Sedan 11 år tillbaka har Marianne Lilja Wittbom varit VD och ägare till bolaget Industriarmatur-ARI i Göteborg, som sysslar med ventiler och styrsystem för ventiler inom fjärrvärme, VVS och industri. Nu byter hon bransch och blir Flyinges nya VD.
 
– Det är dags att gå vidare och ta tag i nya utmaningar – jag älskar nya uppgifter och att göra affärer. Att få arbeta på Flyinge i en så passionerad miljö med människor som älskar det de arbetar för, blir en ynnest. Jag är väldigt glad över att få den möjligheten, säger Marianne Lilja Wittbom.
 
Själv har Marianne Lilja Wittbom en gedigen hästbakgrund och har haft egna hästar sedan barnsben. Under 70-talet red hon i juniorlandslaget i hoppning och som senior har hon tävlat dressyr upp till Intermediaire I. Men det är som hästägare som hon har haft sina senaste framgångar, med flera vinster i Unghästchampionatet på Flyinge och i Scandinavian Open. Hon har för närvarande två hästar som båda står i Tyskland – den ena hos den kände tyske dressyrtränaren Jonny Hilberath. Marianne tycker att det är viktigt att det finns en viss hästkunskap och förståelse för den verksamhet hon ska leda. Detta för att bland annat underlätta kommunikationen och kunna göra ett så bra jobb som möjligt.
 
I grunden är Marianne utbildad lärare och har arbetat som gymnasielärare. Fortfarande har hon ett ben i skolvärlden och intresset för samt kontakterna med skolan har hon behållit genom åren. På Handelshögskolan i Göteborg tog Marianne en MBA (Master of Business Administration) och genom sina yrkesroller har hon en stor erfarenhet av att driva bolag och genomföra förändringsarbete.
 
Marianne Lilja Wittbom vill förtydliga de två kärnområden som hon bedömer att Flyinge är riktigt bra på – avel och utbildning. Men det är hela produkten Flyinge ska stärkas för att bli attraktiv i kundernas, medarbetarnas och övriga intressenters ögon. Hon vill tillföra ny energi och nya infallsvinklar. Att hon blir den första kvinnliga VD:n i Flyinges snart 350-åriga historia, tycker Marianne känns positivt:
 
– Jag har varit första kvinna i flera olika sammanhang eftersom jag jobbar i en teknisk bransch med många manliga förtecken och jag drivs av mångfaldsfrågor.
 
För närvarande bor Marianne med man och dotter i Göteborg. Familjen planerar att flytta ner till Skåne och har redan börjat leta hus runt Flyinge. Hon kommer successivt att börja delta i arbetet på Flyinge, men på heltid att vara på plats från mitten av september.

Rekryteringsarbetet kring en ny VD till Flyinge AB har pågått intensivt under hela våren. Arbetet har skett i flera steg och det fanns många kvalificerade kandidater för tjänsten.
 
– Vi är oerhört glada att knyta Marianne Lilja Wittbom som VD till Flyinge AB, säger styrelseordförande Stefan Johanson. Hennes starka drivkraft tillsammans med bland annat dokumenterade praktiska kunskaper kring företagsverksamhet och förändringsprocesser gör att vi ser henne som mycket lämplig för uppdraget.
 
Fredagen den 9:e juli kl 13.00, finns det möjlighet att träffa Marianne Lilja Wittbom i Flyinges monter, på Falsterbo Horse Show.

(Info och foto från Flyinge)

”Lärare gör så att små räknas”

Jag vet inte vem som myntat detta. Jag hittade en liten skylt i en presentbod i Vällingby när jag körde förbi där. Kunde inte låta bli att köpa skylten till mig själv i present. För det är precis det som mina ridelever brukar berömma mig för: Att alla räknas!

Eva

I föregående inlägg skrev jag om skillnaden mellan kvinnliga och manliga elever. Nu tänkte jag ta upp ämnet skillnaden mellan kvinnliga och manliga instruktörer. En manlig elev till mig kom en gång och sa:

– Eva. Du är så himla duktig! Enda problemet är att du är en kvinna. Hade jag som man stått och sagt de här sakerna hade varit mycket lättare. Genom att du är kvinna och undervisar andra kvinnor så måste du vara så mycket bättre hela tiden.

