Emmas mamma Johanna var med och fotograferade när Pijano och Uro hälsade på korna. Båda hästarna fick riktiga kopussar på mulen. Se vilket härligt bildspel det är mellan hästar och kor. Både Pijano och Uro kunde gärna tänka sig flytta in i ladugården tillsammans med dem =).

Det bor kor på gården i Knivsta. De andra hästarna (förutom Pijano förståss för han diggar såklart kossor) tycker inte alls om dem. Men en häst är fullständigt FASCINERAD av kor. Vilket inte är så konstigt med tanke på att han är avlad i antal hundratals år för tjurfäktning:

URO.

Koskötaren Peter jämförde Uro direkt med sin Australienska vallhund. Hästen har full koll, öronen spetsade mot och följer mer än intresserat precis allt som har med korna att göra. Ja precis som hunden är avlad för att valla boskap så är även denna häst avlad för detta. Det sitter i honom, oavsett om han aldrig sett en ko tidigare eller inte.

Uro fullständigt DRAR sig mot korna. Han försöker gå bakom deras ladugård och vill inte alls rida ut på den fina rakbanan som de andra hästarna tycker är jättekul att få galoppera på. Nej då. Inte ens det nyfödda fölet och brunstiga ston går upp mot en flock äkta KOR!

– Jag ska inte släppa ut dom!, konstaterade Peter förskräckt när han såg Uros enorma ko-intresse.

Måste få till att ta med mig kameran så ni får se honom när han står och ”stirrar” på dem. När jag försöker gå hem till stallet igen blir han jättearg och protesterar våldsamt. Så till den milda grad att han ställer sig på bakbenen och vevar i luften. Att jag lutar mig fram och försöker dra/hänga ner honom i tygeln bryr sig den starka hingsten inte ett dugg om. Så han får lugna sig lite ett par dagar innan jag förstör en kamera (och kanske mig själv).

Idag åkte jag och Raffe hela vägen från Sigtuna till Okna Ranch i Sörmland. Vi skulle träna med kor tillsammans med Cecilia Hansson och Ruby Glow. Raffe har aldrig tränat på kor förut och Tina sa att han var rädd för kor!

Det var han inte alls det visade det sig. Tvärtom gick han nyfiket fram till dem utan minsta rädsla. Göran lät för säkerhets skull Ruby vara kvar inne i ringen då han ju har stor vana vid det här laget.

Precis som för de andra hästarna första gången så fick Raffe börja med att följa efter en kalv. Göran släppte in dem en i taget. Som ryttare ska man visa kalven för hästen så den hela tiden kan se den och rida precis bakom. När kalven skrittar ska hästen skritta. När kalven travar ska hästen trava. När kalven galopperar så galopperar också hästen. Till en början fick jag rida allt det. Men efter några kalvar började Raffe förstå vad det gick ut på och jag kunde låta honom mer och mer sköta det själv.

– Se vad han tänker. Vad det går runt där inne i huvudet, berömde Göran.

Jag red inte alls lika länge som Cecilia. Men så har Raffe inte full tävlingskondition heller som Ruby har. Bättre att han inte blev uttröttad och skulle ha tyckt det var jobbigt att springa efter kalvar. Nu slutade jag i god tid precis lagom som han förstått uppgiften och gjorde den bra.

Vi bestämde att vi ska dit om en månad igen. Jag är säker på att Raffe kommer fortsätta att utveckla sig som ko-häst =)

  Jag skrev i ett blogginlägg i vintras om att jag nog provat allt man kan göra med en häst i ridväg förutom distans och monté med Pijano. Just dessa två lockar inte heller. Vad finns det nu kvar att hitta på?
    Jo två saker hade jag inte provat så nu ska vi göra det i sommar: teampenning (koklass) och tornéspel.