Vi är värsta konkurrenter inne på banan. Men äkta vänner med stor respekt för vandra utanför. Det klickade direkt mellan mig och polska damsadelmästarinnan Danuta Kononczuk när vi träffades för första gången förra året. Ännu gladare var vi att återse varandra i år igen.
– Du kommer att vinna guldet i år, sa Dana. Du har bättre häst än mig. Jag har en yngre häst med mig i år.
– Inte alls säkert, svarade jag. Pijano kan få för sig något hyss och då är det kört.
Vi fortsatte sedan med att tycka den andra är så vacker, söt och skicklig. Många kvinnor som tycker så om andra kvinnor är istället elaka mot dem och uppskattar inte alls konkurrens! Sådant beteende kan jag varken förstå eller acceptera!! Om någon är bättre än dig, varför bli osportslig och elak mot den personen?? Varför kan man inte glädjas åt andras framgångar?
Dana är professionell ryttare som tävlar Intermediere och S:t Prix George Dressyr. Hon är särskilt inhyrd av det polska statsstuteriet Janow Podlaskii att rida deras hästar (endast hingstar). I år red hon hingsten Eol i damsadel, traditionell kostym och Allroundchampionatet.
EM i damsadel gick i två omgångar. En på lördagen och en på söndagen. Pijano och jag vann på lördagen och ledde alltså inför den sista och avgörande ritten på söndagen. Jag hade kontrollerat schemat med starttider på lördag kväll och sedan direkt när jag kom på söndag morgon. Under söndag förmiddag red jag crossen som jag vann.
Behövde hålla blodsockret uppe när jag rider så internsivt så efter det gick jag till kafeterian och åt ett par pannkakor. Precis när jag ätit klart kom Louise och sa att de flyttat på damsadeln från 13.00 till 12.30. Jag gick direkt och började göra iordning Pijano.
Men hur snabbt jag och Louise än försökte så hann jag inte in på banan i tid. Louise blev alldelse ifrån sig och försökte stoppa dem från att stänga dörrarna och utesluta mig. Jag kom inrusande med Pijano på banan utan att ha fått ordning på kjolen, glömt att sätta på mig handskarna.. Men stress är inget problem för mig. Jag ställer om direkt med ett leende och rider utan att det bekommer mig det minsta. Pijano som är van vid sin matte bryr sig inte heller. Så ritten vi gjorde blev alldeles utmärkt.
Hade baktanken att nu får jag inte guld pga av min usla entre´. Och tyvärr fick jag rätt. Pratade i slutet av dagen även med domaren. Han bekräftade att Pijano skulle ha vunnit men då de bedömmer helhetsintrycket så kunde de inte ge mig guld. Men silver åtminstone. Så är det ju. Domaren gjorde vad han kunde. Men det känns BITTERT att missa ett EM-guld på grund av att komma för sent till en start.
Lene Nissen Lembke hade läst på nätet att jag tagit EM-guld i hoppning på terränghinder och ringde för att gratulera. Hon reagerade direkt och sa att så får en arrangör inte göra! Min kompis Marita Rasmusson säger ordspråket:
– ”Second place, forst loser”. Det är en sak att kämpa som tusan och lyckas på en placering. Men att vara den som egentligen skulle ha vunnit och sedan förlora är en helt annan sak.
– Du ska vara stolt över att du har ett guld, tycker andra.
Nej. Är inte stolt över att komma hem med ett guld och ett silver som borde ha varit guld. Titta på bilderna på mig och Dana. Jämför skolade Pijano och mot den yngre Eol. Jag är inte det minsta missunsam mot Dana. Det är jag abslut inte! Hon är väl värd vinnare. Men arrangören vet jag inte vad jag ska göra med. Är besviken på att de hittar på egna regler hur som helst så man kan drabbas på det här sättet.