– Kan det verkligen få vara så här? Det frågar sig Jennie Blixt vid Vansbro Ryttarsällskap sedan ridskolehästen Kintus fått vänta i timmar på veterinär då han blev liggande i svåra plågor.
 Närmaste distriktsveterinär fanns då i Hedemora, 13 mil bort.

Artikel idag att läsa om problemet i Dalarnas Tidningar.

En 5-årig häst som skulle medverka i unghästklasser på helgens nationella hopptävlingar i Gävle dog på tävlingsplatsen. Hästen drabbades av kolik natten till fredag och avled på morgonen.

Iusch! Man kan läsa hur det gick till på tidningenridsport.se

    Åkte till stallet och började plocka med prylarna. Hämtade in en skottkärra för att mocka. Tor stod i sin box men var inte lika ”hejig” som han brukar vara. Efter en stund vinkar han lite diskret och jag förstod det var något speciellt han ville säga.
    – Lill vita ponnyn har gått bort, säger han tyst. Han fick tunntarmsomvridning. De körde in direkt till Ultuna men veterinären fick ta bort honom.
    Neeej!!
    Stackars lilla ponnyn! Tarmvred som gör så fruktansvärt ont. Och stackars lilla flickan som har honom. Hon är så duktig och tar hand om honom. Hon är inte värd det här!
    Dagen som hade känts ganska okej fick ett stort, tungt moln över sig. Jag blir så himla illa berörd. Fick bokstavligt svårt att andas för att luften kändes så tung.
    Tänkte på Waggies kolik för några veckor sedan. Känns som ingenting mot det här. Vilken tur hon hade i alla fall att det ”bara” var vanlig kolik.
   
    Jag skänker Er min tanke och känner med er i den stora sorgen. / Eva

    I mitt tycke ska hästarnas bästa alltid gå först. Det är för deras skull man fodrar, sopar rent på logen och harvar ridbanan. Tyvärr delar alla inte min uppfattning utan tycker det är ”så jobbigt” om de måste gå två steg och lägga höet under vattenkoppen istället för att slänga det innanför dörren, fylla på vatten i hagen även om man ställt ut en dunke, ta av ett par boots om hästen har benägenhet att trampa sig om den har broddar… Ja. Allt verkar vara ”jobbigt” till slut. Varför håller de på med hästar då?
    Jag kan inte tycka och kommer inte att lyckas övertalas om att det viktigaste, det är att det ska vara så lätt som möjligt för den som fodrar. Inte vad som är bäst för hästarna. Hästar är individer. Alla kan inte skötas om som på ”löpande band”. En häst kan inte stå på halm, en annan är allergisk för hösilage, en tredje rullar sig och fastnar i grimman så han måste vara utan grimma i hagen, medan den fjärde är omöjlig att fånga om hon inte får ha grimman på sig…
    Ja listan kan göras lång. I ett kollektivstall ska alla hjälpas åt. Där betalar man inte någon för att göra vårat jobb. Det trista är att det är alltid samma personer som gör allt det som vi inte betalar för: mockar och skottar ridbanan, sopar logen, städar sadelkammaren…
    I ett fullskötselstall betalar man för dessa saker. Då förväntar man sig att det finns kompetent personal som ger hästarna rätt foder av rätt mängd, att foder beställs i tid så att hästarna inte ska utsättas för onödiga foderbyten, att de släpper ut rätt häst i rätt hage och dessutom kan hantera hästar på ett säkert sätt utan att tappa och trassla in dem i eltråden. Sådana saker.
    I båda fallen anser jag att det är hästens väl och ve som man ska ta hänsyn till först. Jag skiter fullständigt i om man ”varit så stressad så man gjorde fel” eller så ny att man inte fått ordenliga instruktioner.  Det får inte bli fel. Att ge en häst fel foder kan få ödesdigra konsekvenser! Man har hand om andra individer, precis lika mycket som om man jobbar på dagis eller inom sjukvården.
   

   
Hade distriktsveterinären ute hos Waggie på dagen igår. Tove hette hon och hon gjorde grundlig undersökning av hästen! Kändes verkligen skönt.
    De behandlingar den stackars hästen fick genomgå var dock inte lika sköna =(. Först skulle veterinären ge kramplösande. Det är väl inget konstigt. Bara det att Waggie har bara en ven på halsen. (Den andra är förstörd. Hon har ärrbildningar och har förmodligen stått med kanyl. Hon hade det när jag köpte henne.) Den andra venen har hon bråck på. Därför måste man sticka henne på venen bakom armbågen vilket är mycket krångligare.
    Tur att hon är så himla SNÄLL!! Veterinären gjorde sedan en rektalundersökning medan jag stod och höll henne i bara grimman. Waggie grimascherade och höll på att tappa balansen. Men hon stod snällt.
    Så skulle veterinären slanga henne. Vi ställde henne i boxen och då hon är så svår att sticka plus att hon är så snäll så valde vi att pröva utan lugnande. Lotta kom och hjälpte till. Waggie var jättenäll när slangen fördes genom näsborren ner genom strupen. Veterinären slangade fem liter vatten och parafin genom slangen.
    Sedan skulle Waggie röra på sig och matas för hand varannan timme tills idag. Just nu är hon ute i hagen med Pijano. Så jag har haft fullt upp och behövde sova lite också…
    Nu ska jag åka ut till henne igen och kommer inte att kunna skriva till er förrän ikväll tror jag.

    Igår var det någe strul med nätet. Det gick segare än att någon hade stoppat ett tuggummi i sladden. Helt omöjligt att försöka göra något på internet.
    Idag har jag haft fulllt upp med sjuka djur. Gizmo har fått diarré lilla stackaren och det bara rinner om honom!
    Så fick Waggie helt plötsligt akut kolik på eftermiddagen. Hon hade varit hur pigg och glad som helst kl tio i fyra, för att en timme senare slänga sig runt i boxen, flema och vägra varken äta eller dricka.
    Fick tag i distriktsveterinären. Hon skulle ut på ett fall men kunde komma efter det. Men Waggie han bli bättre så vi hade telefonkontakt och hon var beredd att åka ut om hon skulle bli sämre.
    Var sista vändan och kollade henne och var ute och gick halv elva. Hon har inte rört vattenhinken eller melassen. Hö skulle hon inte ha sa veterinären och jag har skrivit stora varningsskyltar överallt att hon inte får äta havre på ett par dagar. Nu står hon lugnt och avslappnat i boxen och när jag går in till henne lägger hon huvudet i min famn och vill kela. Men när jag bara skulle känna på magen la hon öronen bakåt direkt och visade att ”aj aj, rör inte där!”.