Tyvärr har han helt rätt. Automatiskt kan han få kvinnor att lyssna bättre på honom bara för att han är man. Inte alltid. Men som han sa ”det kan underlätta”.

I frågan om vilken tränare man rider för så vill jag att eleverna ska vilja rida för mig därför att de tycker jag är en bra tränare. Om de vill rida för en annan tränare så ska de självklart göra det! Men när den andra tränaren har mindre utbildning, mindre tävlingsmeriter, mindre erfarenhet… Ja ingenting den tränaren kort och gott har är mer än vad jag har så känns det inte helt ”rättvist”. Men tränaren har en sak jag inte har: Han är Man.

Han behöver inte vara lika bra som jag. De har inte ens frågat om hans meriter, utbildning, erfarenhet osv. De kan rida och lyssna på vad han säger ändå.

Så detta faktum i vårt annars så jämnställda feministiska samhälle beror överhuvudtaget inte på några män. Det beror på kvinnorna.

Jag undervisar ju sedan flera år i ridning och hästhantering. Upptäcker då hur mycket jag själv både lärt mig, och direkt tagit efter, mina egna tränare. De jag pratar (skriver om) är: Ingvar ”Ludde” Lundin,Ted Nätterqvist, Inger Höövik, Lotta Månsson, Christina Drangel, William ”Wille” Borggren, Erik Berggren samt Mads Hendeliowitz. Jag tar lite av varje person av dessa till en ”egen” mix allt efter behov.

Det är dels saker som har att göra med deras personlighet. Dels hur de undervisar och övningar som jag lärt mig av dem. Jag kan ge några konkreta exempel som jag har tagit efter mina förebilder:

”Ludde”(kunskap om hästar samt hoppning): Jag känner mig oerhört tacksam för att få ha upplevt en av dessa gamla ”kloka gubbar”. Som det tyvärr inte finns så många kvar av längre. Det Ludde inte kan om hästar, det behöver man inte kunna, brukar jag säga om honom. Jag hade förmånen att få stå i hans stall under flera år på 90-talet. Jag nästan ”förföljde” honom i allt han gjorde. Hans fantastiska kommunikation med hästar hade jag aldrig sett tidigare! Tex hade han löshoppning i hel korridor. Inga personer fick vara i manegen förutom hans själv och ibland ev en till på ena korsidan som fick stå där och endast göra exakt vad han sa. Inga springande människor, inga havrehinkar, ingenting. Bara han och hästen – som var helt lös – och man såg inte ens vad han gjorde. Jag blev otroligt imponerad!! Det han gjorde som jag också lärde mig var hans position i förhållande till hästen. Han lät mig (inte på en gång) få gå med honom och visade hur han backade undan för en het häst för att inte driva på den ännu mer. Tvärtom gå emot en häst som behövde gå mer framåt. Så fick hästarna hoppa ett par varv. Stanna på ena långsidan medan han byggde om hindret och sedan hoppa igen. Han höjde aldrig en röst eller pisk.

Ted (hoppning): Varje elev och häst är lika mycket värda. Han engagerar sig precis lika mycket i en liten tjej på en häst som hoppar 1 m och aldrig kommer att kunna hoppa högre heller. Som han gör för en tävlingsryttare på ett svårklassämne. Och han har hur mycket tålamod som helst. Inte minst för att svara på alla miljoner frågor (från en elev som mig som alltid vill veta och fråga om allt).

Inger (dressyr): Det bästa med Inger är att det är så himla KUL att rida för henne! Hon är alltid så positiv och får verkligen fram glädjen med ridningen. Och det är ju egentligen därför man håller på med det här, eller hur – för att man tycker det är så himla kul.

Lotta (centrerad ridning): Lotta är utbildad i centrerad ridning hos Sally Swift i USA. Hon förklarar mycket i hur man ska tänka i olika saker. Att man ska föreställa sig bilder så gör man det själv omedvetet med sin egen kropp. Ex tempoväxlingar: Tänka UPPFÖR backen när man ska öka tempo: ”Ja ta i då så du kommer upp”. Tänka NEDFÖR backen när man ska minska: ”Oj, oj ser du den branta backen framför dig och vilka små steg du måste ta när du ska ner.”

