Har varit i stallet från morgon till kväll idag. Red ut långtur på Pijano på förmiddagen. Han har fått vila efter han kom hem från Österrike och han uppförde sig inte direkt som om han behövt någon vila. Det var snarare JAG som inte orkade rida…
    En häst kan vara fysiskt spänd eller mentalt spänd. Eller båda delarna. Pijano var inte det minsta stel eller spänd i musklerna. Men däremot var han så stallmodig att det inte var någon idé överhuvudtaget att rida annat än ut och släppa på de menatala spänningarna. Han var så laddad att han inte skulle ha kunnat koncentrerat sig på något arbete i alla fall. Sådana hästar ska man ut och långtrava med. Det har gamla farbror ”Ludde” lärt mig. ”Ludde” tillhör skalan av de få gamla hästgubbar som fortfarande finns kvar idag. Och den kunskap som de tar med sig i graven är ovärderlig. Därför har jag alltid lyssnat med stora öron på honom. För det han inte kan om häst, det är inte värt att veta, brukar jag säga.
    På eftermiddagen tog jag samma tur med Waggie. Hade egenligen tänkt ta en kortare tur med henne och sedan rida lite markarbete. Men hon kändes lite seg och då tänkte jag att det inte passade henne att jobba idag. Under ridturen piggnade hon dock på sig mer och mer och på slutet var hon rejält framåt! Så gamla gumman var inte det minsta trött när hon kom hem till stallet =)
    Imorgon ska en stallkamrat som haft media i skolan hjälpa mig och ta bilder till min nästa bok. Några bilder när författaren själv rider är ju bara roligt, och ger viss trovärdighet om jag själv får tycka. Jag tänkte jag skulle visa skritt- och galoppiruetter på Waggie och piaff och passage på Pijano. Dock funderar jag på om mina rosa och ljusblå träns med schabrak och benskydd i samma färger passar in i en dressyrbok…? Någon som har synpunkt på det får gärna höra av sig och tycka till!!