Jag har tänkt mycket på Ingvar ”Ludde” Lundin senaste dagarna sedan jag fick beskedet om att han gått bort. Många minnen som dyker upp. En historia som jag tycker berättar allt om hans person och handlag med djur är när han skulle verka ett par åsnor.

Det var en sommar i Hälsingland där Luddes fru har en släktgård. En granne hade ett par åsnor och Ludde blev ombedd om att komma dit och verka dem. En hovslagare hade varit där men åsnorna hade varit helt hopplösa och han hade fått gett upp.

”När jag skulle försöka så la sig åsnan helt enkelt ner och drog in fötterna under magen”, berättade Ludde för mig.

Men på något sätt hade han lyckats verka båda åsnorna till slut. Hovslagaren som hade försökt innan blev så nyfiken och imponerad att han ringde till Ludde efteråt och frågade hur han hade burit sig åt.

”Tja, om man inte kan överlista en åsna så..” svarade Ludde.

Hur han gjort vet jag inte. Men hans ord sitter som fastlimmat i mitt minne. Ludde använde aldrig någonsin våld! Han hade helt enkelt löst det med att ”tänka som en åsna”.

Eva

Waggie – originalet

Som de flesta av er vet så miste jag ju min gamla fina trotjänare Waggie förra året efter tio underbara åt tillsammans. Hon var 20 år gammal och bröt benet i hagen. Nödslakt fick komma ut och hon behövde aldrig stå och lida. Egentligen det bästa man kunde önska: Hon fick avgå med flaggan i topp!

Under samma tid blev jag erbjuden att ta emot en häst för träning: Den godkända hingsten Uro. Och det är så märkligt: Han är så otroligt lik Waggie. Faktum är att han är så lik henne så han hennes motsvarighet, fast i maskulint format.

Jag köpte Waggie när hon var 9,5 år. Uro blir 9 nu. Han har exakt samma energi, bruna hårrem, otålighet, mängd stöv i ryktskrapan, kliar sig på frambenet med tränset på…. Ja. Han är verkligen en ny Waggie =)

Det går även väldigt bra med Uro och Pijano. Uro ser upp till Pijano som sin största ”idol”. Vem som är hingsten här är ingen tvekan om!! ( =Pijano är kungen!!)

Uro har ju fått ärva alla saker efter Waggie. Allt utan hennes personliga rosa saker. De har jag särskilt lagt undan och har som speciellt minne av henne. Det får ingen annan häst använda. Men sista veckan har jag börjat fundera på om Uro trots allt inte borde få äran att bära rosa benskydd och schabrak. För trots allt är det ju samma rosa som Sportbladet. Och han är manlig nog att kunna bära Sportbladet-rosa precis som sportkillarna här på redaktionen. För han axlar väl titeln som min nya Waggie =) =)

Eva

Bell’s uppfödare har lagt ut Till Minne
Känns så sorgligt. Jag kan knappt förstå hon är borta. Hon finns med mig i mitt hjärta hela tiden ändå.
/Eva