Christina (akademiskt): Utbildning av hästen så att den bygger upp sig på rätt sätt. Ryttaren ska bli medveten om sin egen kropp och hur den påverkar hästen. Liksom Lotta använder hon sig mycket av att man ska föreställa sig saker. Det är Christina jag har att tacka för mina och mina hästars fina skolor och piaffer.

”Wille” (fälttävlan): Wille visar och förklarar alltid varje hinder noggrant. Inte bara för ryttarna utan nästan mer för hästen. Hinder för hinder fick alla hästarna stå stilla bredvid och titta på dem innan vi fick rida. Han utnyttjar att hästar är flockdjur och allt med vatten fick vi skritta igenom på led med säkraste hästen först. Likaså ställer han alltid upp ett par hästar mot varandra på varje sida om hinder som tex pulvermannagravar. Då blir hästarna modigare av att gå fram och titta när de är tillsammans. Hans sätt att träna hästar på fälttävlanshinder använder jag när jag undervisar i working equitation, miljöträning och lastning.

Erik: Det jag först blev impad av hos Erik var hans skickliga ”öga”. Han kan se en ryttare rida ett enda hinder och direkt beskriva exakt varför anridning och hoppet blev som det blev. Och (om det inte var fullkomligt, men hur ofta är det att han inte har minsta lilla sak att anmärka på) sedan säga vad som ryttaren borde ha gjort istället. Jag kan inte jämföra mig honom såklart, men jag har studerat noggrant både mig själv och många andra ekipage med ”Eriks röst i huvudet” för att lära mig. Jag har också Erik som förebild när jag ska lägga upp mina egna lektioner. När man undervisar i grupp behöver man planera ordentligt i förväg. Man ska ha ett bestämt syfte och system för att få igenom det man tänkt sig med alla i hela gruppen. Sedan anpassar både han och Ted också individuellt.

Mads: För första gången i mitt liv fick jag en yngre person som lärare som kunde mer än mig. En riktig naturbegåvning. Så skicklig. Jag kände mig helt plötsligt jättegammal!! Killen var då bara 23 år och otroligt skicklig i både ridning och undervisning. Och inte minst – vilken humor. Pijano var inte så gammal han heller då och hade problem med balansen. Det fixade Mads snabbt till på danska med ”en lille volt” för varje grej han skulle göra. (Jag kunde inte låta bli att skratta högt för det lät precis som de danska kockarna Verner&Verner. Gick på TV länge sen med Sven Melander och Åke Kato. De skulle egentligen laga mat, men för varje liten grej de skulle göra så tog de ett nubbeglas och skålade med ”en lille en”.) Mads sätt att alltid avbryta direkt och rätta till saken istället och sedan fortsätta har jag också satt i system. Aldrig sitta och fortsätta på något som inte är bra utan att göra något åt det.

   
Marina Axelson ringde upp mig idag. Jag utbildade mig till diplomerad hästmassör i slutet av 90-talet och Marina och jag har haft kontakt sedan dess. Bland annat har jag gästspelat på hennes kurser uppsuttet på Waggie.
    Grundkursen i hästmassage rekommenderar jag alla hästägare att gå som allmänbildning. Det ger kunskap och förståelse för många tillstånd hos våra hästar. Som ryttare har det hjälpt mig massor att ha den kunskapen och veta att just nu använder hästen dessa muskler och hur det jag gör påverkar både för stunden och i det stora hela.  Inte bara teoretiskt, utan genom att verkligen lära sig KÄNNA musklerna och hur hästen rör sig.
    Axelsons har förutom utbildning för hästmassör även utbildning i hästfriskvård. Det är där jag nu ska undervisa i rehabilitering i vår. Jag kommer att ha med mig en av mina hästar igen och både berätta och visa övningar uppsuttet.
   
 Hästmassagen har idag blivit en av de populäraste friskvårdsbehandlingarna  på häst. Man har börjat att inse värdet  i att kunna använda massage i förebyggande syfte, att ligga ett steg  före rörelseproblemen. Rörelseinskränkningar är ett av de vanligaste problemen som  en ryttare eller kusk upplever i samband med träning och tävling. Muskelspänningar är relaterade till dessa och uppkommer genom påfrestningar i leder och muskler. Träningssätt, viloperioder,  uppvärmning, nedvärmning,foder etc. är  viktiga faktorer som påverkar hästens  sätt att använda sina muskler.

Är du nyfiken kan du ju kolla på Axelsons.se