Det här fina kortet togs på de små buskillarna Gizmo och Oliver ute i snön på juldagen. Ljuset var så fint precis just där. Det gula skenet från lyktorna lyste vackert i deras ljusbruna pälsar.

Har träffat en jättetrevlig kille! Förutom att han är så himla trevlig så är han också en skicklig ryttare. Vi har träffats flera gånger förut och tränat hoppning för Erik Berggren. Men aldrig umgåts. Efter att vi råkat på varandra oftare och oftare började vi att prata lite. Men under lång tid bara att man självklart hälsar på bekanta när man träffar på dem.

Så en dag stod han vid ridbanan och tittade på en ryttare som red. Jag gick fram och hälsade och vi sa något om hans häst. Han var dock hela tiden koncentrerad på hästen på ridbanan och kommenterade det han såg. Då helt plötsligt ”upptäckte” jag honom och började prata med honom ”på riktigt”. Visst jag hade ju sett att han kunde rida. Vi har ju tränat ihop. Men när jag hörde hans kommentarer om ryttaren (vilket är en duktig ryttare hon med) så blev jag riktigt intresserad!

Att vi hade så mycket gemensamt hade jag aldrig tänkt på! Inte bara att vi gillar hoppa, utan varenda detalj inom ridningen. Jag är fullständigt allergisk mot folk som sitter och drar hästarna i munnen. Först för att jag tycker synd om hästen. Sedan för att det är fel. Ridning ska komma bakifrån och hästen ska söka sig fram till bettet vilket ryttaren då lätt erbjuder. Och hur många gör det? Majoriteten gör tvärtom: de drar i tygeln för att passa in på hästen. Varenda liten detalj kan vi diskutera.

Ja, kortfattat så har den här killen hur många bra egenskaper som helst. Dessutom har han ingen flickvän…

Men det är också en bidragande orsak till att han helt plötsligt kan bli mer en riktig vän. Att jag aldrig behöver tänka på vad jag säger eller uppför mig i hans sällskap. Kan skämta och skoja och det kan aldrig misstolkas.

Sådana här killar (har två vänner sedan tidigare) upplever jag ungefär som ”valacker”: De har en mans alla fördelar utan att ha en mans alla nackdelar!

    Kände för att få sällskap i natt. Bjöd därför upp Oliver och Gizmo att sova i min säng. De sover vanligtvis i köket. Att ha dem i sängen har inte varit riktigt aktuellt då de inte är helt rumsrena under hela natten.
    Men det gick bra. Hade trott de skulle väcka mig. Men de tar hänsyn till att jag sover. Precis som Bell gjorde. De ligger snällt och men så fort jag börjar slå upp ögonen så är de där direkt och önskar god morgon med pussar och viftande svansar.

Killar är ovanliga inom ridsporten. Så vad göra? Varför inte en riddarridskola?

Läs mer i Göteborgs Posten

  
En av dessa små knyten är Bowie från Brouides kennel.
 Fick frågan vad det är för ras på lilla Oliver: shetland sheepdog, samma ras som Bell. Blev mycket förtjust i den hundrasen tack vare henne. Men för att inte hela tiden jämföra den hunden med henne så blir det två hanhundar från olika kullar och de är inte av samma färg som Bell utan ”fux” (sober på hundspråk?).
    Det finns fler i släkten som blivit förtjusta i Bell. Hon är direkt anledning till att Eli och Erling köpte Henry. Så med alla viljor inom familjen blev det så att Oliver rekommenderats av Henrys uppfödare och nästa lilla kille (han kanske ska heta Bowie) kommer från Bells uppfödare.
    Det känns konstigt att inte ha Bell längre. Jag var så van vid henne och det gick så fort när hon försvann. Det känns lite som farmor: man har med sig henne ändå i olika situationer. Christina i stallet säger samma sak; att hon kan känna Bell följa med henne gå ut med hästarna.
    Det är väl så som folk tror att det spökar. Man tycker man känner av den man älskar för att man tänker på den så starkt att det blir verkligt.

Ridläger är en vanlig och populär sommaraktivitet. Främst för tjejer, men också för killar. På Allégården i Vittskövle tar man klivet fullt ut och ordnar läger enbart för killar.

Läs mer i Kristianstadsbladet.

Varför väljer man att tillbringa all ledig tid i ett stall? Och varför är det så få killar som hänger i stallet? Det undrade Tonår och träffade Gabriella och Elin, som väljer bort datorn, kompisar eller shoppa. De mockar hellre.

Artikel i Gefle Dagblad