Ystad.
  ”Ett torkat grisöra”, sade ägaren när husspekulanternas hund kom med ett avgnagt koöra i munnen. ”Om jag ändå hade fattat då hur det stod till”, säger Amalia di Mario om tragedin på gården i Ystads kommun.

Min dröm är också en egen gård. Men detta är kanske inte direkt drömmen. Läste om hur det gick för dressyrryttaren Amalia di Mario i Trelleborgs Allehanda.

   
    En man kom fram och hälsade på Gizmo på hundutställningen.
    ”Hur kan du veta att det är Gizmo?” undrade jag. (Han var inte med på utställningen och fanns därför inte med i programmet.)
    ”Jag känner igen honom från bloggen” svarade han.
    Mannen hette Sune Hellgren och har gjort hemsidan för Broudie’s kennel där vi köpte Gizmo. Han hade stått och tagit bilder på Gizmo och Oliver, vilka jag såklart ville se på.

    Den här bilden när Gizmo stegrar sig som en liten hingst tycker jag är jättefin =) Visar verkligen han karaktär. Han är så lik Pijano i sättet: vänlig, stilar för brudar och är lika glad i alla.
   
    Oliver i utställningsringen. Här ser ni ena örat som åkt upp som drog ner på poängen… Men vad gör det egentligen. Ett litet öra!

    Gizmo igen. Anledningen till att jag inte ställde ut honom är för att han har för mycket vitt enligt rasstandarnden. Precis som på hästar av vissa raser får det vita inte gå upp för långt på benen och under magen för då räknas det som skäckanlag.
    Så den ena har ett ståndöra och den andra för mycket vitt på höger bakben. Men jag tycker i alla fall att de var de finaste, gulligaste och charmigaste ändå!