Glada efter helgens dressyrtävling
avDet var lite svårt med bilder i ridhuset men något som liknar oss har jag fått från Emmas kamera. Jag red Uro i Lätt B och Emma red Pijano i Lätt A. Det blev en lååång dag men hästarna gick så bra så det var ju ändå huvudsaken.
Uro gör framsteg och bockade inte en enda gång. Däremot var han jätterädd för domarbordet. Huuuh! Men det var nästan de flesta hästar mer eller mindre – förutom Pijano då för han är ju aldrig rädd för nå’t. Uro skötte sig riktigt bra och gjorde inga större dumheteter. Men stannade mitt i andra travvolten för att bajsa. Vissa saker skötte han jättetrevligt men allt som hade med övre kortsidan med domarbordet att göra gick han spänt och en bra bit innanför staketet. Det får jag vara nöjd med att det går framåt. Mer kan man inte begära just nu. Det gäller bara att han få komma ut och vänja sig helt enkelt. Få rutin.
Pijano önskade jag mig mer av. Han kan ju precis allt och betydligt mer än Lätt A. Men han kan vara en luring. Bli het, springa i skänkelvikningar man hindrar honom från att dra iväg, piaffera i halterna och varför inte galoppombyten i varje?
”Ser’u domar’n, värsting alltså!”, säger han precis som seriefiguren Mulle. Bara det att det ska varken vara byten i varje eller piaff i de här programmen…
Jag lät nu Emma få rida Pijano som läromästare. Och jag blev tok-stolt när han kom in som värsta lipzzanerhingsten med flickan på ryggen och visade hela ridhuset var verklig dressyr är för något! Han gjorde inte en enda av sina ”luringar”, har aldrig gått så bra och de fick hela 66,8 procent och blev tvåa i klassen =) =) =) =)
Eva