god lunch förra veckan och det var första gången som jag ätit så mycket som en halv portion vid en måltid på två veckor. I övrigt har jag levt dygnet runt på bara äpplen.

Somnar sent, vaknar tidigt. Precis som Björn Skiffs sjunger i ”Det blir alltid värre framåt natten”. Fast i mitt fall handlar det inte om någon kärlekshistoria. Eller nu har jag väl fel: Sången handlar ju om en person som mist sin kärlek, sin livspartner. Det har ju jag också gjort. En livspartner som jag haft och älskat i tio år. Så det är väl ingen skillnad alls överhuvudtaget.

Ingen skillnad för mig i alla fall.

Förre Volvochefen Pehr G Gyllenhammar har alltid intresserat sig för ridsport. Förr genom sina döttrar. Men nu har han träffat en ny hästtjej. Hans nya kärlek är skånska sportjournalisten Christel Behrmann, specialist på ridsport.

Fuxvalacken Opal är hennes största kärlek.
Och han har redan konkurrerat ut två mänskliga rivaler.
– De blev svartsjuka. Karlar blir så jäkla needy, suckar Marita Thorsén.

Igår hade Aftonbladet en rätt kul artikel om hästar och relationer. Vi är nog många hästtjejer som känner igen oss.

Vinner Sundsvallstjejen Åsa Banér Skånebonden Per Larssons hjärta?
Hon är i varje fall en av fyra tjejer som kämpar om hans kärlek i dokusåpan Bonde söker fru i höst.

Det rapporterar Sundsvalls Tidning.